Friday, May 05, 2006

Starkt stöd för kollektivavtalen



En stor majoritet vill att svenska avtal och löner ska gälla i företag från andra EU-länder som tillfälligt gör jobb i Sverige. Även bland egenföretagare och borgerliga väljare är stödet stort för svenska regler. LO-Tidningen har låtit göra en Sifoundersökning, som även visar att de allra flesta vill att de anställda i företag som gör arbeten under kortare tid i Sverige ska betalas med genomsnittslönen för yrket. Undersökningen ger i praktiken stöd till Byggnads linje i konflikten med det lettiska företaget Laval i Vaxholm.

Den hårdaste förespråkaren för svenska villkor för utländska arbetare som arbetar tillfälligt i Sverige är en ung kvinna i norra Mellansverige med medlemskap i LO som röstar på Vänsterpartiet. Den starkaste motståndaren är en äldre man i Stockholm med eget företag och om möjligt också medlem i ett TCO-förbund och som lägger sin röst på Kristdemokraterna.

81 procent vill att svenska löner och avtal ska gälla, medan 12 procent tycker att ursprungslandets lagar ska tillämpas. Bland kvinnor är stödet för ursprungslandets regler lägre än bland män. 77 procent anser att de anställda i de utländska företagen skabetalas med yrkets genomsnittslön och 16 procent tycker att de borde få avtalets minimilön. I alla politiska partierna finns en majoritet för svenska löner ochavtal.

Det lägsta stödet, 53 procent, finns hos kristdemokraterna, medan stödet är störst bland vänsteranhängarna med 95 procent.

Den största skillnaden är att vänstern vill, utnyttja rätten till att kräva kollektivavtal med lika rätt och lön för alla oavsett ursprung. Utan dumpning.

Högern, kan tänka sig kollektivavtalsmodellen om vi löntagare inte använder oss av den praktiskt. Genom att helt enkelt kräva vår rätt. De är t.ex. djupt tveksamma till arbetslagarna i MBL med tillhörande Lex. Britannia - rätten till fackliga stridsåtgärder, som är en av arbetarrörelsens mest fundamentala grundstommar för att få till ett kollektivavtal.

Svenskt näringsliv har fått påhejande rop av hela alliansen med Reinfeldt i spetsen, när SN gratis har betalat kostnaderna för Lavals rättegångskostnader i attackerna mot lika lön, rättigheter och svenska kollektivavtal.

Jag har inte hunnit rapportera om det ännu, men jag var på ett väldigt informativt samt upplysande seminarium i Vaxholm 28/4.

För att solidarisera oss med den svenska fackföreningsrörelsen och dess försvar av de fackliga rättigheterna ordnade vänstergruppen i EU-parlamentet, GUE/NGL detta möte i Vaxholm.

Föreläsare var.

  • Dan Holke - Chefsjurist på LO/TCO rättsskydd
  • Byggnads - Förbundsstyrelsen, kommer ej ihåg namnet.
  • Francis Wurtz - Gruppledare i vänsterns partigrupp i EU-parlamentet.
  • Jonas Sjöstedt (v) - EU-parlamentariker
  • Eva-Britt Svensson (v) - EU-parlamentariker
  • Lars Ohly (v) - Partiledare
  • Tradeunions against the EU - Någon facklig filur från storbritannien.
  • Solidaritet - En förbundsstyrelsekille från polens största fack.

Det intressanta är att åter har tidningarna rapporterat helt fel! - Facken i österopa är helt inne på LO:s linje om att värdlandets regler ska gälla.

De får ju bättre villkor och lön, så varför ska de tycka något annat? De vill inte heller ha lönedumpning, det tjänar ingen på. Polen har samma bekymmer med lönedumpning från en del andra fd. östeuropeiska länder.

Vi ska inte diskrimenera någon! Samma regler och avtal ska gälla på en arbetsplats och inom samma avtalsområde.

