Överklassen gör politiska poäng på att äta fasan med "lägre stående" arbetare

Lita aldrig på en borgare i röd slips! Klicka här.

Riktiga blåbär med händerna i syltburken.

Den här rapporteringen kunde man höra på ekot i helgen. Den sista kontrande kommentaren från en av våra snart fd. medlemmar, sätter stort fokus på en enorm demokratibrist i deras handlande.

De ser sig tydligen som mer värda än medlemmarna och sympatisörerna. De har förhandla på eget bevåg bakom ryggen på socialismen. De har inte veto i partiet, utan vi har majoritetsbeslut att gå efter. De här tokstollarna föregår besluten egoistiskt. Vi har ju helt andra gemensamt demokratiskt fattade beslut i partidistriktet.

Den sista kommentaren i nyhetsrapporten, som sägs av en blockavhopparna faller ju på sin egen rimlighet. Jag är fortfarande lika häpen?

Jag var på facklig- politisk konferens i helgen, där jag hade en del kontakt med Lars Ohly, Anki Ahlsten och diverse partifolk. Chocken är stor, hur folk kan välja att göra på detta sätt. Det här har fått enorma konsekvenser, som även har inblandat vår förra statsminister Göran Persson och Marita Ulvskog.

”Ett väljarsvek”
Vänsterpartiets gruppledare i landstinget, Lennart Clarstedt, tycker att det är väljarsvek att gå över till den borgerliga sidan, när man i valet deklarerat ett samarbete med socialdemokraterna.

– Jag tänker på en liknelse med en syltburk. Om det är hallonsylt i burken och det är det man på något sätt representerar då tycker jag att det ska motsvara hallon i burken, är man ett blåbär ska man vara i blåbärssyltburken. Det handlar om en varudeklaration rent politiskt, det här representerar jag och mitt parti. I första hand representerar man partiet och sedan har man ett personligt val. Men vi måste ju ändå underordna oss den politiska ideologin som vi har representerat i valen, säger han.

Men, Marco Venegas håller inte med om att han sviker väljarna.

– Våra skyldigheter är att föra en vänsterpolitik, och det ska jag se till att regnbågsalliansen gör, säger han.

Håll med - eller håll käft - av Åsa Linderborg

Det här var en av de bästa analyser, som jag jag har läst på länge. Artikeln handlar om det andra "arbetarpartiet" SAP.
Jag är inte ett dugg förvånad över träffsäkerheten i Aftonbladets krönika som är skriven av historikern, marxisten och feministen Åsa Linderborg.


Jag publicerar den i sin helhet. Om någon Sosse ser den här krönikan, tyck gärna till i kommentarerna. Andra obundna eller partibundna av någon annan sort, får självklart också kommentera artikeln. Men jag ber er - var nyanserande och sakliga.

ÅSA LINDERBORG om nya påhopp och en lång Socialdemokratisk tradition.

”Jag upplever inte att det finns någon ryggdunkarmentalitet i partiet”, sa Marita Ulvskog Gomorron Sverige (15 november) som svar på Leif Pagrotskys påstående att det är lågt i tak inom socialdemokratin. ”Puerilt”, sade Pär Nuder i Ekots lördagsintervju (21 oktober) om Aftonbladets ledarskribent Nisha Besara när hon tog upp frågan om partiets grabbiga maktkultur i Arena (nr 5/06). Widar Andersson, chefredaktör för Folkbladet, instämmer (23 oktober): ”... visst är det en barnslig och naiv text skriven av en person som inte vet så mycket om vad socialdemokratin egentligen är.”
Socialdemokratin må ha förändrats, men i vissa avseenden har tiden stått still: partihögern har alltid anklagat sina interna kritiker för att vara barnsliga och okunniga. Puerila, helt enkelt.

