Var feminismen bara en "innegrej"?

Blev feminismen som bofinken - kan den se ut hur som helst?
Den alltid så "neutrala" Sverker Olofsson ledde 1996 debatten mellan Malin Rönnblom, Inga-Lisa Sangregorio, Bonnie Bernström, Lars Ohly och Nina Ekelund, alla feminister, samt Bodil Bryntesson.

Här är filmklippet från SVT:s arkiv.



I årets valrörelse uteblev nästan feminismen, för att media inte ansåg att det var intressant och partierna inte ansåg att det var taktiskt gångbart.

FI:s feminism gjorde snarare att folks stöd minskade för kvinnorörelsen. Stödet för den seriösa feminismen drevs bort från samtliga samtal.

Det var bara Vänsterpartiet som drev frågan då 1996, och fortfarande driver jämställdhetsfrågan och klassfrågan seriöst och analytiskt i alla led.

Vänsterpartiet skriver i sitt partiprogram från 2004

Två perspektiv – en verklighet
Klassamhället och patriarkatet är skilda maktstrukturer med olika materiell grund. Därför måste de analyseras var för sig. Vår politik måste bygga på insikten att klassfrågor och könsfrågor inte kan överordnas eller underordnas varandra. Politiken får inte vara könsblind, lika lite som den kan vara klassblind.

Läs också 100 år av kvinnokamp - 10 år som feministiskt parti.

Det här skrev jag någon gång under förra året.
F! lägger Karbonpapper under Vänsterpartiets feminism!

Patriarkala maktstrukturer motverkar nödvändiga låglönesatsningar!

Det är tidningen Kommunalarbetaren som undersökt lägstalönerna hos fackorganisationen Kommunals medlemmar. Av 193 undersökta kommuner har Oxelösunds kommun de lägsta lönerna. Vänsterpartiet i Oxelösund har tjatat, tjatat och åter tjatat om att lägstalönerna ska höjas. Vi har fått en del genomslag i flera budgetar i vår strävan. Men det händer ju INGENTING! Jag blir så frustrerad. Visst har det hänt en del, men de visstidsanställda och långtidssjukskrivna har halkat efter och blivit lottlösa. Det är en direkt diskriminering av ett flertal anställda! Glöm inte att rättvisa och fördelningspolitik är produktivt.

Det här säger folk i lokaltidningen SN om situationen.

– Men kompetens betalar vi för, säger personalchefen Åsa Rosendahl-Söder.

Hon ifrågasätter undersökningen och undrar om alla kommuner redovisat likvärdigt.
(Fotnot av mig) Nu ser man verkligen hur viktigt det är att vänstern motion om 3R-metoden bifalles och sätts i verket i verksamheten. Så att de politiska besluten följs av tjänstemannaorganisationen.
Fakta är att Oxelösunds kommun enbart betalar tillsvidareanställda lägstalön på 15 000 kronor i månaden.
Är du vikarie är lönen lägre oavsett hur kort eller långt anställningen är. Och Oxelösunds kommun har förhållandevis många vikarier.

– Det är lönediskriminerande och inget annat. Det är förskräckligt, säger Birgitta Luoto.
Likadant reagerade hon för något år sedan. Då var det långtidssjukskrivna och föräldralediga som kom i kläm.
Och städpersonalen inom Oxelösunds kommun var till för något år sedan de sämst betalda i Sörmland.

– Det är trist och visar samtidigt att det är nödvändigt att jobba vidare, säger kommunchefen Ulf Lindelöw om jumboplatsen i låglöneligan.

Kommunal fick för snart två år sedan igenom att lägstalönerna skulle höjas till 15 000 kronor. Socialdemokraterna i Oxelösund ville tillsammans med vänsterpartiet gå i bräschen och vara bland de första i landet med att införa lägstalöner på 15 000 kronor.
Det gjordes, men vikarierna fick stå utanför. (Fotnot 2) Så var inte beslutet enligt (v)
Frågan om lägstalöner i Oxelösund har vid ett flertal tillfällen skapat politiska diskussioner.

– Men det känns ju som om vi inte kommer någonstans. Det är väldigt knepigt att vi fortfarande har så låga löner. Vi har ju gjort riktade insatser, säger Patrik Renfors (v).

Han menar att Oxelösunds låglönesatsning framstår som ett misslyckande.
– Klyftorna ska minska. Nu måste vi vara ännu offensivare
i våra låglönesatsningar, säger han.

Kommunalrådet Benita Vikström (s) låter bekymrad över de låga lönerna.

– Så ska det inte se ut, säger hon.

Men ledande socialdemokrater anser att det ska vara skillnad på löner för fast anställd personal och vikarier.
Den åsikten delas inte av Birgitta Luoto, som även är socialdemokratisk ledamot i kommunfullmäktige.

– Lägstalönen på 15 000 kronor i månaden ska gälla alla, säger hon.

Högst lägstalön, enligt undersökningen, har Kommunals medlemmar som arbetar
i Värnamo kommun. Där är lägstalönen 17 250 kronor. Det är 3 390 kronor mer än i Oxelösund.



Det här skrev jag i samband med internationella kvinnodagen i år.


Häromdagen blev jag uppringd av Sörmlands Nyheters lokala politiska reporter om att Oxelösunds kommun har gått ifrån ett beslutsfattande och enligt min uppfattning gjort ett bestämt lagbrott. Läs artikeln här.

Oxelösunds kommun var bland de första i landet med lägstalöner på 15 000 kronor i månaden. Som Vänsterpartister har vi länge varit envisa, gnatande och tjatande samt en blåslampa i baken på sossarna. Kommunens verksamhet ska inte subventioneras av låga kvinnolöner. Men lägstalönerna gäller nu helt plötsligt av allt att döma inte för alla.
Kommunen har bildat ett A- och ett B-lag, där bara tillsvidareanställda får del av låglönesatsningen. Deltid och vikariat blir helt utan!
Så här sade Mayvor Lundberg (s) ordförande i kommunfullmäktige och chef för kommunens städenhet när hon anser att kommunen inte delar upp personalen.

