Jag är alldeles för upprörd för att skriva något långt blogginlägg, men det blir nog det ändå. Vad SÄGER man, lite av mina känslor i dagsläget är att det här kan tyvärr bara hända i Vänsterpartiet! Alla val och antaganden av budget samt plattform har tagits enligt stadgar och god demokratisk ordning. Ändå är det två avhoppare som vägrar anta interndemokratin.
Landstingsråd har valts av DS i samråd med landstingsgruppen och gruppledaren i landstingsgruppen i samråd med DS.
Mer tydligt kan det inte bli. Och DS förordade en av dem som gruppledare, men men medlemmen ville ej ha uppdraget. Medlemmen ville inte ha ett heltidsuppdrag, därmed var landstingrådsposten helt utesluten. Den politiska skiljefrågan (som inte skiljde sig) är helt ur världen, då vänstern innan skulle få plocka ut arvodesfrågan ur budgetuppgörelsen, men nu har vi till och med fått (s) med oss på vagnen att inte höja alls! Så varför detta konstiga avsteg? För mig är det helt vansinningt och ofattbart?
Vi får snart döpa om oss till - VänsterPartiet? med interndemokratiskt kaos. Eller plantskolan för stolliga politiska vildar.
99% av oss är enade, dock ses de splittrande 1% med lupp i media och press.
Vi ser stolliga ut hela bunten trots att majoriteten kämpar mot samma mål, det vill säga en feministisk och socialistisk vänsterpolitik. Det är ganska enkelt - Samarbetar man åt höger, drivs alltid politiken åt detta håll. Arbetarrörelsen som är bestående av fackföreningar och arbetarpartier måste enas mot samma gamla onda konservativa nyliberala höger!
Är inte det här ett rejält svek mot väljarna, var finns rättvisan i det här?
Nej, jag är så besviken. Splittringen i arbetarrörelsen är utmärkt för borgarna. Jag säger det igen var tog devisen - Enade vi stå söndrade vi falla vägen? Här är Lennart Clarstedt i en kommentar i Östnytt om händelsen. KLICKA HÄR!
De två avhopparna har nu två alternativ.
Det första är att de inser att det är rättning i ledet som behövs och kommer tillbaka till partigruppen. Fortsätter de på det de påbörjat kan de inte stanna kvar i vänsterpartiet. Det tredje alternativet är att de lämnar sina poster. I sista skedet om de vägrar att komma tillbaka till oss på röda sidan eller lämna sina poster, så blir de uteslutna.
Socialdemokraterna och vänsterpartiet har redan förhandlat.
Vi har också en gemensam valplattform och budget som har antagits av våra partier. Vänsterpartiet har ju övertalat sossarna till att inte heller tänka sig att höja arvodena för politikerna i den storleksordning som arvodeskommittén föreslog fattades beslut om på söndagskvällen.
Förslaget var till att börja med ett Moderat förslag, med en moderat som ordförande i arvodeskommitten. Vänstern och miljöpartiet gjorde helt rätt som sade nej till förslaget. Men nu har som sagt var sossarna anslutit sig till v+mp:s reservation efter förhandlingen med viljan att föra god dialog.
Igår var jag i Flen hela dagen, med samtal samt möte med partisekreteraren, delar av partistyrelsens VU och senare på kvällen hela distriktsstyrelsen. Allt detta trots att jag innan har jobbat natt med enbart tre och en halv timmars sömn.
Fan vad jag är arg och besviken.
Det har ju varit så lugnt i Sörmlandsdistriktet ett tag nu. Varför inte tala med oss i dialog om frågan, istället för att gå bakom ryggen i tre veckor med högern?
Med upprörda hälsningar
Patrik
Folkets Ledarsida
Någon jävla ordning ska det va´ i ett parti. Ni känner igen C H Hermanssons frusterade konstaterande från vpk-kongressen 1969 när fraktionsstrider inom vänstern blossade som värst. Efter de senaste dagarnas turbulens inom vänstern i landstinget känns den gamle vänsterledarens ord högaktuella.
