Var feminismen bara en "innegrej"?
Blev feminismen som bofinken - kan den se ut hur som helst?
Den alltid så "neutrala" Sverker Olofsson ledde 1996 debatten mellan Malin Rönnblom, Inga-Lisa Sangregorio, Bonnie Bernström, Lars Ohly och Nina Ekelund, alla feminister, samt Bodil Bryntesson.
Här är filmklippet från SVT:s arkiv.
I årets valrörelse uteblev nästan feminismen, för att media inte ansåg att det var intressant och partierna inte ansåg att det var taktiskt gångbart.
FI:s feminism gjorde snarare att folks stöd minskade för kvinnorörelsen. Stödet för den seriösa feminismen drevs bort från samtliga samtal.
Det var bara Vänsterpartiet som drev frågan då 1996, och fortfarande driver jämställdhetsfrågan och klassfrågan seriöst och analytiskt i alla led.
Vänsterpartiet skriver i sitt partiprogram från 2004
Två perspektiv – en verklighet
Klassamhället och patriarkatet är skilda maktstrukturer med olika materiell grund. Därför måste de analyseras var för sig. Vår politik måste bygga på insikten att klassfrågor och könsfrågor inte kan överordnas eller underordnas varandra. Politiken får inte vara könsblind, lika lite som den kan vara klassblind.
Läs också 100 år av kvinnokamp - 10 år som feministiskt parti.
Det här skrev jag någon gång under förra året.
F! lägger Karbonpapper under Vänsterpartiets feminism!