– Det är inte frågan om ett A- eller B-lag, säger hon. Mayvor Lundberg tycker inte socialdemokraterna lovat för mycket. En vikarie har inte samma ansvar som en tillsvidareanställd. En vikarie har inte helhetsbilden.

Kommunalrådet Benita Vikström (s) som även sitter i sossarnas partistyrelse menar också att.

- Det måste finnas rim och reson bakom upplägget och därför gäller inte lägstalönerna vikarierna.

Vad är det för skitsnack, både jag som ks-representant och Emil Carlsson (v) vice ordförande i kommunstyrelsen anser att det är ett klart lagbrott. Emil ska även ta upp detta ärende genast i kommunstyrelsens arbetsutskott och i budgetberedningen.
Lagbrottet ser man tydligt när man läser Lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning - paragraf 3.

"En arbetsgivare får inte missgynna en deltidsarbetande arbetstagare eller en arbetstagare med tidsbegränsad anställning genom att tillämpa mindre förmånliga löne- eller andra anställningsvillkor än arbetsgivaren tilllämpar eller skulle ha tillämpat för arbetstagare i en likartad situation som arbetar heltid respektive har en tillsvidareanställning."

Förfarandet är ett lagbrott! Det här är en klar och tydlig direkt diskriminering av de redan så hårt drabbade visstidsanställda löntagarna.
De är redan hårt drabbade med springvikariat, daglönarjobb och med ovissa förhållanden i arbetslivet. Nu piskar orättvisan de här arbetstagarnas ryggar dubbelt upp!
Initiativet är upp till kommunalarbetarförbundet att förhandla om det här med kommunen, men som politiker måste vi också dra vårt strå till stacken och vara föredömliga arbetsgivare. Som feministister och socialister i Vänsterpartiet kommer vi göra vårt allra yttersta för att få bukt med galenskapen.

Jag anser att kommunen måste sluta diskriminera omedelbart!

Jag ska medge att sossarna i kommunen har varit villiga att kämpa tillsammans med vänsterpartiet för den här viktiga frågan, men nu tar de åtskilliga steg ifrån retoriken och hamnar i högerburen. Dock har Socialdemokraterna varit med på att korrigera misstagen i den gällande låglönesatsningen. Misstagen bestod i att tjänstemännen förra året bedrev en omedveten eller en medvetna miss där Kommunal fick förhandla sist av de olika fackförbunden. Kommunalarna fick inte den summa som var avsatt att förhandla om, utan bara småsmulorna.
Vi har gjort en tydligare skrivning i år för den fortsatta låglönesatsningen.

Låglönesatsningen ska minska de osakliga skillnaderna mellan tekniska och människovårdande yrken. Därtill har vi fått det mer uttryckligt inskrivet i policyn att i år ska potten särskilt ska riktas till kommunals låglönegrupper.

Hur som helst måste det till en grundläggande omdanade förändring i samhällssituationen med låga kvinnolöner.

Herr Buske är vit, stolt och korkad!

White Proud and Stupid

Här är en videosnutt som säger en hel del om "den där jävla Texasgubben" Musik av Propaghandi.

Är du kommunist?

May be Communist


Undrar om någon av mina kompisar faller under den här kategorin, eller gör du det? Då är det bäst att testa dig. Du kan vara en "silent" commie.... Som äter barn, är allmänt lurig och som spionerar på allt. Eller så är du bara en snäll kapitalist som snällt armbågar dig fram för att vidga klassklyftorna.


Det är samtidigt lite facinerande kul hur snedvridet USA:s politiska system är. Är det inte fritt att ha åsikter som innehar ideal det från socialistiska blocket? Nja, det är väd sådär med den fria åsiktsbildningen. Den är väl bra att ha på papper, men inte i praktiken. Men vi har ju själva i Sverige haft liknande tendenser ända fram till sjuttiotalet.

Intressant är också att i dåtidens USA betecknade kvinnors och svartas kamp för lika rättigher och demokratisk rösträtt som "ond" kommunism. Kan man kalla det för demokrati när de endast har två extremt välbeställda nyliberala partier. Med storfinansen som finansiär.

Fötterna har slagits undan på fackföreningsrörelsen, för det var ju praktiskt att kalla alla för kommunister som hade röda ideal. Då kunde företagen få härja fritt utan arbetsrätt, inflytande och medbestämmande från löntagarna. Är det demokrati?

Ähhh hur som helst det är en rolig men läskigt nazibetonad propagandafilm.

Jag hittade länken på Ali Esbatis blogg - Levande historia
Som han har hittat på LO-ung bloggen där Nicke är en av författarna

Aktiebolaget böna och be

Asta kask dokumentär


Nu kommer ett blogginlägg som inte är fullt så analytiskt, men oerhört viktigt för undergroundpunken och mitt vänsterpolitiska uppvaknande under tonårstiden.

Det var genom punken jag fick mitt brinnande politiska och fackliga intresse. Så är det för många som har lyssnat eller lyssnar på den här musiken. Hela mitt gamla band är numera medlemmar i Vänsterpartiet eller röstar på det.

Här är även en text som innefattar allt om imperialism, klass, kön, etnicitet och sexuellt likaberättigande från låten "Patriarkatet".
Från 20 årsjubileumsskivan som nyligen har kommit ut. Köp den!