De borgerliga partierna säger att de är för kollektivavtal, men om man läser mellan raderna ska modellen inte tillämpas praktiskt. Fackförbunden ska ha kollektivavtal som grundbult, det är knappast så att facket diskriminerar letterna. När de baltiska företagen är i Sverige tjänar företagen lika mycket som de svenska företagen. Här kostar det lika mycket för letterna att bo och handla mat, då ska de inte få mindre betalt än våra arbetare. Än så länge gäller inte tjänstedirektivet utan utstationeringsprincipen, då ska vi förhålla oss till denna princip där värdlandets arbetsrätt gäller. När de baltiska företagen är i Sverige tjänar företagen lika mycket som de svenska företagen. Här kostar det lika mycket för letterna att bo och handla mat, då ska de inte få mindre betalt än våra arbetare. Allt i en annan riktning är diskriminering!

Länder med starka fack och kollektivavtal har i regel mycket mindre klasskillnader. Kollektivavtalet är ett löfte vi ger varandra. Ingen av oss ska försöka konkurrera ut den andra genom att erbjuda en arbetsgivare att jobba för sämre lön eller övertidsersättning. Det innebär också att inga arbetsgivare ska kunna skaffa sig särskilda fördelar mot andra arbetsgivare och ge sina anställda sämre villkor än vad avtalet säger. Avtalet är ett löfte mellan löntagarna, vi jobbar för de här villkoren, men inte sämre. Det är också en överenskommelse mellan arbetsgivarna om att ha samma grundvillkor.

Thursday, May 04, 2006

Svenskt näringsliv blundar för etnisk diskriminering!

Idag fick jag IF-Metalls medlemstidning Dagens arbete i brevlådan. De hade en artikelserie om systematisk etnisk diskriminiering i arbetslivet. De intervjuade dessutom ett antal personer i en frågespalt, Lars Gellner från Svenskt Näringsliv var en av de interjuade. Antingen blundar han eller annars är han är helt blind inför den strukturella diskrimineringen.

Frågan ställdes så här:
Hur ska sverige få bukt med diskriminering?

Lars Gellner, arbetsrättsjurist på Svenskt Näringsliv.


– Det finns inte tydliga bevis på att utlandsfödda diskrimineras. Det är fel att säga att arbetsgivare diskriminerar invandrare. Det är en myt anser vi.

Svaret är så dumt att det knappast är värt att kommentera, men jag blev så upprörd när jag läste det. Hur kan någon med den positionen blunda så för oegentligheter av den här digniteten? Orättvisor försvinner inte bara för att man håller för sina ögon och öron. Men det är klart arbetsgivare är ju alltid goda - Det brukar ju högeralliansen bubbla om. Då är det säkert sant!

Är arbetsgivare och svenskt Näringsliv rasister?

Kanske det. Om man menar en person som tycker att folk med mörk hy eller brytning inte passar in på jobbet. Eller att det i varje fall är säkrare att satsa på en "riktig svensk". Sådan rasism skapar diskriminering och utanförskap. Invandrade och barn till invandrade har också generellt lägre lön än genomsnittet. Och har oftare jobb som de är överkvalificerade för. Vänsterpartiet anser att det är ett skamligt slöseri med människors kunskaper och resurser. Det är hög tid att sätta press på arbetsgivarna att sluta diskriminera.

Arbetslösheten slår hårdast mot ungdomar och personer med utländsk bakgrund. Utöver arbetslöshet förekommer flera andra ojämlikhetsskapande processer på arbetsmarknaden. För kvinnor som grupp innebär det lägre löner, hög deltidsarbetslöshet, sjukskrivningar och tidsbegränsade anställningar.
Utan en specifik maktanalys kring kvinnors underordning kan inte en vettig radikal, socialistisk och feministisk politik utvecklas. På samma sätt gäller det personer med utländsk bakgrund. Utöver stora klasskillnader och könsskillnader kännetecknas Sverige idag av en strukturell rasism som systematiskt underordnar personer med utländsk bakgrund genom anspelningar på hudfärg eller andra utseendemarkörer, på namn och bostadsort (Rinkeby, Hammarkullen,
Rosengård) eller kulturskillnader.
I dagsläget innebär det att dessa människor sorteras sist i köerna till de få arbetstillfällen som existerar, trots att de är den flitigaste gruppen när det gäller att söka jobb. Vi vet också att invandrade och barn till invandrade har lägre löner, oftare befinner sig i tidsbegränsade anställningar och ofta har jobb som de är kraftigt överkvalificerade för. Dessutom finns det en betydande grupp av invandrade som har usla villkor som egenföretagare för att de försökt hantera diskrimineringen på arbetsmarknaden genom att starta eget.

