Göran Persson ej socialist i SVT?

Jag reagerade på liknande sätt som kommentaren nedan då jag såg dokumentären om socialism på SVT.
Jag hade själv tänkt skriva om det, men då hittade jag denna fyndiga skrift från Motvallsbloggen.
Hon skriver lite satiriskt i sitt inlägg, men frågeställningen i inlägget är synnerligen intressant.

Får man verkligen inte kalla sig socialist bara för att högern tycker det är fult?

"Socialdemokraterna är numer Sociala Demokrater!
Hörde Göran Persson på TV i förrgår (Drömsamhället TV 2, 20.30), förklara att han inte kallar sig socialist längre – för det kan missförstås. Det förstår man ju. Han har inte varit speciellt bra på att förklara vad hans parti vill numer. Och Social Demokrat? Vad är det? Det låter tämligen intetsägande. Det borde även moderater kunna kalla sig, eller folkpartister, ja de allra flesta svenskar, för vem vill kalla sig Asocial Demokrat alternativt Social Antidemokrat, eller ännu värre Asocial Antidemokrat?"

Vilka ord ska förbjudas härnäst?

Marxism - feminism - Solidaritet - rättvisa - jämställdhet - jämlikhet - klass eller rent av ordet välfärdssektor?

Göran har kanske rätt! Om Göran Persson verkligen är en socialist då skulle han våga ta ett ställningstagande i makt- och ägandefrågan? Hans forna kamrater i sossarna gjorde ett tappert försök med fondsocialismen. Men den sprack och numera är det bara Vänsterpartiet och vissa fackliga ekonomer som vill ha löntagarfonder.

Den ekonomiska demokratin är snarare mer ledande för socialdemokrater än den mer djupgående demokratiska ekonomin .

Sossarnas partisekreterare snuddade likväl vid den frågan senarst igår. Det är bra att hon vågar sticka ut näsan ibland.

Vänsterpartiet har länge kritiserat att vinsterna maximeras och 170 miljarder går till aktieportföljerna stället för att generera nysatsningar i arbetstillfällen. Som tur är har Socialdemokraterna börjat närma sig Vänstern igen i frågor som hanterar den fulla sysselsättningen. Där sysselsättningen ska vara överordnad inflationsmålen. Ärligt talat har vi varit väldigt sammansvetsade inför kampen om rätten till kollektivavtal och arbetsvillkor.

Den riktiga vattendelaren i politiken står mellan rött och blått.

Särskilt Mauds Centern har utmärkt sig som den verkliga antifackliga fienden, med hööööööögerförslag som vill skippa fundamentala rättigheter som sympatiåtgärder för samtliga fackförbund. Och alldeles nyligen kom uttalanden om att avskaffa arbetsrätten och lagen om anställningsskydd för de unga upp till 26. Det medför att löner och villkor dessutom dumpas för de "vuxna." Även kollektivavtalsmodellen hotas då av högerns ständiga inskränkningar och attacker mot arbetarnas rättigheter.

Högern vill att ungdomar ska bli daglönare och andrahandsmänniskor utan någon som helst social trygghet.

Hur ska ungdomar kunna flytta hemifrån? Skaffa billån, barn och familj? Alliansens politik leder till socioekonomiska klasskillnader och en dekadens i samhället då köpkraften hos löntagarna minskar av en "flexibel" jobbpolitik. Borgarnas använder ofta ordet flexibel i arbetsrättsammanhang. Flexibel är också synonymt med orden otrygghet, maktlöshet och livegenhet.

Det är bra att högeralliansen blir tydliga, då vaknar även sossarna till liv och får lite kamplust. Arbetare måste tillsammans kämpa för att föra över resurser mellan klass, kön och satsa offensivt på den generella välfärden. Pengar bör användas till forskning och utveckling av medicin och teknik för en åldrande befolkning till exempel genom utvecklandet av hjälpmedel för funktionshindrade och inom äldreomsorgen.
Det kan också handla om att överföra viss del av vinsterna till investeringar i nya fasta jobb inom välfärdssektorn.

Det är dags att ifrågsätta den odemokratiska makt som följer av ägandet.

Hela arbetarrörelsen måste ena sig i det här valet.

Det rödgröna laget har tagit igen och ligger jämnt i senaste opinionsundersökningen.

(Vänstern hade 7,2 och vi har inte börjat valet ännu, det bådar ganska gott att åtminstone hitta tillbalka till de procent vi hade 2002.)