Patriarkatet en nedärvd tradition
Där herrarna styr och skriver konstitution
Där var gosse en gåva, men var flicka en last
En människa av lägre klass

Afrikaner var hedningar under mörkrets makt
Så ni kolinialiserade och tvingade av dem skatt
Drillade dem i skrifter, föste in dem i guds hus
Och gav dem ett liv i "ljus"

GUD SADE TILL MIG,DU SKALL VARA MIN PROFET
GUD SADE TILL MIG, HÄR ÄR MIN HEMLIGHET
NI MÅSTE SLUTA FRED, JAG ÄR JÄVLIGT VRED
SEDAN SADE HON TILL MIG
JAG ÄR KVINNA OCH JAG ÄR SVART

Så mycket blod det har flutit under broarna min vän
Sen Jesus dog på korset och Moses vandrat hem
Så många krig ni har utkämpat, årtusenden av mord
För era skrifters ord

Korsfästning och stening har upprätthållit Guds lag
Ve den som syndat enligt helig tribunal
Men tänk om ni har missförstått en liten del
Ja tänk om ni har fattat fel

GUD SADE TILL MIG,DU SKALL VARA MIN PROFET
GUD SADE TILL MIG, HÄR ÄR MIN HEMLIGHET
NI MÅSTE SLUTA FRED, JAG ÄR JÄVLIGT VRED
SEDAN SADE HON TILL MIG
JAG ÄR KVINNA, JAG ÄR GAY OCH JAG ÄR SVART

"Blått" önskemål om att tära på kommunekonomin?

Moderaterna och Alliansen vill ha mer politisk tid. Då är genast de två partierna s och v dumma och maktfullkomliga. Men tillsammans är vi starka med en ondsint majoritet, enligt överklassens budbärare i högern.


Hur kan vi vara dumma när vi har majoritet för våra beslut? vänsterblocket har visserligen tappat mark.
Valet -98 hade s + v 76 % av rösterna -02 backade vi något till 63 % i år gick det riktigt dåligt med bara 55 % på två partier. Så visst ska oppositionen få mer tillträde, men det får de ju automatiskt genom mandatfördelningen.


Det här är en artikel jag alldeles nyss har skickat till lokaltidningen om det politiska läget i Oxelösund. Vi har varit ganska tillmötesgående, så gott det går. Och vi vill inte att högern ska få onödigt mycket att säga till om.


Jo, som jag har sagt förut styr Sossarna i minoritet med hoppande majoritet. Dock har de på sista tiden varit väldigt tydliga med att samarbeta med vänstern. Det gör vänsterpartiets vågmästarroll i alla nämnder och kommunfullmäktige ännu starkare. Bättre sent än aldrig.

Demokratitillskott för alla partier ingen nekan till opposition.

På föregående kommunstyrelsemöte proklamerade högeralliansen med Moderaterna i spetsen att de ville ha ett oppositionsråd, anledningen ska vara att de har blivit så stora mot förut. Alliansens fulla förslag hade kostat över en miljon kronor av skattebetalarnas pengar. Det är enormt mycket i en sådan här liten kommun. Var ska de ta pengarna ifrån? Det har de som vanligt inte preciserat. Ganska nyligen ville Moderaternas minska andelen ledamöter i kommunstyrelsens arbetsutskott, för att spara pengar och minska vänsterpartiets inflytande.
Dock lyckades det inte. Men nu ska vi gödsla med pengar för att införa ett heltidsavlönat oppositionsråd?

Alliansen har bara fått 36 % av rösterna i Oxelösund. Vänstern och Sossarna har dock ändå föreslagit att alla partier ska få ett ytterligare proportionellt stöd utöver det vanliga partistödet. Det ska göra det lättare för partierna att få fram fakta och underlag från tjänstemannaorganisationen. Summan för högeralliansen blir då 150 000 kronor, till en tjänst till 36 %.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiets förslag bygger på att alla partier får del av satsningen. (S) får ej grundmandatsersättningen och bara 50 % av den proportionella ersättningen, eftersom de redan har den enda kommunalrådsposten i kommunen.

Vårt förslag kostar ca: 337 000 totalt, högerns över en miljon och Miljöpartiets förslag bygger även det på fantasisummor! Mp anser att alla gruppledare ska ha 40 % av kommunalrådets smått förminskade lön och därtill ska det finnas ett oppositionsråd!?
Ska jag påminna om att kommunens totala budget ligger på ca: 380 miljoner kronor. Så ser ni säkert det orimliga i förslagen. Vänsterpartiet vägrar att dra ner i den kommunala verksamheten.

De 150 000 kronorna som alliansen tillsammans får kan fördelas hur de vill, om högern anser att de ska ha ett oppositionsråd på ideell heltid är upp de dem, men då blir ersättningen den samma. Den utsedda oppositionsledaren i högeralliansen får 15 000 fördelat på tio månader, då det inte är någon politisk verksamhet under två hela sommarmånader.

Arvodet är bra betalt, då det omräknat till heltid hade blivit 39 600 kronor efter att arbetsgivaravgiften är borträknad. Det kan i varje fall i mina ögon ses som en väldigt generös lön. Faktum är att det tilltänkta oppositionsrådet Agnetha Rönn (m) även kommer att inbringa fasta arvoderingar från kommunstyrelsen i egenskap av vice ordförande och därutöver får hon även ersättning som vice ordförande i utbildningsnämnden. Vilka andra uppdrag hon kommer att ha det vet jag inte, men det är säkert fler. Då kan man väl knappast säga att (m) är portade från kommunhuset, som det har gnällts högljutt om i SN i veckan.

Under föregående budgetår har Moderaterna populistiskt hävdat att vi kan sänka skatten om vi minskar den politiska tiden. Oxelösund har låga arvoden och minimalt med yrkespolitiker, vi har bara ett kommunalråd, resten är fritidspolitiker. Det tycker jag är bra.
Vänsterpartiet anser att vi varken ska minska eller öka andelen yrkespolitiker i vår kommun, om inte den politiska tiden genom multipla uppdrag medger det i faktisk tid.

För min och vänsterpartiets del, så innebär (s) + (v):s förslag att vänstern får 50 000 att använda hur vi vill för att bygga demokrati. Jag som nyvald gruppledare sittandes i Ks-au, kommunstyrelsen, Förab, Ofab och kommunfullmäktige m.m. kommer enbart att ta ut förlorad arbetsersättning och ev. uppdragsersättning. De extra 50 000 kronorna kommer istället aktivt att användas av partiet utomparlamentariskt för att pressa tillbaka högern i alla dess former.

Patrik Renfors

Gruppledare i Vänsterpartiet

Oxelösund

Överklassen gör politiska poäng på att äta fasan med "lägre stående" arbetare

Lita aldrig på en borgare i röd slips! Klicka här.