Samtidigt som det är mycket viktigt att förändra den ekonomiska politiken bort från en nyliberal grund till en politik som prioriterar rätten till arbete och minskade klyftor är det inte tillräckligt. Det behövs också specifika reformer och förändringar som tar itu med den strukturella rasismen på arbetsmarknaden.
En del av dessa förändringar kan de fackliga organisationerna driva men det behövs också skärpt lagstiftning och tillräckliga resurser för en aktivarbetsmarknadspolitik.

Om det inte finns en strukturell diskriminering, hur förklaras då detta?

Statistik över sysselsättningsgraden

  • Utrikes född med bosättningstid 5 år - 60.94 procent
  • Inrikes född med utrikes födda föräldrar - 73.21 procent
  • Inrikes född med minst 1 inrikes född förälder - 79.43 procent

Det säger lagen.

Lag om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning.

Lagen förbjuder både direkt och indirekt diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Med direkt diskriminering menas att arbetsgivaren behandlar den som diskrimineras sämre än vad han eller hon skulle ha behandlat någon annan i en jämförbar situation. Att diskrimineringen skett omedvetet är ingen ursäkt.

Med indirekt diskriminering menas att arbetsgivaren kräver något som i praktiken missgynnar en viss grupp. Krav på språkkunskaper som inte är nödvändiga för en anställning, till exempel.
Förbuden gäller främst arbetsgivarens beslut om:


  • Anställning
  • Utbildning
  • Befordran
  • Yrkespraktik
  • Yrkesvägledning
  • Uppsägning
  • Avskedande
  • Tillämpning av löne- och anställningsvillkor
En arbetsgivare får inte heller diskriminera en arbetssökande eller en arbetstagare genom att trakassera honom eller henne. Får arbetsgivaren veta att trakasserier förekommit på arbetsplatsen, måste han eller hon utreda vad som hänt och att vidta de åtgärder som behövs för att förhindra att trakasserierna upprepas. Har en anställd anmält arbetsgivaren för diskriminering, är arbetsgivaren förbjuden att utsätta honom eller henne för repressalier på grund av anmälan.Fack och arbetsgivare har enligt lagen en skyldighet att tillsammans jobba förebyggande för att motverka diskriminering på arbetsplatsen.

Tuesday, May 02, 2006

Borgarnas skymf mot 1:a maj.

När vi i arbetarklassen demonstrerar gör vi det mot det internationella förtrycket i solidaritet med alla världens arbetare. Vi demonstrerar också mot den ekonomiska maktförskjutningen och de ekonomiskt besuttnas makt. Det är trams att säga att vi demonstrerar mot våra demokratiskt valda politiker i sossarna och vänstern. Därför blir jag upprörd och riktigt förbannad, när fundamentalistiska Kristdemokrater i Uppsala (här, här och här) och Moderater i Norrköping (här) demonstrerar föraktfullt mot arbetares rättighetslandvinningar.
De har allt genom tiderna motarbetat löntagares fackliga villkor i kollektivavtal och arbeträtt. Den offentliga fördelande sektorn och de progressiva skatterna, MBL, 8-timmarsdagen, semester m.m. Listan kan göras lång. Vi har samma gamla höger framför oss, men nu tassandes ondsint i mysdräkt och filttofflor!

Här är några citat från Lasse Ohlys tal:


”Med förslag om vårdnadsbidrag och avdrag för hushållstjänster vill borgarna skicka Sverige tillbaka till 50-talet.

-De borgerligas "extreme political make over" är obefintlig. Lönesänkaralliansens recept mot arbetslösheten innebär att om det bara blir tillräckligt eländigt för arbetslösa blir de beredda att ta jobb till vilka usla villkor som helst.

-Moderaternas extreme political make-over verkar begränsa sig till att man bytt ut Kalle Stropp mot Grodan Boll.