Jag ägnade några år åt att studera socialdemokraternas partihistorik, vilket resulterade i avhandlingen Socialdemokraterna skriver historia (Atlas 2001). Huvudresultatet är att partiledningen, som alltid stått till höger om medlemmarna, har använt historieskrivningen som en ideologisk maktresurs, bland annat i syfte att kväsa intern opposition. Redan på 1890-talet beskrevs de som krävde en radikalisering av politiken som ”bråkiga barn”. Alltsedan dess har radikala socialdemokrater stigmatiserats eller avfärdats som mindre vetande. Man får bara inflytande om man lär sig dunka rygg, blir bara lyssnad på om man säger ja. Blir bara befordrad om man vägrar se världen som den ser ut.
Hundra års partihistorik, som alltså med några få undantag är skriven av partihögern, berättar om hur rörelsens ledare med klokhet och fast hand ”fostrat” och ”disciplinerat” medlemmarna i arbetarklassen, partiet och fackföreningsrörelsen till att bli ”ansvarstagande samhällsmedborgare”. Massan har gått från ”oginhet”, ”okunskap” och ”otålighet” till politisk och moralisk mognad. ”Att aga den man älskar är fostrarens hårda lott”, kan man läsa på 1930-talet, och den största fostrargärningen var Hjalmar Brantings. När han såg att arbetarna ”var ute på farliga vägar” kunde han hårt och bestämt säga ifrån. Han varken smickrade, fjäskade eller kröp för medlemmarna. 1927 skrev Rickard Lindström att massan är en ”ödeläggande destruktiv kraft”, men likväl en konstruktiv faktor – ”om den står under ledning av någon som uppenbarar för dem deras vilja”.
Det är borgerlighetens syn på massan som ett vilddjur som ekar i den socialdemokratiska partihistoriken.
Arbetarklassen tillskrivs bara positiva egenskaper när den stått enad bakom partiledningen. En god medlem uppträder ”manligt”, det vill säga ”lugnt och självbehärskat”. Kvinnor är emotionella, män rationella.

De som under åren anklagat partiledningen för att vara alltför kompromissvillig har stämplats som ”svårdisciplinerade” med ”lättrörliga och oskolade hjärnor”. De som anser att kampen måste föras också utanför parlamentet kallas ”outvecklade”, ”småsinta” och ”ointelligenta”, som få men högljudda.
Credot är att medlemmarna och arbetarklassen måste lyda: ”ledningens och majoritetens ord har alltid accepterats”, för de ”medvetna var det ledarna som visade vägen och angav målet”, partiledningen måste kunna kräva ”snörräta uppslutningar”, varje avsteg från enhetstanken måste ”bannlysas”. Interna strider (läs:
ideologisk debatt) befrämjar ingen utveckling – de ”förlamar”, är exempel på formuleringar hämtade ur 1900-talets partihistorik.

Det är alltså ett misstag att tro att de auktoritära formuleringarna endast hör den äldre historieskrivningen till. Under Tage Erlanders era sker en glidning från behovet av uppfostran och disciplinering till krav på ”lojalitet” med ledningen. I jubileumshistoriken från 1988 deklareras att socialdemokratins styrka – och därmed hela välfärdsstatens förutsättning – ligger i att SAP har ”starka, kloka, uthålliga ledare” och att de alltid kunnat räkna med medlemmarnas ”lojalitet och stöd”. Logikkedjan säger: fostran – lojalitet –stark ledning – välfärd. Den som bråkar ställer hela nationens framtid på spel.
När partiet 1989 fyllde hundra år utmålades i enlighet med traditionen all intern kritik som medvetna splittringsförsök. Partiet har inte varit oenigt sedan partisprängningen 1917, påstod man, nio år efter folkomröstningen om kärnkraft och fem år innan folkomröstningen om EG.

I partihistoriken odlas också den urgamla myten om uppviglaren. Massan kan ledas (av socialdemokraterna), vilseledas (av vänstern) eller bestialiseras (av kommunisterna). De lättrörliga hjärnor som inte sluter upp bakom sina ledare har helt enkelt blivit lurade av någon utifrån, företrädesvis kommunisterna. Därför måste dessa spåras upp på varenda arbetsplats, registreras, isoleras, avskedas.

En kvinnlig väljare som inte ville få sjukpensionen sänkt blev avhånad som kommunist av Göran Persson när denne som nyvald partiledare första maj-talade. Han reagerade bara som partiledningen gjort i generationer. Genom att förklara vänsteralternativen – inom och utanför partiet – som anomalier, monopoliserar partihögern begreppen ”socialdemokrati” och ”arbetarrörelse”.

I detta projekt har partihögern erhållit god hjälp av liberalerna, som alltid fruktat demokrati med innehåll, det vill säga de breda folklagrens deltagande i politiken. När Branting var hotad av sitt ungdomsförbund inledde den borgerliga pressen en kampanj där partivänstern framställdes som ett gäng bindgalna dynamitarder. När det blåste korsdrag under Per Albins tron fick han hjälp av samma liberala press att desavouera sina vänsterkritiker. När Göran Persson vred politiken åt höger blev han Dagens Nyheters gullegris. Nu orkestrerar tidningen socialdemokraternas eftervalsdebatt. Det sker genom att man låter dem komma till tals som menar att socialdemokratin ska ”förnyas” genom ytterligare högervridning. Efter valet har Nuder och grabbarna i DN en maktresurs av rang.
Det största hotet mot socialdemokratins valanalys är just partiets auktoritära traditioner och hur dessa uppmuntras av borgerliga media. Omsorgsfullt döljer man den strid som nu rasar mellan höger och vänster inom socialdemokratin, mellan dem som vill ha kosmetiska förändringar och dem som vill ha kursändring. Så inbillas vi tro att det inte finns något alternativ, någon motkraft, till liberalismen.
Partiledningens auktoritära traditioner, som alltså både Nuder och Ulvskog förnekar (den senare mot bättre vetande), måste förklaras utifrån ett gramscianskt maktperspektiv. Arbetarrörelsens disciplinering var en gång förutsättningen för den nationella integreringen. Bara om socialdemokratin var reformistisk i liberal mening kunde arbetarklassen förmås ta ”samhällsansvar” och inlemmas i det borgerliga samhället. Klassamarbete kräver att partiväns-tern rensas ut eller tystas. Socialdemokrati definieras som facklig disciplin och politiska samförståndslösningar till varje pris. Om de som drabbas av klassorättvisorna ger uttryck för sina erfarenheter, hotas hela systemet.