Riktiga blåbär med händerna i syltburken.

Den här rapporteringen kunde man höra på ekot i helgen. Den sista kontrande kommentaren från en av våra snart fd. medlemmar, sätter stort fokus på en enorm demokratibrist i deras handlande.

De ser sig tydligen som mer värda än medlemmarna och sympatisörerna. De har förhandla på eget bevåg bakom ryggen på socialismen. De har inte veto i partiet, utan vi har majoritetsbeslut att gå efter. De här tokstollarna föregår besluten egoistiskt. Vi har ju helt andra gemensamt demokratiskt fattade beslut i partidistriktet.

Den sista kommentaren i nyhetsrapporten, som sägs av en blockavhopparna faller ju på sin egen rimlighet. Jag är fortfarande lika häpen?

Jag var på facklig- politisk konferens i helgen, där jag hade en del kontakt med Lars Ohly, Anki Ahlsten och diverse partifolk. Chocken är stor, hur folk kan välja att göra på detta sätt. Det här har fått enorma konsekvenser, som även har inblandat vår förra statsminister Göran Persson och Marita Ulvskog.

”Ett väljarsvek”
Vänsterpartiets gruppledare i landstinget, Lennart Clarstedt, tycker att det är väljarsvek att gå över till den borgerliga sidan, när man i valet deklarerat ett samarbete med socialdemokraterna.

– Jag tänker på en liknelse med en syltburk. Om det är hallonsylt i burken och det är det man på något sätt representerar då tycker jag att det ska motsvara hallon i burken, är man ett blåbär ska man vara i blåbärssyltburken. Det handlar om en varudeklaration rent politiskt, det här representerar jag och mitt parti. I första hand representerar man partiet och sedan har man ett personligt val. Men vi måste ju ändå underordna oss den politiska ideologin som vi har representerat i valen, säger han.

Men, Marco Venegas håller inte med om att han sviker väljarna.

– Våra skyldigheter är att föra en vänsterpolitik, och det ska jag se till att regnbågsalliansen gör, säger han.

Håll med - eller håll käft - av Åsa Linderborg

Det här var en av de bästa analyser, som jag jag har läst på länge. Artikeln handlar om det andra "arbetarpartiet" SAP.
Jag är inte ett dugg förvånad över träffsäkerheten i Aftonbladets krönika som är skriven av historikern, marxisten och feministen Åsa Linderborg.


Jag publicerar den i sin helhet. Om någon Sosse ser den här krönikan, tyck gärna till i kommentarerna. Andra obundna eller partibundna av någon annan sort, får självklart också kommentera artikeln. Men jag ber er - var nyanserande och sakliga.

ÅSA LINDERBORG om nya påhopp och en lång Socialdemokratisk tradition.

”Jag upplever inte att det finns någon ryggdunkarmentalitet i partiet”, sa Marita Ulvskog Gomorron Sverige (15 november) som svar på Leif Pagrotskys påstående att det är lågt i tak inom socialdemokratin. ”Puerilt”, sade Pär Nuder i Ekots lördagsintervju (21 oktober) om Aftonbladets ledarskribent Nisha Besara när hon tog upp frågan om partiets grabbiga maktkultur i Arena (nr 5/06). Widar Andersson, chefredaktör för Folkbladet, instämmer (23 oktober): ”... visst är det en barnslig och naiv text skriven av en person som inte vet så mycket om vad socialdemokratin egentligen är.”
Socialdemokratin må ha förändrats, men i vissa avseenden har tiden stått still: partihögern har alltid anklagat sina interna kritiker för att vara barnsliga och okunniga. Puerila, helt enkelt.

Jag ägnade några år åt att studera socialdemokraternas partihistorik, vilket resulterade i avhandlingen Socialdemokraterna skriver historia (Atlas 2001). Huvudresultatet är att partiledningen, som alltid stått till höger om medlemmarna, har använt historieskrivningen som en ideologisk maktresurs, bland annat i syfte att kväsa intern opposition. Redan på 1890-talet beskrevs de som krävde en radikalisering av politiken som ”bråkiga barn”. Alltsedan dess har radikala socialdemokrater stigmatiserats eller avfärdats som mindre vetande. Man får bara inflytande om man lär sig dunka rygg, blir bara lyssnad på om man säger ja. Blir bara befordrad om man vägrar se världen som den ser ut.
Hundra års partihistorik, som alltså med några få undantag är skriven av partihögern, berättar om hur rörelsens ledare med klokhet och fast hand ”fostrat” och ”disciplinerat” medlemmarna i arbetarklassen, partiet och fackföreningsrörelsen till att bli ”ansvarstagande samhällsmedborgare”. Massan har gått från ”oginhet”, ”okunskap” och ”otålighet” till politisk och moralisk mognad. ”Att aga den man älskar är fostrarens hårda lott”, kan man läsa på 1930-talet, och den största fostrargärningen var Hjalmar Brantings. När han såg att arbetarna ”var ute på farliga vägar” kunde han hårt och bestämt säga ifrån. Han varken smickrade, fjäskade eller kröp för medlemmarna. 1927 skrev Rickard Lindström att massan är en ”ödeläggande destruktiv kraft”, men likväl en konstruktiv faktor – ”om den står under ledning av någon som uppenbarar för dem deras vilja”.
Det är borgerlighetens syn på massan som ett vilddjur som ekar i den socialdemokratiska partihistoriken.
Arbetarklassen tillskrivs bara positiva egenskaper när den stått enad bakom partiledningen. En god medlem uppträder ”manligt”, det vill säga ”lugnt och självbehärskat”. Kvinnor är emotionella, män rationella.