Min bror bor numera i Uppsala, pga att hans flickvän pluggar där. Han har gått arbetslös ett tag. men till slut fick han ironiskt nog jobb 18 mil hemifrån - här i fd. hemstaden Oxelösund. Snart 28 åriga tvåbarnsföräldern Johan får ta de jobben som erbjuds (trots att borgare säger att folk är lata) och med ett halvårs vikariat jobbar han förnärvarande treskift på valsverket på SSAB. Sådan är kapitalismen.
Han gick av nattskiftet på 1:a majs morgon och tog tåget hem utan att sova, bara för att hinna upp till Vänsterpartiets demonstration mot det djupgående borgerliga arbetarklassföraktet. Men även mot de patriarkala maktstrukturerna och för den sociala trygheten som arbetarrörelsen består av i partier och fack. (Jag skulle vilja se den glöden och kamplusten hos en borgare, jag tror knappast det va!)

Efter ett helt dygn fick han sömn efter att ha gjort sin plikt att kräva sin rätt!

Här är mitt hela 1:a majtal. Jag lade upp en bit av det i förra inlägget.
(Ni som är uppmärksamma och flitiga läsare av min blogg, kan märka att jag har snott delar från mig själv, men i det stora hela är det nästan bara ny läsning - Varför återuppfinna hjulet?)

Mötesdeltagare!
Idag firar vi arbetarnas internationellt röda helgdag. Vi har länge kämpat mot ett djupt strukturerat förtryck. Allt genom historien har patriarkatet och klassamhället dignat över oss. På första maj samlas socialister och feminister över hela världen i demonstrationer och kräver sin rätt. Arbetare har genom tiderna fått det bättre men vi har en lång väg att vandra. Som arbetare förespråkar vi en ny väg ifrån klassamhället och mot de orättvisa levnadsförhållanden som historiskt har levt kvar samt sugit sig fast på samhällskroppen likt en igel.

Klasskonflikten är global och även i Sverige är borgarna på offensiven! De är bara oense om de ska börja med att attackera de unga, sjuka, arbetslösa eller om de ska slå mot oss alla på en gång. Attacken mot anställningstryggheten hänger samman med attackerna mot arbetslösa och sjukskrivna, de är olika sidor av samma mynt.

Kamrater!
Vi lever i ett ekonomiskt system som producerar orättvisor. Högern uttrycker att en kraftigt sänkt socialförsäkring samt sänkt A-kassa ska tvinga ut folk i arbete, de vill ha en lönesänkningsspiral och mindre krav från de anställda. Det är arbetslösheten, inte de arbetslösa som ska bekämpas därför avvisar vi alla tankar på sänkta ersättningar.
Attackerna mot arbetarrörelsens partier och fackföreningsrörelsen har mer än på länge duggat tätt från den bistra kalla högern. Då krävs det en politisk motmakt som vill utveckla den generella välfärden, som tar kamp för att skatt ska betalas efter bärkraft, som arbetar målmedvetet för att omfördela från privat till gemensamt, från män till kvinnor och från rika till fattiga.

Vänstern är ett feministiskt och ett socialistiskt arbetarparti som vet att en annan värld är möjlig! Ett parti som står upp för den internationella solidariteten! Vänsterpartiet är ett parti som allt genom historien har vägrat vara traditionellt och trängas i mitten.
Vi är ett parti som vågar vara vänster.

Socialister och feminister!
Det är ganska uppenbart vad valrörelsen kommer att handla om. Det är inte en dag för tidigt att avslöja borgarnas löntagarfientliga agenda. Just detta valår finns det extra stora anledningar att väcka opinion för försvar av arbetsrätten. Den har senaste tiden varit hårt attackerad.

Att hävda stärkt arbetsrätt ska inte bara vara ett defensivt krav i tider av angrepp, utan är också strategiskt helt avgörande i kampen för socialism. Stärkt arbetsrätt skulle förskjuta maktförhållandet mellan arbete och kapital till löntagarnas fördel.

Ett maktövertagande vid arbetsplatserna kan inte bygga på annat än en trygg arbetsmarknad och en stark ställning för löntagarna. Det är genom arbetsplatsernas demokratisering underifrån, som folket kan utvidga sina rättigheter och sitt eget inflytande. Att successivt demokratisera arbetsplatserna är den viktigaste uppgiften i strävan efter en modern svensk socialism.