På en välbesökt presskonferens i Nyköping i går deklarerade Marco Venegas och Ann Berglund att de hoppar av vänsterpartiets uppgörelse med socialdemokraterna och istället går ihop med de borgerliga och miljöpartiet. Det vill säga fortsätter i den regnbågsalllians som före valet styrt landstinget.
Marco Venegas och Ann Berglund förklarar sig med att de inte vill ha höjda politikerarvoden och att Venegas är diskriminerad inom partiet. Att han inte fått ett förtroendeuppdrag han förtjänar med tanke på de personröster han fått - enligt Valmyndigheten 261 röster eller 8,57 procent, mest bland vänsterkandidaterna i landstinget. Det var chockade och förbannade vänsterpartister och socialdemokrater som i går ställdes inför den helt ändrade maktstrukturen. De senaste dagarna har man suttit i intensiva förhandlingar och trodde allt var klart.
Vänsterns gruppledare Lennart Clarstedt och föreslagna landstingsrådet Peter Linnstrand var både upprörda, förvånade och förtvivlade. De förstår inte vad Marco Venegas menar med diskriminering, säger att han fått erbjudande om en post men tackat nej. Venegas själv säger att erbjudandet kom med armbågen, "fem i tolv".
Ann Berglund tycker att hennes vänsterkamrater "borde ha hört" att hon och Vanegas inte gick i takt med partiledningenFrån den gamla landstingsmajoriteten är man bara glad över blocköverskridandet och möjligheten att behålla makten:
- Det hade känts mycket snopet att få lämna ifrån sig makten nu när vi bara precis hade hunnit börja, säger exempelvis Ylva G Karlsson - ny gruppledare för miljöpartiet.
- Ja, vi har ju så mycket kvar, konstaterar centerns Henrik Elmberg.
Herregud vad är detta för en lekstuga?
Om det är så att vänsterpartiet i Sörmland präglas av "strukturella missförhållanden", att politiker med invandrarbakgrund diskrimineras, så är det givetvis oerhört allvarligt.
Men varför har inte dessa uppgifter tydliggjorts för v-ledningen i länet? Och om inte de lyssnat på kritiken, vidare högre upp?
Kom igen, Berglund. Det duger inte att luddigt hävda att någon borde ha förstått, att era åsikter skulle få partiledningen att omedelbart inse: "Okej, de protesterar, alltså kommer de att byta fot".
Så fungerar som bekant knappast politiken. Interna stridigheter behöver inte vara farliga, och är knappast ovanliga (åtminstone inte inom svensk vänster) men att man utan att meddela sin partiledning plötsligen byter politiskt block - det är lika ovanligt som dumt.
För det är väljarna man representerar. Och den som lagt sin röst på en vänsterpartist har knappast tänkt att vederbörande i nästa stund ska liera sig med högerkrafterna, även om vänsterns Ulrika Ernving visade vägen redan under förra mandatperioden.
Venegas och Berglund säger sig vara trogna sin partilinje när de säger nej till höjda politikerlöner.
Visst. Men vad Venegas och Berglund inte gjorde, var att vänta ut förhandlingarna mellan v och s. Slutligen blev det nämligen så att politikerlönerna inte alls höjs av vänsterblocket - därför att s har lyssnat på v.
Alla som sysslat med någon typ av förhandling vet att det handlar om ett givande och ett tagande. Men Venegas och Berglund ville inte vänta på den processen. Vägen mot borgerligheten var så att säga redan krattad. Frågan är sedan hur länge?
Gustaf Wachtmeister (m) säger att de borgerliga partierna tillsammans med miljöpartiet fick flest röster, såsom för att legitimera ett maktinnehav.
Men snälla nån, alliansen gick INTE till val på gemensamt program i landstinget, miljöpartiet hade före valet INTE valt sida.
Hur ska väljarna då begripa vad som gäller? Någon jävla ordning, som sagt.