De som under åren anklagat partiledningen för att vara alltför kompromissvillig har stämplats som ”svårdisciplinerade” med ”lättrörliga och oskolade hjärnor”. De som anser att kampen måste föras också utanför parlamentet kallas ”outvecklade”, ”småsinta” och ”ointelligenta”, som få men högljudda.
Credot är att medlemmarna och arbetarklassen måste lyda: ”ledningens och majoritetens ord har alltid accepterats”, för de ”medvetna var det ledarna som visade vägen och angav målet”, partiledningen måste kunna kräva ”snörräta uppslutningar”, varje avsteg från enhetstanken måste ”bannlysas”. Interna strider (läs:
ideologisk debatt) befrämjar ingen utveckling – de ”förlamar”, är exempel på formuleringar hämtade ur 1900-talets partihistorik.

Det är alltså ett misstag att tro att de auktoritära formuleringarna endast hör den äldre historieskrivningen till. Under Tage Erlanders era sker en glidning från behovet av uppfostran och disciplinering till krav på ”lojalitet” med ledningen. I jubileumshistoriken från 1988 deklareras att socialdemokratins styrka – och därmed hela välfärdsstatens förutsättning – ligger i att SAP har ”starka, kloka, uthålliga ledare” och att de alltid kunnat räkna med medlemmarnas ”lojalitet och stöd”. Logikkedjan säger: fostran – lojalitet –stark ledning – välfärd. Den som bråkar ställer hela nationens framtid på spel.
När partiet 1989 fyllde hundra år utmålades i enlighet med traditionen all intern kritik som medvetna splittringsförsök. Partiet har inte varit oenigt sedan partisprängningen 1917, påstod man, nio år efter folkomröstningen om kärnkraft och fem år innan folkomröstningen om EG.

I partihistoriken odlas också den urgamla myten om uppviglaren. Massan kan ledas (av socialdemokraterna), vilseledas (av vänstern) eller bestialiseras (av kommunisterna). De lättrörliga hjärnor som inte sluter upp bakom sina ledare har helt enkelt blivit lurade av någon utifrån, företrädesvis kommunisterna. Därför måste dessa spåras upp på varenda arbetsplats, registreras, isoleras, avskedas.

En kvinnlig väljare som inte ville få sjukpensionen sänkt blev avhånad som kommunist av Göran Persson när denne som nyvald partiledare första maj-talade. Han reagerade bara som partiledningen gjort i generationer. Genom att förklara vänsteralternativen – inom och utanför partiet – som anomalier, monopoliserar partihögern begreppen ”socialdemokrati” och ”arbetarrörelse”.

I detta projekt har partihögern erhållit god hjälp av liberalerna, som alltid fruktat demokrati med innehåll, det vill säga de breda folklagrens deltagande i politiken. När Branting var hotad av sitt ungdomsförbund inledde den borgerliga pressen en kampanj där partivänstern framställdes som ett gäng bindgalna dynamitarder. När det blåste korsdrag under Per Albins tron fick han hjälp av samma liberala press att desavouera sina vänsterkritiker. När Göran Persson vred politiken åt höger blev han Dagens Nyheters gullegris. Nu orkestrerar tidningen socialdemokraternas eftervalsdebatt. Det sker genom att man låter dem komma till tals som menar att socialdemokratin ska ”förnyas” genom ytterligare högervridning. Efter valet har Nuder och grabbarna i DN en maktresurs av rang.
Det största hotet mot socialdemokratins valanalys är just partiets auktoritära traditioner och hur dessa uppmuntras av borgerliga media. Omsorgsfullt döljer man den strid som nu rasar mellan höger och vänster inom socialdemokratin, mellan dem som vill ha kosmetiska förändringar och dem som vill ha kursändring. Så inbillas vi tro att det inte finns något alternativ, någon motkraft, till liberalismen.
Partiledningens auktoritära traditioner, som alltså både Nuder och Ulvskog förnekar (den senare mot bättre vetande), måste förklaras utifrån ett gramscianskt maktperspektiv. Arbetarrörelsens disciplinering var en gång förutsättningen för den nationella integreringen. Bara om socialdemokratin var reformistisk i liberal mening kunde arbetarklassen förmås ta ”samhällsansvar” och inlemmas i det borgerliga samhället. Klassamarbete kräver att partiväns-tern rensas ut eller tystas. Socialdemokrati definieras som facklig disciplin och politiska samförståndslösningar till varje pris. Om de som drabbas av klassorättvisorna ger uttryck för sina erfarenheter, hotas hela systemet.

Disciplineringskulturen handlar alltså inte om att partiledningen är maktgalen, utan om att den är liberal. Pär Nuder är ideologiskt övertygad om kapitalismens och klassamarbetets välsignelser. Han är i grunden belåten – och lojal – med den borgerliga samhällsordningen.
Ordet lojalitet har ursprung i det franska ordet för ”lag”. Ska man vara lojal med partiprogram och ideologiska principer eller ska man vara lojal med en partiledning som dagtingar med det allra heligaste?
Eller ska man i stället för lojalitet prata om solidaritet – med dem som förtjänar det?

Åsa Linderborg

Political blogg makeover?

Hepp! Så där ja! Nu har jag förnyat och förbättrat min blogg, men jag har behållt de traditionellt trygga särdragen. Precis som vi borde göra med samhället. Så det så!

Skynda dig nu att förändra samhället i grunden.





Det är extremt dåligt med Sörmländska politiska bloggar, särskilt från min hemstad. Visa att rättvisan kommer från vänster!

Smygstarta gärna med en parallell idédebatt på en blogg, samtidigt som du kommer igång och engagerar dig i arbetarrörelsen i det praktiska utom- och parlamentariska arbetet. Du är livsviktig som motkraft i facket och självklart Vänsterpartiet, mot regeringens galna upptåg.

Arbetsrätt på undantag för pigor och drängar i hushållsnära tjänster

Högeralliansens förslag om skattesubventioner för hushållsnära tjänster där LAS är på undantag, skulle kosta 1,25 miljarder kronor för 2000 arbetstillfällen. Om man i stället anställer vårdbiträden räcker samma summa till 5 000 arbetstillfällen med rättvisa villkor.

Varför ska vi använda statens pengar till att anställa städerskor till friska överklassmänniskor på Östermalm, när vi för samma pengar kan anställa minst lika många i hemtjänsten eller i landets skolor? Kan det vara så att alliansen vill ha detta system, för att på område efter område börja göra arbetsrätten mer flexibel?

