Wednesday, April 12, 2006

Lik i garderoben?

Folkpartiet har länge stått i spetsen för de låga attackerna mot Vänsterpartiet. Ibland har det inte funnits en uns av saklighet, till 99 % kommer attackerna för att de inte svar på våra argument. De vill bara helt enkelt inte tala sakpolitik, då drar de ideligen upp Vänsterpartiets historia som argument. Det är som om vi skulle vara tillbaka i förskolan igen och vi satte i sandlådan. Du är dum jag får inte låna din spade! Men du är du är Kommunist, därför tänker inte jag leka med dig!

För vad spelar det för roll för bomb- och batongpartiet att Vänsterpartiet i vår samtid, nu står på socialistisk och feministisk grund i partiprogrammet. Vi samlar en bred vänster med allt från radikala socialdemokrater, vänstersocialister och kommunister. Tvåögt vill vi tradionellt förnya samhället med våra marxistiska samt feministiska glasögon. Vi är inte helt visionslösa som alla andra partier som försöker jaga mittenröster, med förtäckt högerpolitik. Vi vet att en annan värld är möjlig. Samtidigt kan vi se pragmatiskt på samhället med våra analysinstrument. Vänsterpartiet står allra främst i kampen för att bevara den personliga integriteten, bevarandet av folkrätten och tar strid mot all sorts diskriminering med tyngdpunkt på FN:s mänskliga rättigheter. Folkpartiet misstycker att Vänstern dessutom vill fördjupa demokratin i t.ex. medbestämmande i företagen, vi ge kvinnor hela lönen med fulla rättigheter. Vi kämpar dessutom för att säkerställa den fackliga demokratin och kollektivt pressar vi företagen att stärka makten över alla människors liv.

Var står Folkpartiet i de frågorna?
Vi ser ett allt mer ljusbrunt kvasiliberalt Svenskt Folk(e)parti, som har adopterat Pia Kjærsgaards främlingsfientliga politik. De är väldigt angelägna att bugga personer utan att deras vetskap ens i efterhand, de vill att lärare ska informera om godtyckligt "terroriststämplade" skolelever med muslimsk bakgrund, att polisen ska släpa elever hårdhänt till skolan vid frånvaro.
De vill ha en polisstat med katederdisiplin så att eleverna till slut genom friskolor går med på allt jollrande om att vi ska gå med i Nato och stödja USA:s folkrättsvidriga krigshetsarpolitik.
Folkpartiet för också en inhuman flyktingpolitik när de strukturellt vill språktesta invandrare för att de ska få bo kvar eller ens ta ett arbete. Folkpartiet vill ha assimilation av invandrargrupper inte integration för att komma till rätta med utanförskapet.

Folkpartiet tog ännu ett steg åt höger i rapporten "Bryt utanförskapet". I 25 punkter presenterade liberalerna en "ny integrationspolitik", som täckte allt från att turordningsregeln vid uppsägning avskaffas till fritt fram för hushållsnära tjänster.
Förslagen till en ny integrationspolitik har sammanställts av bland annat Mauricio Rojas för att de ska gömma sig i mångfalden? Vem har sagt att inte en utlandsfödd kan ha extrema åsikter? Hårdare lagar mot brottslingar och socialbidragstagare är de förslag som har väckt mest uppmärksamhet. Alla förslag har en och samma utgångspunkt, nämligen att utanförskap, arbetslöshet och bidragsberoende bland invandrare är "deras eget fel". Folkpartiet framträder som rasistiskt, det är ingen tvekan om att folkpartiet går de främlingsfientligas ärenden.

Rojas har tidigare haft tvivelaktiga uttalanden i en intervju -04.

– ”Några ville att det skulle gå dåligt ekonomiskt för Chile under diktaturen, så att man kunde fördöma och säga att allt bara var elände. Så var det inte. Svenskchilenarna har inte mognat. Inte minst erkänner de inte den egna skulden till det som hände, de vill vara offer. Exilchilenarna är kvar i det som hände 1973. Jag brukar säga att de flesta alternativen var värre.”

