Saturday, December 09, 2006

Var feminismen bara en "innegrej"?

Blev feminismen som bofinken - kan den se ut hur som helst?
Den alltid så "neutrala" Sverker Olofsson ledde 1996 debatten mellan Malin Rönnblom, Inga-Lisa Sangregorio, Bonnie Bernström, Lars Ohly och Nina Ekelund, alla feminister, samt Bodil Bryntesson.

Här
är filmklippet från SVT:s arkiv.



I årets valrörelse uteblev nästan feminismen, för att media inte ansåg att det var intressant och partierna inte ansåg att det var taktiskt gångbart.

FI:s feminism gjorde snarare att folks stöd minskade för kvinnorörelsen. Stödet för den seriösa feminismen drevs bort från samtliga samtal.

Det var bara Vänsterpartiet som drev frågan då 1996, och fortfarande driver jämställdhetsfrågan och klassfrågan seriöst och analytiskt i alla led.

Vänsterpartiet skriver i sitt partiprogram från 2004

Två perspektiv – en verklighet
Klassamhället och patriarkatet är skilda maktstrukturer med olika materiell grund. Därför måste de analyseras var för sig. Vår politik måste bygga på insikten att klassfrågor och könsfrågor inte kan överordnas eller underordnas varandra. Politiken får inte vara könsblind, lika lite som den kan vara klassblind.

Läs också 100 år av kvinnokamp - 10 år som feministiskt parti.

Det här skrev jag någon gång under förra året.
F! lägger Karbonpapper under Vänsterpartiets feminism!

6 comments:

Anonymous said...

Det blir lite komiskt när den förste som kommenterat ditt inlägg pratar om penisförstoring.
Jag tycker du har fel när du, som jag uppfattar det hittar på att FI bedriver någon slags karbon-vänster politik på ditt parti. Problemet är att FI består av mänga fd kvinnliga och manliga medlemmar inom vänstern, som varit missnöjda med det gamla vänsterpartiet. Det är klart att de gamla åsikterna får vara kvar, men någon kopia är det inte. Jag är inte så förtjust i FI som parti, men rätt ska vara rätt.

Patrik Renfors said...

Jo självfallet ska jag ta bort det första inlägget. Det där med spam är inte roligt. Jo rätt ska vara rätt, men jag menar att det hade varit mer närande för jämställdheten om de istället hade drivit på de redan etablerade feminsitiska partierna genom ett nätverk. Att bilda ett nytt parti splittrar bara de progressiva nödvändiga krafterna som behövs för att förändra verkligheten.

Sen om du läste lite mer noggrannt så kanske du såg att jag har kritiserat deras avsaknad på två helheter - köns och klassperspektivet. De båda behövs särskilt för att analysera arbetsmarknad och utanförskap.

som jag skrev så behöver vi:
Två perspektiv – en verklighet
Klassamhället och patriarkatet är skilda maktstrukturer med olika materiell grund. Därför måste de analyseras var för sig. Vår politik måste bygga på insikten att klassfrågor och könsfrågor inte kan överordnas eller underordnas varandra. Politiken får inte vara könsblind, lika lite som den kan vara klassblind.

Patrik Renfors said...

Tillägg: Fi kommer aldrig att kunna stå eniga. De har även tagit röster (visserligen bara runt 1 %, men varje procent under fyra procentspärren tar procent från det röda blocket. Då blir en ett litet fi - kontraproduktivt för feminismen.)

Sen har de ju före detta cyniska borgare från fp som exempelvis Maria Carlshamre i organisationen.

Hur ska de ställa sig i den fackliga kampen för kommunal- och handelsfackförbunden?

Hur ska de ställa sig i 50-talsmodellens pigsamhälle i de hushållsnära tjänsterna?

Anonymous said...

Gott Nytt År, Patrik!
önskar
Röda raketer

Anonymous said...

Hej!
Det var en intressant debattartikel du hade i Sörmlands Nyheter 30/11. Blev nyfiken på er politik i samband med valet och nu förstår jag bättre hur man kan skapa fler jobb i t.ex vården och med bättre löner.

Patrik Renfors said...

Anonym, jag tackar för komplimangen. Ja allt hanlar om rättvisan är produktiv. Får låglönegrupperna det bättre, så blir det större konsumtion och köpkraft i hela samhället. De som redan har mycket pengar, lägger hellre kapitalet på banken eller i aktieportföljen. Minskade klyftor och en större offentlig sektor gör att vi alla får större trygghet samt att även de privata företagen kan få del av köpkraften från de mindre välbeställda. Men nu kommer tyvärr politiken vara tungjobbad framöver, med skattesänkningar och minskade sociala skyddsnät vid sjukdom och arbetslöshet. En cynisk höger kommer dessutom att skapa en lönesänkningsspiral genom att attackera vår sociala trygghet.