Alliansen vill pressa tillbaka arbetarrörelsens landvinningar. Det har inte sagts ett enda ord av högern i valet, om att Lagen om anställningsskydd inte gäller för arbetstagare som är anställda i överklassens hushåll. Men de kanske tycker att det är helt ok?

Lag (1982:80) om anställningsskydd
Inledande bestämmelser

Denna lag gäller arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.
Från lagens tillämpning undantas dock

1. Arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning,
2. Arbetstagare som tillhör arbetsgivarens familj,
3. Arbetstagare som är anställda för arbete i arbetsgivarens hushåll,
4. Arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller i utvecklingsanställning. Lag (2005:1193).

Jag återupprepar mig igen. Vad var det jag sa!
Läs även de här gamla inläggen om frågan.
Pigan, drängen, backstugesittaren och storpatron och Hushållsnära tjänster.

Hycklande skatteamnesti för överklassens vinning

Jag måste bara hålla med Thomas Jonsson (v) när han skriver detta om Alliansens förslag till skatteamsesti för rika fifflare. Som vanligt gör borgarna skillnad på folk och skit. Alla fattiga, sjuka och arbetslösa betecknas som oärliga, samtidigt får överklassen göra vad de vill och få skattesänkningar i mångmiljardbelopp. Var är vår värld på väg egentligen?

Så här skriver Thomas Jonsson i sin blogg.

Det är märkligt att regeringen silar mygg men sväljer elefanter. Förmögenhetsskatten ger 5,6 miljarder kronor medan det omtalade bidragsfusket kostar staten omkring 1 miljard kronor om året.

Hur många miljarder kronor som undanhålls statskassan genom att de placerats i lågskatteparadis har jag ingen aning om. Men jag gissar att de största skattesmitarna återfinns där, vilket borde innebära att det är betydligt mer än 5,6 miljarder kronor. Sammanfattningsvis får alltså de rikaste rika en skattesänkning med mer än tio miljarder kronor medan de redan låga bidragen till arbetslösa och fattiga blir ännu mindre.

De penningstinna och snikna svenskar, som lurar staten på skatt, släpps igenom, medan de fattiga som i desperation, för att få ekonomin att gå ihop, lurar till sig lite extra i bidrag ska straffas och stigmatiseras.

Klyftorna mellan fattiga och rika kommer att bli mycket större framöver. De människor som kapitalet ratar på arbetsmarknaden tvingas stå med mössan i hand och be om allmosor.

Läs dessutom det här inlägget från hans sida.

Är Moderaterna på tivoli?

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) presenterade i går sitt slutliga förslag till ny a-kassa. Det blir dyrare - och ersättningen sänks. Det högern förlorar på gungorna i sänkt skatt, tar de igen på karusellerna i höjda avgifter.

Den fattiga blir fattigare den rika blir äckligt rik!

Företeelsen känns igen på den gamla hederliga klassbekämpande retoriken, som numera tätt återföljs i kombination med en gniden högerkonservativ praktik. De fattiga får åter igen bekosta de mer bemedlade och priviligierade i samhället. Köns- och klassklyftorna växer och de rika får mer i plånboken, medans den omvända Robin Hoodpolitiken trampar på de som redan har det svårt.



Alliansen slår på de som är sjuka och arbetslösa, de visar inga som helst tendenser till att vilja skapa mer jobb. För hur kan det ske genom att pressa tillbaka människor i utanförskap ännu mer? Det är en politik dömd att misslyckas!

Varför sparka på de som redan ligger?

Avgiften
Höjs med högst 300 kr/mån. Summan varierar mellan a-kassorna (se tabell).
Avdraget för a-kassan i deklarationen slopas. Kostnad: ca 50 kr/mån.
Deltidsarbetande betalar full avgift.
Arbetslösa betalar den gamla, lägre avgiften, ca 100 kr/mån.

Ersättningen
Under 200 dagar blir ersättningen 80 procent av lönen, högst 680 kr/dag. Därefter blir ersättningen 70 procent, högst 680 kr/dag. Lägsta ersättningen förblir 320 kr/dag.
A-kassan tar slut efter 300 dagar. Eller 450 dagar om man har barn under 18 år.
Därefter gäller jobb- och utvecklingsgaranti med 65 procent av lönen, högst 680 kr/dag. Exakta besked om den kommer i mars.

Kraven
Man måste ha jobbat minst 80 timmar/mån det senaste halvåret för att få a-kassa. I dag är gränsen 70 timmar.
Studerandevillkoret slopas. Den har kvalificerat vissa studenter för a-kassa efter utbildningen.

Vänsterpartiet beklagar kränkningen av demokratin

Pressmeddelande från Vänsterpartiets distriktsmedlemsmöte lördagen den 11/6 -06 Eskilstuna. Läs även HÄR och HÄR.






Vänsterpartiet beklagar den kränkning av demokratin som det innebär att två av våra medlemmar överger det beslut som partiet fattat om en samverkan med socialdemokraterna för att styra landstinget.

Vänsterpartiets distriktsstyrelse beslutade dagen efter att Ann Berglund och Marco Venegas via mail meddelat att de lämnar Vänsterparti landstingsgruppen följande:

1. Att vi skall få till stånd samtal med Marco och Ann för att få möjlighet att förstå vilka sakskäl som ligger bakom deras beslut att som vänsterpartister överge en regeringssamverkan med socialdemokraterna i landstinget, för att istället styra med den borgerliga alliansen och miljöpartiet. Målet var att lösa dessa eventuella politiska konflikter för att få Ann och Marco att besinna sig för att sedan återgå till det parti vars ideologi de säger sig dela.

2. Om detta inte skulle lyckas var det vår mening att förmå Ann och Marco att lämna sina uppdrag, uppdrag som de valts till som vänsterpartister inom vänsterpartiet via nomineringar och val. Om de är missnöjda med Vänsterpartiet så bör de lämna partiet och sina uppdrag.

