Starkt stöd för kollektivavtalen

En stor majoritet vill att svenska avtal och löner ska gälla i företag från andra EU-länder som tillfälligt gör jobb i Sverige. Även bland egenföretagare och borgerliga väljare är stödet stort för svenska regler. LO-Tidningen har låtit göra en Sifoundersökning, som även visar att de allra flesta vill att de anställda i företag som gör arbeten under kortare tid i Sverige ska betalas med genomsnittslönen för yrket. Undersökningen ger i praktiken stöd till Byggnads linje i konflikten med det lettiska företaget Laval i Vaxholm.

Den hårdaste förespråkaren för svenska villkor för utländska arbetare som arbetar tillfälligt i Sverige är en ung kvinna i norra Mellansverige med medlemskap i LO som röstar på Vänsterpartiet. Den starkaste motståndaren är en äldre man i Stockholm med eget företag och om möjligt också medlem i ett TCO-förbund och som lägger sin röst på Kristdemokraterna.

81 procent vill att svenska löner och avtal ska gälla, medan 12 procent tycker att ursprungslandets lagar ska tillämpas. Bland kvinnor är stödet för ursprungslandets regler lägre än bland män. 77 procent anser att de anställda i de utländska företagen skabetalas med yrkets genomsnittslön och 16 procent tycker att de borde få avtalets minimilön. I alla politiska partierna finns en majoritet för svenska löner ochavtal.

Det lägsta stödet, 53 procent, finns hos kristdemokraterna, medan stödet är störst bland vänsteranhängarna med 95 procent.

Den största skillnaden är att vänstern vill, utnyttja rätten till att kräva kollektivavtal med lika rätt och lön för alla oavsett ursprung. Utan dumpning.

Högern, kan tänka sig kollektivavtalsmodellen om vi löntagare inte använder oss av den praktiskt. Genom att helt enkelt kräva vår rätt. De är t.ex. djupt tveksamma till arbetslagarna i MBL med tillhörande Lex. Britannia - rätten till fackliga stridsåtgärder, som är en av arbetarrörelsens mest fundamentala grundstommar för att få till ett kollektivavtal.

Svenskt näringsliv har fått påhejande rop av hela alliansen med Reinfeldt i spetsen, när SN gratis har betalat kostnaderna för Lavals rättegångskostnader i attackerna mot lika lön, rättigheter och svenska kollektivavtal.

Jag har inte hunnit rapportera om det ännu, men jag var på ett väldigt informativt samt upplysande seminarium i Vaxholm 28/4.

För att solidarisera oss med den svenska fackföreningsrörelsen och dess försvar av de fackliga rättigheterna ordnade vänstergruppen i EU-parlamentet, GUE/NGL detta möte i Vaxholm.

Föreläsare var.

• Dan Holke - Chefsjurist på LO/TCO rättsskydd
• Byggnads - Förbundsstyrelsen, kommer ej ihåg namnet.
• Francis Wurtz - Gruppledare i vänsterns partigrupp i EU-parlamentet.
• Jonas Sjöstedt (v) - EU-parlamentariker
• Eva-Britt Svensson (v) - EU-parlamentariker
• Lars Ohly (v) - Partiledare
• Tradeunions against the EU - Någon facklig filur från storbritannien.
• Solidaritet - En förbundsstyrelsekille från polens största fack.

Det intressanta är att åter har tidningarna rapporterat helt fel! - Facken i österopa är helt inne på LO:s linje om att värdlandets regler ska gälla.

De får ju bättre villkor och lön, så varför ska de tycka något annat? De vill inte heller ha lönedumpning, det tjänar ingen på. Polen har samma bekymmer med lönedumpning från en del andra fd. östeuropeiska länder.

Vi ska inte diskrimenera någon! Samma regler och avtal ska gälla på en arbetsplats och inom samma avtalsområde.

De borgerliga partierna säger att de är för kollektivavtal, men om man läser mellan raderna ska modellen inte tillämpas praktiskt. Fackförbunden ska ha kollektivavtal som grundbult, det är knappast så att facket diskriminerar letterna. När de baltiska företagen är i Sverige tjänar företagen lika mycket som de svenska företagen. Här kostar det lika mycket för letterna att bo och handla mat, då ska de inte få mindre betalt än våra arbetare. Än så länge gäller inte tjänstedirektivet utan utstationeringsprincipen, då ska vi förhålla oss till denna princip där värdlandets arbetsrätt gäller. När de baltiska företagen är i Sverige tjänar företagen lika mycket som de svenska företagen. Här kostar det lika mycket för letterna att bo och handla mat, då ska de inte få mindre betalt än våra arbetare. Allt i en annan riktning är diskriminering!

Länder med starka fack och kollektivavtal har i regel mycket mindre klasskillnader. Kollektivavtalet är ett löfte vi ger varandra. Ingen av oss ska försöka konkurrera ut den andra genom att erbjuda en arbetsgivare att jobba för sämre lön eller övertidsersättning. Det innebär också att inga arbetsgivare ska kunna skaffa sig särskilda fördelar mot andra arbetsgivare och ge sina anställda sämre villkor än vad avtalet säger. Avtalet är ett löfte mellan löntagarna, vi jobbar för de här villkoren, men inte sämre. Det är också en överenskommelse mellan arbetsgivarna om att ha samma grundvillkor.