Bert Karlsson som var f.d. partiledare i Ny Demokrati har prisat Folkpartiet för att de har kopierat flera idéer från hans gamla parti. Det allvarligaste med Ny Demokrati var den främlingsfientliga politiken de ville driva. Dessvärre finns det inslaget i Folkpartiet.
Det som är ännu allvarligare är att likaså Sverigedemokraterna har lovordat Folkpartiet för att de har placerat ämnet på dagordningen. Folkpartiet fiskar i grumligt vatten och försöker flirta med främlingsfientliga sympatisörer. Först var det alltså språktest, sedan att invandrare är bidragsfuskare och nu att även brottslingar som begår ringa brott direkt ska utvisas.
Folkpartiet förstärker bilden att invandrare är synonymt med problem. Att ha bott och verkat i Sverige hela livet räcker inte som skäl till att få stanna enligt Folkpartiet om man har gjort brott. Alltså kan även deras före detta lagförslag som Rojas kom med appliceras på en andra generationens invandrare. Då kan jag själv åka ut ur landet om jag skulle hamna i klammeri med rättvisan, då min far invandrade från Finland på sextiotalet.
Nu godtog till slut inte Folkpartiet "integrations"gruppens förslag.
Men låt oss blicka bakåt i tiden!

Hur solkig är Folkpartiets historia i en tillbakablickande lupp?
I gårdagens DN, fanns en intressant debattartikel från Henrik Arnstad som är Journalist och historiker och Utkommer i höst med biografin ”Spelaren Christian Günther” (W&W)


Folkpartiet gillade inte nazismen men ansåg ändå att en nazitysk seger vore det bästa för Sverige

–”för att skydda oss mot bolsjevismen”, som DN:s chefredaktör sade. När riksdagens partigrupper röstade om svenskt stöd till nazismens krig midsommaren 1941 röstade Folkpartisterna ”ja”.

Om jag ska fortsätta i samma bana som andra inlägg om andra partier så kan jag säga det självklara. Rösta INTE på Folkpartiet!

16 comments:

Johan Persson said...

Klart att folkpartiet, liksom den övriga högern, har fullt med lik i garderoben (möjligtvis undantaget Kristdemokratern som är lik rakt igenom). Folkpartiet torde t ex vara det enda svenska riksdagspartiet vars föresträdare stött terrordåd som mördat bl a två små barn (Sprängningen ab Norrskensflamman).

Men vi ska inte glömma bort att tills för inte så länge sen så fanns det starkt progressiva och socialliberala krafter inom FP. Det är det som gör de senaste årens utveckling mest sorglig.

Även om det inom Folkpartiet under kriget fanns gott om nazivänner (det gjorde det i hela överklassen) så fanns det ändå vissa hederliga liberala antifascister. När den tyske anarkosyndikalisten, motståndsrörelsemannen och Spanienfrivillige Helmut Kirschey (som var medlem av vårt parti från femtiotalet till sin död) kom till Sverige på flykt från fascisterna så fick han inte bara hjälp av SAC och oss kommunister utan även av en Folkpartistisk politiker.

Nickersson said...

Tycker det vore på tiden att folkpartiet i Sverige lägger korten på bordet och öppet berättar att man vill börja närma sig sitt danska syskonparti. Leijonborg och Kjaersgaard i skön harmoni... Det saknas ju inte direkt likhetstecken i deras politik.

Jag träffade en kille du känner i förra veckan, btw! Han kommer från samma avdelning som du, men jag minns tyvärr inte vad han heter.

Patrik Renfors said...

Johan, ja det har funnits och finns socialliberala element i folkpartiet. Det är underligt att de inte reagerar mer högljutt mot den väg folkpartiet har gett sig in på. Men när de fick fler röster pga. populistiskt fiskeri i grumligt vatten. Så verkar de ha vara lika nöjda som Folkpartiets Partistyrelse som har vikåt avkraftigt åt höger och blivit en av de fyra nyanserna av brunt.

Patrik Renfors said...