3. Om det inte går att lösa så återstår endast för vår distriktsstyrelse att till partistyrelsen föreslå en uteslutning av Ann Berglund och Marco Venegas.

Samtal har förts med Ann Berglund och Marco Venegas där båda har backat i sakfrågor. De frågor som de framfört som skäl för sitt avhopp var höjning av politikerarvodet i landstinget och att de inte blivit erbjudna några uppdrag i landstinget. Marco blev exempelvis erbjuden att bli gruppledare, vilket han avböjde. När det gäller arvodesfrågan hade Vänsterpartiet beslutat sig för att rösta nej till en ev. höjning, något Marco och Ann kände till. På fredagen innan avhoppen stod det dock klart att socialdemokraterna backat i arvodesfrågan. Detta erkänner Ann och Marco.

Vi kan därför konstatera att det inte fanns några sakliga politiska skäl för avhoppen. Det som återstod är av personlig karaktär. Om viljan funnits hade vi kunnat lösa de problem som framkommit under samtalen.

De politiska konsekvenserna är omfattande. Demokratin sätts ur spel. Valresultatet visade på en majoritet för S och V. I stället får vi nu ett borgerligt styrt landsting.

Vänsterpartiet beklagar djupt det svek som utförts av två av våra medlemmar. Det finns inget stöd för deras agerande i vårt parti, tvärt om.

Som parti kan vi konstatera att detta beteende ” är lika ovanligt som dumt” men vi lägger inte hela ansvaret på Ann och Marco. Det kan nämnas att Ann Berglund som Eskilstunabo inte var nominerad från fjärde valkretsen, dvs Eskilstuna med omnejd.

Vänsterpartiet beslutade på sitt distriktsmedlemsmöte att inte låta sig nedslås. Vi kommer nu att tillsammans med socialdemokraterna föra en kraftfull offensiv oppositionspolitik – en politik med stark vänsterprägel, där vi kommer att lyfta en rad av de progressiva och framåtsyftande förslag vi gemensamt kommit överens om.

För vänsterpartiets landstingsgrupp, Peter Linnstrand, Lennart Clarstedt

För vänsterpartiets distriktsstyrelse, Lotta Johnsson Fornarve, ordförande

Kuppen är över nu börjar kriget!

Idag fanns ännu en målande beskrivning i ledarsidan i Folket.
2006-11-11 (Länka hit)

Nu är det klart. Vänsterns avhoppare i landstinget, Ann Berglund och Marco Venegas blir landstingsråd respektive nämndordförande i den nya regnbågsalliansen. Hyfsad utdelning för två mandat minst sagt, men förmodligen rimlig ur ett perspektiv där bägge anser sig ha betalat ett högt personligt pris. Uteslutning ur partiet väntar, utfrysning från forna kollegor är uppenbarligen redan en verklighet.Hur kunde det gå så snett?Frågetecknen är än så länge många fler än svaren.
Förklaringar som "strukturell diskriminering", "bristande demokrati inom partiet" och andra luddigheter har än så länge inte omsatts i konkreta exempel. Pratar man med vänsterpartister högt och lågt blir bilden ännu mer komplicerad. Man hittar inga tydliga fraktioner som står mot varandra, inga skarpa sakpolitiska strider.
Istället vittnar många om bråk som i ena stunden splittrar vissa, i andra skeden enar de som nyss legat i luven på varandra. Gamla oförrätter som aldrig retts ut har lösts genom att nya personer kommit, gamla fått gå. 1998 gjorde Vänsterpartiet ett rekordval, också i Sörmland. Många utan politisk erfarenhet kom snabbt in på arenan, till ett parti som inte hade resurser att lotsa alla. Individualisterna fick fotfäste, människor som förstås brann av iver och vilja men som också var präglade av partiets modersplittring. Lägg till detta den klassiska maktkonflikten mellan norr och söder i länet som länge funnits. Har vi då kommit närmare förklaringen? Nja.Mer och mer tonar regelrätta personstrider fram. Strider om en enda sak: makt! Sådana som sugit musten ur olika distriktsstyrelser och rakt in i väggen dunkat den ena länsordföranden efter den andra under de senaste åren. Ingen har orkat, inte ens de mest rutinerade rävarna. Det märkliga är att striderna fortsatt, trots att personer bytts ut. Det märkliga är att just Berglund och Venegas faktiskt själva haft förtroendeposter, och rimligen möjlighet att göra något åt detta "strukturella" som lär ha förpestat. Detta innan deras nuvarande motståndare satt vid rodret.
Från sosselägret brinner lågan av ilska och bottenlös besvikelse, och känslan av att ha lurats upp på läktaren. Lurats så ända in i märgen. Det berättas om allvarliga försök att verkligen ödmjukt tvätta bort stämpeln av maktfullkomligt parti. Om rannsakande självinsikt och om att det behövdes nya tongångar och nya människor i landstingspolitiken.
Men också om en ihållande känsla så här efteråt: Att det aldrig var meningen att de skulle ta över. Att kuppen redan var planerad. Regnbågsalliansen och avhopparna förnekar givetvis detta och det kan vara en rent ärlig uppfattning. Som bekant är inte alltid alla inblandade i en strid eller i ett parti fullt upplysta om hela strategin. Somliga lyder order och ifrågasätter inte, andra litar på att allt går rätt till, en del blundar och andra vet inte ett dyft. En inte sällan använd arbetsmetod i politiska sammanhang. I går kom beskedet från socialdemokraterna att man inte tänker nominera några till arvodeskommittén. En av flera krigsförklaringar som vi med all sannolikhet kommer att få se mer av under den kommande mandatperioden. Möjligen också ett svar på den njugghet som alliansen hittills visat.
Efter att ha kuppat sig till makten vill man exempelvis se till att den nya oppositionen (drygt 30 mandat stark) får löjligt små resurser. Arrogans mot den som redan slagits till marken, konstitutionellt sett unikt för svensk lokalpolitik. Det sipprar av något som beskrivs som sossehat. Kanske kan det inte förklaras på annat sätt.
Men bortsett från alla politiska obegripligheter, alla bittra känslor och märkliga turer upprör det mig allra djupast att det runt om i länet sitter människor som faktiskt röstade för och hoppades på en vänsterseger, men som bara kördes över. Som kanske i likhet med den äldre man som ringde mig kort före valdagen hoppades att hans röst på vänsterpartiet skulle få socialdemokraterna att lyssna mer vänsterut. Att den skulle hjälpa till att få bort det där konstiga samarbetet i landstinget som han inte begrep sig på. Han berättade att han brukade klä sig fint och gå och rösta. För att det liksom var högtidligt, och viktigt.
Hans och andras ansvarsfulla vandring betydde inte ett skit för strategerna som kokat ihop denna politiska soppa. Inte ett förbannade dugg. Och det krig mellan blocken som nu bara börjat kommer att bli hårt, bittert och bedrövligt. Som Eskilstuna-Kuriren mycket riktigt påpekade på sin ledarsida i veckan är det en oerhört skör styrande koalition. Ingen ska räkna med något annat än att s och v direkt kommer att klippa till så fort tillfälle ges.Vem vinner på allt detta? Inte en enda väljare, inte en enda patient, inte en enda vårdarbetare. Bara den som valt politiken för att stilla sin hunger av makt och position.