Ungdomar!
Centerledaren Maud Olofsson vill slopa lagen om anställningsskydd, LAS, för ungdomar upp till 26 år för att komma tillrätta med den höga arbetslösheten bland unga. Olofsson menar att det kan skapa 14 000 nya ungdomsjobb. Förslaget är hämtat från Frankrike, där arbetarrörelsen och studenter massivt har demonstrerat. Enligt Frankrikes konjunkturinstitut har det antifackliga förslaget inte skapat ett enda nytt jobb.
Ge arbetsgivarna rätt att säga upp ungdomar med omedelbar verkan utan skäl. – uttalade hon tydligt. Maud Olofssons förslag om att slopa Lagen om anställningsskydd för ungdomar strider mot FN organet ILO-konventioner som förbjuder diskriminering i arbetslivet. Direktivet säger att det är förbjudet att diskriminera någon i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.
Förslaget är även ett stort hot mot jämställdheten på arbetsplatsen och skulle mycket väl kunna innebära att unga kvinnor sägs upp när de blir gravida. Vi kommer att få uppleva en modell med slit- och slänglöntagare, som inte vågar skaffa barn, ta lån eller bostad.
Men det bryr sig naturligtvis inte borgarna om! Vi måste istället knyta ihop säcken stärka skyddet och ge trygghet för alla! Ungdomar måste känna en trygghet och kunna påverka sin livssituation, högern vill alienera ungdomarna från påverkan i arbetslivet! Maud Olofssons argumentation håller inte.
Vi har redan idag massor med otrygga och osäkra ungdomsjobb. Vi behöver inte ett undantag i Las till, utan den borde förstärkas. Vi har redan stora orättvisor att korrigera på arbetsmarknaden, då ska vi inte cementera och öka diskrimineringen på arbetsmarknaden.

De svenska kollektivavtalen och arbetsrätten med LAS har ett starkt stöd både i Sverige och utomlands. Drygt åtta av tio tycker att det är rätt att vidta stridsåtgärder för att alla i Sverige ska få arbeta på samma villkor. Arbetstid hänger även samman med anställningstryggheten, därför är det naturligt att reglerna om heltid förs in i lagen om anställningsskydd, enligt LO och oss i vänstern. Allt annat är en kvinnofälla!

Kamrater!
Nu inför valrörelsen, måste vi i största möjliga mån vara sams i hela arbetarrörelsen och kvinnorörelsen för att trycka tillbaka alliansens förtryckande patriarkala och kapitalistiska ideal. Maud Olofsson hade mycket riktigt ett annat uttalande i SVD, där hon säger att den största jämställdhetsreformen på länge, dvs. lagförslaget om rätten till heltid ska rivas upp från den första dagen borgarna kommer till makten. Leijonborg säger även att Den borgerliga alliansen kommer att riva upp beslutet om höjt tak i sjukförsäkringen som riksdagen fattar i vår.
Högeroffensiven understöds också av en allt mer kampinriktad arbetsgivarorganisation, Svenskt Näringsliv med Urban Bäckström som chef. Ni tror väl inte att Herr Bäckström har ögonen för löntagare, sjuka och de arbetslösas bästa?Det är mer snarlikt att det handlar om en vältänkt högerstrategi för förskjutning av makt och att ekonomin som ska styras till de mer penningstinna herrarnas plånböcker!

Feminister - Heltid ska vara en rättighet!
Så är det inte idag. Över tvåhundratusen människor i Sverige arbetar deltid, men skulle vilja jobba mer. En majoritet av dem är kvinnor. Oftast därför att arbetsgivaren inte erbjuder annat än deltid. Skälet är att de vill ha en så flexibel personal som möjligt och för att kunna lägga scheman utan en massa pussel. Oavsett skälet, är det kvinnorna själva som betalar med lägre inkomster, sjukkassa, a-kassa och så småningom pension. Betalar för att ta ansvaret för hem och barn - För arbetsgivarens bekvämlighet.

Det är ju märkligt att i branscher med samma krav på öppettider och service har man heltid på manligt dominerade arbetsplatser och på kvinnodominerade arbetsplatser har man deltid. Det är så det ser ut. Då tar man till storsläggan och vädjar till kvinnor: Ni måste tänka på tillväxt och sysselsättning eftersom rätt till heltid hotar jobben och tillväxten. Det argumentet hör man aldrig när man pratar om mäns arbetsvillkor.

