Därför måste kommunister spåras upp på varenda arbetsplats, registreras, isoleras och avskedas!
Det är inte alltid som arbetsrätten skulle gälla för alla i arbetarklassen inom arbetarrörelsen. Rubriken kommer dels från förra inlägget och Åsa Linderborgs krönika i Aftonbladet för ca. ett år sen, men den säger mycket ihop dagens Torbjörn Tännsjöartikel i Aftonbladet.
Bilden är på Wilhelm Moberg från repubikanska föreningens hemsida.
Därför trotsar jag lagen TORBJÖRN TÄNNSJÖ om brotten i antikommunismens namn.
Vad är de demokratiska fri- och rättigheterna värda i Sverige? Vad har antikommunismen betytt för människors liv? Ställer han sig frågan och kommer med några svar.
Det är en skarp bild som framträder av systematiska övergrepp mot vänstern, från dess första stapplande steg till modern tid. Motiveringarna har varierat men trakasserierna har bestått.Framträdande kommunister i vårt land har blivit dödade (Ådalen -31, mordbrandsattentatet mot Norrskensflamman 1940), eller förpassade till koncentrationsläger under kriget (till exempel i Storsien). Men trakasserierna och förföljelserna i mindre, mera vardaglig, ”östtysk” skala har varit systematiska. Mycket material har undanhållits mig, annat är säkert förstört.
//Ofta har Säpos övervakning dragit löje över sig. Då jag läste Säpos akt över Bror Engström, metallarbetare på Atlas Copco och senare ombudsman i vpk, hittade jag ett dokument som visade att han 1967 deltagit i ett möte där en förening bildades av ”Sveriges säkerhetsrisker”. Det var vänstern som försökte utmana Säpo med satir. Gick satiren fram? Nej, Säpo var som vanligt på plats och antecknade gravallvarligt. Man identifierade 63 personer, vilkas namn förtecknades med angivande av relevant akt hos Säpo.
Listan börjar med Vilhelm Moberg (250:10/4891). Därpå följer bland andra Kjell Johansson (P5808), Hertha Fischer (P2889), Bo Hammar (P7051) och Gunnel Granlid (HS 404/63).
Visst har det begåtts ohyggliga, fasansfulla samt gräsliga brott mot de mänskliga rättigheterna i kommunismens namn, oavsett vad det är för ideologi ska de fackliga, demokratiska rättigheterna och människor försvaras. Men som Tännsjö säger.
Det har skett få brott i kommunismens namn i Sverige. Jag har bara kunnat dokumentera två – i den yttersta periferin till min studie över vänstern i Nacka: Signe Eriksson bröt mot lagen då hon genom illegala radiosändningar under kriget hjälpte den norska motståndsrörelsen. Solveig Hansson bröt mot lagen då hon under kriget hjälpte den tyske flyktingen Herbert Wehner i hans arbete mot nazismen. Det är emellertid brott som hedrar förövarna, och som drar vanära över de domstolar som utmätte straffen.
Däremot har jag kunnat dokumentera många och allvarliga brott utförda i namn av antikommunism bara i en enda av Sveriges kommuner. Om dem har jag valt att berätta. Trots att det är förbjudet.