Vik hädan Lars Leijonborg och Jan Björklund!

Jag tycker verkligen inte om friskolor! Och jag tycker verkligen inte om Jan Björklund och Lars Leijonborg! Vårt samhälle börjar bli läskigt nyliberalt, där det gamla trygga folkhemmet tynar bort. Privata alternativ leder bara i mina ögon till ökade klassklyftor och segregation, eftersom "elitskolorna" i viss mån kan välja ut vilka barn de vill ha i sin verksamhet.

I en sammanhållen kommunal skola och förskola måste man ta hand om alla individer och det ses till att det görs så också. De tas upp i verksamheten vare sig kön, hudfärg, social standard och om de bor i fel område eller om de har speciella behov. Det finns en risk med privata alternativ, menar jag. I en liten stad som Oxelösund gnager de privata skolorna på kommunkassan. Vi får dubbla kostnader, då kommunen måste hålla kvar en viss beredskap. Friskolor får ändå bidrag från kommunen, då blir det mindre pengar över till den allmänna skolan. skolpengsystem är bedrövligt, då kan vi inte fördela mer resurser till de mest utsatta barnen.
Då är det i stället majoriteten av stadens barn som indirekt får det sämre ställt i skolor och förskolor.

Jag skulle ljuga hejdlöst om jag sa att jag är för friskolor!
Mitt råd är avgå genast katederdisiplinens 1800-talsministrar! Vik hädan Leijonborg och Björklund!

Bekämpa kaffebordsrasismen

Jag tar mig friheten att lägga upp en gammal debattartikel, som jag har skrivit för några år sedan. Jag satt och kollade igenom lite gamla dokument på datorn. Då hittade jag den här artikeln som fortfarande är tokviktig. Regeingsombildandet har gjort det ännu viktigare. Vi är likaså i en tid då Sverigedemokraterna har växt sig allt för starka i vårt land.

Det är särskilt viktigt när, den mer rumsrena högern också tenderar att anta nyanser av bruntoner i en smårasistisk agenda.
Jag fick en del otrevliga svar i eposten och det skrevs en del otrevligheter om mig i högerextrema nätidningar. Vi får hoppas att de är mer demokratiska och respektfulla den här gången.

Bekämpa kaffebordsrasismen

Det gäller att bekämpa ogräset och rycka upp ondskan med roten innan den börjar gro. Vi behöver få bort den så kallade Svenssonrasismen från fikarummen på arbetsplatserna och ute i samhället i allmänhet. Det kan vara enkla kommentarer som man inte direkt menar allvar med, som bara har tänkts användas för att göra sig rolig inför andra. Men det är sådana kommentarer som kan få främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna eller liknande partier att blomstra ut. Om inte den där ”harmlösa” Svenssonrasismen kulle finnas, skulle inte heller de främlingsfientliga partierna få någon bredare grogrund att växa ifrån.

Det är också läskigt när Folkpartiet som är ett väl etablerat parti i vår riksdag, använder sig av liknande argument inlindat i finare vokabulär samt retorik. De kommer med läskiga förslag som gör det svårare för en invandrare att integreras, ännu svårare att få medborgarskap och att de ska få göra språktest för att kunna komma in i arbetslivet. Hur ska invandrade kunna lära sig språket om de inte integreras ute på arbetsplatserna? Varför skulle det inte fungera att lära sig språket, seder och hur vårt samhälle fungerar på våra arbetsplatser? Och hur ska annars infödda Svenskar lära sig om andra kulturers vanor och liv?

Invandrare ska inte assimileras i samhället utan vi ska alla integreras. Det fungerade ju på 50- och 60-talen i industrin, när vi hade en kraftig arbetskraftbrist och företagen skrek efter arbetskraftinvandring. Då var det invandringen som räddade industrin i Sverige. Det var dessutom en tid som det var självklart att alla skulle infattas av kollektivavtalen, med en ömsesidig respekt.

Först förkastar Folkpartiet sitt systerparti i Danmarks integrationspolitik i ett uttalande i media, för att senare i 2002 i valrörelsen anta vissa skepnader av Pia Kjærsgaards partiprogram. Och då växte partiet lavinartat! Den här situation oroar mig väldigt mycket, för uttalanden från etablerade riksdagspartier har dragit med sig mindre etablerade främlingsfientliga partier i kölvattnet. Som absolut menar allvar med sitt budskap och stödjer nazismen helhjärtat.

Vi har som tur är blivit förskonade från dessa fascistiska partier i Oxelösund och Nyköping med omnejd. Men glöm inte att grogrunden finns i er närhet det är inte bara killar med rakade huvuden, bombarjacka och kängor som argumenterar med denna hatiska värdegrund. Man kan se mycket närmare än så, att få bort kaffebordsrasismen är ett stort steg på vägen att få ett integrerat och öppet samhälle.