Ali Esbati om högerns verkliga agenda

Jag har inte haft tid att skriva några djupgående analyser på min blogg på ett tag. Jag är mitt uppe i en flytt (inom kommunen). Jag har dessutom medverkat i ett flertal kommunmöten och vi har även haft en lokal kurs för nya och gamla medlemmar nu i helgen. Nu imorgon och på tisdag är det två dagar avsatta för mål och budgetprocessen. Men vem behöver skriva djupgående analyser, när Ali formulerar sig på ett utmärkt sätt.

Så här skriver han.

Den som vill veta hur arkitekterna bakom vår regerings politik resonerar, kan med fördel lyssna på Radetzki. Här finns den verkliga argumentationen bakom sänkningarna i a-kassan, de stora skattesänkningarna, försämringarna i anställningstryggheten, särskilt för dem med redan otrygga anställningar, och den kraftigt uppskruvade propagandan för ”proportionalitet” i stridsåtgärder, med andra ord begränsade fackliga rättigheter.

Det är samma resonemang, utvecklade som dogmsystem inom den neoklassiska nationalekonomin, som återfinns överallt i samhällstoppen, och som vägleder viktiga institutioners verksamhet. Jag skrev utförligt om detta i ett inlägg om jämviktsarbetslöshet, modeller och prognoser för ett tag sedan.

En sak måste kanske lyftas fram särskilt (och förhoppningsvis mer utförligt vid tillfälle). Det är en av Radetzkis käpphästar, som också upprepas av regeringen och arbetsgivarföreningen när de argumenterar för förslag som sänker lägstalönerna på marknaden och försämrar anställningsvillkoren för de mest utsatta: att man kan ”börja lågt och sedan klättra”. Det är en mycket effektivt spridd myt. Ungefär som rättvisa och ekonomisk tillväxt beskrivs i termer av ”trade-off”, så beskrivs ett utbytesförhållande mellan trygghet och social dynamik. I bägge fallen är detta helt fel. Läs hela inlägget här. Incitament att lyfta sig själv i håret.