Nickersson; du har rätt, de vill nog inte göra sken av att de är i harmoni med Dansk Folkeparti. Men det finns stora likheter.

Så blev jag lite nyfiken på vem du träffade från min fackavdelning?
Var det någon från regionala ungdomskommitteverksamheten i Lo- distriktet, eller var det rille som jobbar som undgdomssekreterare i distriktet, eller någon från Metall avd. 22?

Nickersson said...

Nja, jag minns inte vad han heter. Han har kört FOLO-bil i höstas. Lite överviktig kille i 45-årsåldern sådär. Lite gråsprängt hår med.

Patrik Renfors said...

Jaha då var det en jag känner igen från min metallavdelning, Leif Andersson. Då var min nyfikenhet stillad för ett tag. Haha

Tomas Jonsson said...

Idag hör jag att förtroendet för Reinfeldt och Olofsson rasar. Naturligtvis för att de pratat politik och att svenska folket inte vill ha den politiken.

Jag minns när Ohly stod i riksdagen och höll och långt och kraftfullt ta om hur viktig biståndsfrågan är där han kritiserade folkpartiet som hade andra idéer. Lejonborg avlöste, gick upp i talarstolen och avfärdade Ohlys resonemang med orden "kan vi tro på en honom, han som är kommunist" och sedan drog hela historien om öststatsdiktaturerna. Inte med ett ord kommenterade han biståndet. Naturligvis för att han saknade svar på Ohlys argument!

Martin Degerman said...

Folkpartiet tar väl samma väg som centern och övriga samhället. Liberalismen vann slaget om åttiotalet, och sedan dess har vänstern slagit underifrån. Nu verkar det däremot som om folk börjar genomskåda liberalismen mer och mer, och en vänsterseger i höst blir mer och mer trolig.

Som en parentes i sammanhanget skrev moderaternas talesman i djurfrågor i tidningen folket idag att det är regeringens ansvar att se till att det svenska folket kan äta svensk kalkon obehindrat. Oavsett om man håller med eller inte, är det ju bara att konstatera att till och med moderaterna nu börjat utöka vad man vill klassa som kärnverksamhet.

Patrik Renfors said...

Martin, jag tror du har rätt. Vänsterblocket kommer hämta hem mer och mer desto närmare valet vi kommer. Men min bror sade något väldigt läskigt som kan dra undan mattan under benen för vänstern.
Han sade något som mycket väl kan stämma. Oavsett om vi vinner valet, så kommer högern med köttben till virrpannorna i Miljöpartiet om höga poster, Miljöpartiet har de borgerligas värderingar i friskolefrågan samt i delar av förstörelsen av Lagen om anställningstrygghet. Får de köttben kommer de med all sannolikhet sätta sig i den borgerliga buren.

Peter said...

Inga partier har ju några lik i garderoberna. Som tur är är vänstern stolta över sina turer till Sovjet och medlemskap i kommunistiska internationalen tillsammans med fina människor som Karl Radek, Lenin och Bela Kun.
Nej, bort med alla falska politiker och fram med en svensk politik

Nickersson said...

Patrik, det är ju så. Moderaterna är bra på träning, men värdelösa när tävlingsdagen gryr:)

Henrik Arnstad said...

Kul att min artikel tas upp till debatt!

Det kan nämnas att den publicerades i SvD och inte i DN. Men det är ju ganska oviktigt...

Folkpartiets stöd till Nazityskland hade inte så mycket att göra med förståelse för nazismen som skräck för Sovjetunionen. Det är viktigt att komma ihåg.

Överhuvudtaget existerade knappt någon svensk nazism (som mest 0,7 procent av rösterna i ett val). Däremot fanns många pronazister, exempelvis nuvarande kungens pappa: arvprins Gustaf Adolf.

Patrik Renfors said...