Disciplineringskulturen handlar alltså inte om att partiledningen är maktgalen, utan om att den är liberal. Pär Nuder är ideologiskt övertygad om kapitalismens och klassamarbetets välsignelser. Han är i grunden belåten – och lojal – med den borgerliga samhällsordningen.
Ordet lojalitet har ursprung i det franska ordet för ”lag”. Ska man vara lojal med partiprogram och ideologiska principer eller ska man vara lojal med en partiledning som dagtingar med det allra heligaste?
Eller ska man i stället för lojalitet prata om solidaritet – med dem som förtjänar det?

Åsa Linderborg

Political blogg makeover?

Hepp! Så där ja! Nu har jag förnyat och förbättrat min blogg, men jag har behållt de traditionellt trygga särdragen. Precis som vi borde göra med samhället. Så det så!

Skynda dig nu att förändra samhället i grunden.





Det är extremt dåligt med Sörmländska politiska bloggar, särskilt från min hemstad. Visa att rättvisan kommer från vänster!

Smygstarta gärna med en parallell idédebatt på en blogg, samtidigt som du kommer igång och engagerar dig i arbetarrörelsen i det praktiska utom- och parlamentariska arbetet. Du är livsviktig som motkraft i facket och självklart Vänsterpartiet, mot regeringens galna upptåg.

Arbetsrätt på undantag för pigor och drängar i hushållsnära tjänster

Högeralliansens förslag om skattesubventioner för hushållsnära tjänster där LAS är på undantag, skulle kosta 1,25 miljarder kronor för 2000 arbetstillfällen. Om man i stället anställer vårdbiträden räcker samma summa till 5 000 arbetstillfällen med rättvisa villkor.

Varför ska vi använda statens pengar till att anställa städerskor till friska överklassmänniskor på Östermalm, när vi för samma pengar kan anställa minst lika många i hemtjänsten eller i landets skolor? Kan det vara så att alliansen vill ha detta system, för att på område efter område börja göra arbetsrätten mer flexibel?

Alliansen vill pressa tillbaka arbetarrörelsens landvinningar. Det har inte sagts ett enda ord av högern i valet, om att Lagen om anställningsskydd inte gäller för arbetstagare som är anställda i överklassens hushåll. Men de kanske tycker att det är helt ok?

Lag (1982:80) om anställningsskydd
Inledande bestämmelser

Denna lag gäller arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.
Från lagens tillämpning undantas dock

1. Arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning,
2. Arbetstagare som tillhör arbetsgivarens familj,
3. Arbetstagare som är anställda för arbete i arbetsgivarens hushåll,
4. Arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller i utvecklingsanställning. Lag (2005:1193).

Jag återupprepar mig igen. Vad var det jag sa!
Läs även de här gamla inläggen om frågan.
Pigan, drängen, backstugesittaren och storpatron och Hushållsnära tjänster.

Hycklande skatteamnesti för överklassens vinning

Jag måste bara hålla med Thomas Jonsson (v) när han skriver detta om Alliansens förslag till skatteamsesti för rika fifflare. Som vanligt gör borgarna skillnad på folk och skit. Alla fattiga, sjuka och arbetslösa betecknas som oärliga, samtidigt får överklassen göra vad de vill och få skattesänkningar i mångmiljardbelopp. Var är vår värld på väg egentligen?

Så här skriver Thomas Jonsson i sin blogg.

Det är märkligt att regeringen silar mygg men sväljer elefanter. Förmögenhetsskatten ger 5,6 miljarder kronor medan det omtalade bidragsfusket kostar staten omkring 1 miljard kronor om året.

Hur många miljarder kronor som undanhålls statskassan genom att de placerats i lågskatteparadis har jag ingen aning om. Men jag gissar att de största skattesmitarna återfinns där, vilket borde innebära att det är betydligt mer än 5,6 miljarder kronor. Sammanfattningsvis får alltså de rikaste rika en skattesänkning med mer än tio miljarder kronor medan de redan låga bidragen till arbetslösa och fattiga blir ännu mindre.