Det är när kvinnor kräver samma rättigheter som män som den här diskussionen uppstår. Deltidsarbetet är den enskilt största anledningen till att kvinnor har lägre livsinkomster än män. Deltidsarbetet cementerar könsorättvisorna över hela livscykeln. Därför vill vänsterpartiet att heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet.

Fördelningen av det obetalda hemarbetet mellan kvinnor och män måste utjämnas. Därför vill vi att föräldraförsäkringen delas lika mellan föräldrarna.
Genom att individualisera föräldraförsäkringen, liksom övriga socialförsäkringar, blir också män föräldrar på arbetsmarknaden.
Därmed kommer män och kvinnor vara lika stora ”föräldrarisker” för arbetsgivarna. Alla kvinnor, oavsett om de har eller tänker skaffa barn eller ej, drabbas kollektivt av de olika förväntningar som finns på kvinnor och män genom generellt sämre chanser till fast anställning, lägre löner och sämre villkor i övrigt.

Kamrater!
De kapitalistiska strukturerna med cynisk konkurrenssättning och hård marknad gör att företagen ser profiten som största syftet och de anställda som ren boskap. Som fackligt- och politiskt aktiv ser jag som arbetare det här syndromet på nära håll, på arbetsgolvet, i samhället och bland mina vänner.

Borgaralliansen med Moderaternas Fredrik Reinfeldt i spetsen vill förenkla för företagen att byta ut arbetskraften när den blir sjuk eller arbetsskadad. Därför måste vi ha ett generellt socialförsäkringssystem värd namnet, en A-kassa med själiga ersättningsnivåer så att lönesänkningsalliansens politik inte lika lätt kan genomföras genom att pressa ner löner och villkor. Vi ska inte ha ett system liknande Usa med två eller tre jobb för att klara sig. I ett sådant system bränner vi ut befolkningen ännu fortare.

Förtidspensioneringarna är en del av de bekymmer som blir av de omstrukturerande effektiviseringarna i personalnedskärningarna på företagen. Mindre mängd personal blir piskade att springa benen av sig för att göra samma vinst eller oftast mer vinst än innan, en sådan situation slår till sist tillbaka i ansiktet på arbetstagarna och sjukdom kommer som ett brev på posten. Personalnedskärningar och dålig arbetsmiljö bränner ut personalen, den psykosociala ohälsan blir större, kroppsarbetet tyngre och stressen blir mer frekvent.

Högeralliansens politik och en trygg arbetsmarknad är en ekvation som inte går ihop! Vad händer om en löntagare skulle bli arbetslös i ett borgerligt Sverige, genom de obligatoriska personalomstruktureringarna som har funnits i alla hittillsvarande samhällen? Vilka har råd med vård i ett kallt och hårt avreglerat samhälle, där bara marknaden får råda? Vad händer med alla som råkar illa ut i arbetslivet och blir arbetslösa, om borgarna kommer till makten? Om olyckan skulle vara framme och alliansen vinner valet, vilket skyddsnät finns i detta borgerliga samhälle då?

Vänsterpartiet prioriterar full sysselsättning före inflationsmålen, Moderat politik förordar det omvända! De ska då inte säga att de värnar om oss på arbetsgolvet eller bryr sig om dem som är försatta i utanförskap i samhället! Vänsterpartiet har en politik för högre sysselsättning. Moderaterna har en politik för lägre ersättning.

De nyliberala teorierna om "naturlig arbetslöshet" har fått för stort genomslag, och ska ersättas av en grundsyn att alla måste ha jobb. Vänstern kräver 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Fler ska arbeta på skolorna, i sjukvården, på biblioteken, hos polisen, inom äldreomsorgen. En offensiv satsning på offentliga jobb ger mer trygghet, sätter fart på konsumtionen och köpkraften i både den offentliga och privata sektorn.

Socialister!
Nu gäller det att gemensamt rulla tillbaka kapitalets landvinningar och utöka våra rättigheter! Kapitalisterna har fortfarande makten över produktionen och våra liv.
Vi har länge levt i ett kapitalistiskt samhälle med en despoti som är så mycket småaktigare, förhatligare och bittrare, ju öppnare den proklamerar vinsten som sitt mål. Historien är inte klar, vi skapar ny progressiv historia genom att kräva vår demokratiska rätt. Rätten består i en socialistisk och feministisk kamp mot de dagliga orättvisorna i samhället och på arbetsplatserna.