Antingen har vi kollektivavtal.....

Jag var för flera år sen på ett seminarium som Vänstern i Sörmland hade ordnat på TEA-salen i Flen. Det var ett välbesökt seminarium med folk från alla närliggande partidistrikt.

Kalle Larsson och Carina Åström höll i mötet samt ledde diskussionerna. Vi hade sedan grupparbeten och öppna samtal runt olika ideologiska frågor.

Då var det tyvärr en som ledde in diskussionen på det där med ideella föreningar, som kan ta vissa delar i offentlig sektor. En av de som tyckte att det var helt ok, var ett dåvarande landstingsråd från Östergötland. Ideella föreningar kan göra mycket gott i andra fall och är en bra skolning i demokrati, men de ska inte konkurrera och dumpa löner!

Jag blev riktigt irriterad och sade: Vi inom arbetarrörelsen kan väl inte förorda att vi ska ha gratiskrafter som dumpar kollektivavtalen för de anställda inom det offentliga? Han såg fortfarande inga problem, vi skulle inte vara så stela. Han fick då ett visst understöd av Carina Åström. Jag är fortfarande lika besviken och irriterad när jag i efterhand tänker på det! Kalle Larsson hade dock flera visa ord i frågan. Jag såg hur flera skruvade på sig och höll med mig.

Att Göran Hägglund inte har större insikt är en sak, men att folk inom arbetarrörelsen kommer med sådana tankar upprör mig ännu mer.

Så här skriver Nayamko Sabuni (fp) och Göran Hägglund (kd) i SVD.

Den offentliga sektorn ska också i framtiden ha en huvudroll inte minst som finansiär av bland annat vård och omsorg.
Men vi vill också ge den ideella sektorn större möjligheter att bidra och konkurrera.

Ett uttryck för vår strävan är att ta till vara den sociala ekonomin och öka mångfalden inom den offentligt finansierade vården och omsorgen. Avskaffandet av stopplagen, utredningen om fritt val inom äldreomsorgen liksom det aviserade avknoppningsstödet är tre viktiga steg för att främja mångfalden av aktörer inom dessa sektorer. Den sociala ekonomin spelar - och skulle kunna spela - en oerhört viktig roll inom långt många fler samhällssektorer än vård och omsorg. Därför vill regeringen skapa en samlad strategi för hela den sociala ekonomin.

Eller också gör vi som vänstern vill.

Allas rätt till arbete är en fråga om makt och demokrati. Full sysselsättning är inte längre det främsta målet för den ekonomiska politiken. I stället är det en EU-anpassad politik, byggd på nyliberala teorier, som gäller. Den politiken leder till hög arbetslöshet och gör att arbetsgivarna kan hålla lönerna nere, luckra upp anställningsskyddet och öka de tidsbegränsade anställningarna. Det sätter press också på de arbetslösa. Klass, kön och etnicitet avgör individens ställning på arbetsmarknaden och hur anställningsvillkoren ser ut.

Så vill vi göra

Vänsterpartiet vill föra en ekonomisk politik där arbete åt alla är målet. Full sysselsättning ska gå före inflationsbekämpning. Systemet med utgiftstak, som samtidigt motverkar offensiva välfärdssatsningar och tillåter ofinansierade skattesänkningar, ska avskaffas.
Överskottsmålet för den offentliga sektorns finanser ska ersättas med en politik för god hushållning och långsiktig hållbarhet. Den ekonomiska politiken ska stimulera efterfrågan och uppmuntra till hållbara investeringar så att fasta och varaktiga jobb skapas.

Den offentliga sektorn, vår gemensamma sektor, är den bästa motorn i utvecklingen för ett solidariskt samhälle. Att omvandla utgifter för arbetslöshet till jobb i offentlig sektor är en vinst för hela samhället.
Vi vill att 200 000 nya jobb skapas i offentlig sektor. Offentliga
investeringsprogram för miljövänlig infrastruktur, bostadsbyggande
och för fysisk handikappanpassning skapar nya jobb inom både den offentliga och den privata sektorn.

Vi ska inte ha ideella och privata lösningar i den generella välfärden. Capio och liknande kapitalistiska bolag ska inte tjäna pengar på andra människors olycka och sjukdom.
Har vi ideella gratisjobbare i den offentliga sektorns välfärdsbygge, riskerar vi att dumpa lönerna för de redan underbetalda vårdbiträdena, barnskötarna, förskolelärarna, parkförvaltarna, städarna och skolkökspersonalen m.m. Vi kan göra listan lång.

"Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin och under inga omständigheter arbeta på sämre villkor eller lägre lön än det vi lovat varandra.Vi lovar varandra detta i den djupa insikten att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav!"

Ur Löftet - Kollektivavtalet - löntagarna och makten på arbetets marknad.


Här har även Systrar, kamrater, ERIKSSON I BISKOPSGÅRDEN, Approximation skrivit om artikeln.