Henrik, det var en miss att jag skrev fel tidning. Men det är lätt hänt då de är två högkonservativa tidningar. Men din artikel var väldigt bra. Visserligen var det inte mycket av renodlade nazister i Sverige på den tiden, men många var väldigt bockande och bugande inför den politiken. Där vänstern fick ställa sig utanför, regerigskoalitionen. Med ibland halvbruna ideal. Centern hade ju även ett antisemitiskt partiprogram vid de3n tiden. Och vi behöver inte gå längre än så, NSF-Peter som har kommenterat här ovan har fortfarande inte fattat galloppen det viktiga med alla människors lika värde.

Erik Almqvist said...

Du kanske borde läsa på om ditt eget partis historia, innan du kritiserar andra. Inte nog med att vänstern stod NSDAP nära, under kalla kriget stod ni även Sovjet-kommunisterna nära.

Patrik Renfors said...

Jodu Helmut Almqvist - Jag har koll på vår historia. Jag är absolut inte stolt över öststatskramandet och kominterns historia. Men jag är stolt över vänsterpartiets antifascistiska historia. Med undantag från rättshaveristen Nils Flyg.

Vänsterpartiet är socialismens parti i Sverige. Den svenska arbetarrörelsens pionjärer kämpade for en socialistisk samhällsomvandling... Men under årtiondena kring sekelskiftet slog det socialdemokratiska partiet alltmer in på klassamarbetets väg... På våren 1917 bildade vänstern inom arbetarrörelsen ett nytt parti, Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, som skulle fora vidare arvet från den svenska socialismens pionjärer. 1919 bildades den kommunistiska internationalen, Komintern. Det Socialdemokratiska vänsterpartiet anslöt sig, antog namnet Sveriges kommunistiska parti och verkade som sektion av Komintern fram till dess upplösning 1943. Den kommunistiska traditionen är mångsidig och inte fri från motsägelser, vilka också präglat vårt parti. Den har visat en väg till folkliga revolutioner och en väg ut ur underutveckling och elände. Den har gått i bräschen i kampen mot fascism, rasism och imperialism. Kommunisternas solidaritet med de stora revolutionerna var självklar men blev också missbrukad for nationella särintressen. Uppslutningen kring den kommunistiska internationalen och stalintidens Sovjetunionen ledde också till grova felbedömningar av utvecklingen och till försvar av oförsvarbara handlingar. Under 20-talet kunde det nya partiet skapa sig en ställning i svensk arbetarrörelse, trots inre motsättningar och splittringar. Det utvecklade sig som socialismens, klasskampens och den internationella solidaritetens parti. Striderna mot 30-talskrisens arbetslöshet och lönesänkningar, mot krigstidens förföljelser och antidemokratiska politik, mot 40-talets lönestopp, mot facklig centralisering och klassamarbete var centrala i partiets historia. Så var också solidaritetsarbetet för den spanska demokratin, kampen mot fascismen och mot kärnvapenupprustningen. Under tiderna av illusioner om klassamarbetets välsignelser bevarade och utvecklade partiet en socialistisk och internationalistisk politik och tradition i Sverige, men trängdes tillbaka av det kalla krigets propaganda och egna fel och misstag. Med partiets 20e kongress 1964 inleddes en förnyelse av partiet. Den internationella socialismens och partiets egen erfarenhet hade visat på nödvändigheten av att öppet och kritiskt granska också de socialistiska staternas utveckling och politik."
Sådan ser vänsterpartiets självuppfattning ut idag, i början av 90-talet. Partiet framställs som arvtagaren och uttrycksformen for den svenska arbetarradikalismen under vårt sekel. Partiet har visserligen präglats av motsägelser, dess solidaritet med revolutionerna i öster har missbrukats, medlemskapet i Komintern och tron på Stalin en gång i tiden lett till grova felbedömningar och försvar for oförsvarbara handlingar, men partiet har trots det varit socialismens, klasskampens och den internationella solidaritetens parti. Ja, det har utgjort den kraft i svensk politik som bevarat och utvecklat en socialistisk och internationalistisk politik och tradition.

Gustav Lundblad said...

Känner du inte till bakgrunden till det där Rojas-citatet, eller försöker du vilseleda dina läsare?