De penningstinna och snikna svenskar, som lurar staten på skatt, släpps igenom, medan de fattiga som i desperation, för att få ekonomin att gå ihop, lurar till sig lite extra i bidrag ska straffas och stigmatiseras.

Klyftorna mellan fattiga och rika kommer att bli mycket större framöver. De människor som kapitalet ratar på arbetsmarknaden tvingas stå med mössan i hand och be om allmosor.

Läs dessutom det här inlägget från hans sida.

Är Moderaterna på tivoli?

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) presenterade i går sitt slutliga förslag till ny a-kassa. Det blir dyrare - och ersättningen sänks. Det högern förlorar på gungorna i sänkt skatt, tar de igen på karusellerna i höjda avgifter.

Den fattiga blir fattigare den rika blir äckligt rik!

Företeelsen känns igen på den gamla hederliga klassbekämpande retoriken, som numera tätt återföljs i kombination med en gniden högerkonservativ praktik. De fattiga får åter igen bekosta de mer bemedlade och priviligierade i samhället. Köns- och klassklyftorna växer och de rika får mer i plånboken, medans den omvända Robin Hoodpolitiken trampar på de som redan har det svårt.



Alliansen slår på de som är sjuka och arbetslösa, de visar inga som helst tendenser till att vilja skapa mer jobb. För hur kan det ske genom att pressa tillbaka människor i utanförskap ännu mer? Det är en politik dömd att misslyckas!

Varför sparka på de som redan ligger?

Avgiften
Höjs med högst 300 kr/mån. Summan varierar mellan a-kassorna (se tabell).
Avdraget för a-kassan i deklarationen slopas. Kostnad: ca 50 kr/mån.
Deltidsarbetande betalar full avgift.
Arbetslösa betalar den gamla, lägre avgiften, ca 100 kr/mån.

Ersättningen
Under 200 dagar blir ersättningen 80 procent av lönen, högst 680 kr/dag. Därefter blir ersättningen 70 procent, högst 680 kr/dag. Lägsta ersättningen förblir 320 kr/dag.
A-kassan tar slut efter 300 dagar. Eller 450 dagar om man har barn under 18 år.
Därefter gäller jobb- och utvecklingsgaranti med 65 procent av lönen, högst 680 kr/dag. Exakta besked om den kommer i mars.

Kraven
Man måste ha jobbat minst 80 timmar/mån det senaste halvåret för att få a-kassa. I dag är gränsen 70 timmar.
Studerandevillkoret slopas. Den har kvalificerat vissa studenter för a-kassa efter utbildningen.

Vänsterpartiet beklagar kränkningen av demokratin

Pressmeddelande från Vänsterpartiets distriktsmedlemsmöte lördagen den 11/6 -06 Eskilstuna. Läs även HÄR och HÄR.






Vänsterpartiet beklagar den kränkning av demokratin som det innebär att två av våra medlemmar överger det beslut som partiet fattat om en samverkan med socialdemokraterna för att styra landstinget.

Vänsterpartiets distriktsstyrelse beslutade dagen efter att Ann Berglund och Marco Venegas via mail meddelat att de lämnar Vänsterparti landstingsgruppen följande:

1. Att vi skall få till stånd samtal med Marco och Ann för att få möjlighet att förstå vilka sakskäl som ligger bakom deras beslut att som vänsterpartister överge en regeringssamverkan med socialdemokraterna i landstinget, för att istället styra med den borgerliga alliansen och miljöpartiet. Målet var att lösa dessa eventuella politiska konflikter för att få Ann och Marco att besinna sig för att sedan återgå till det parti vars ideologi de säger sig dela.

2. Om detta inte skulle lyckas var det vår mening att förmå Ann och Marco att lämna sina uppdrag, uppdrag som de valts till som vänsterpartister inom vänsterpartiet via nomineringar och val. Om de är missnöjda med Vänsterpartiet så bör de lämna partiet och sina uppdrag.

3. Om det inte går att lösa så återstår endast för vår distriktsstyrelse att till partistyrelsen föreslå en uteslutning av Ann Berglund och Marco Venegas.

Samtal har förts med Ann Berglund och Marco Venegas där båda har backat i sakfrågor. De frågor som de framfört som skäl för sitt avhopp var höjning av politikerarvodet i landstinget och att de inte blivit erbjudna några uppdrag i landstinget. Marco blev exempelvis erbjuden att bli gruppledare, vilket han avböjde. När det gäller arvodesfrågan hade Vänsterpartiet beslutat sig för att rösta nej till en ev. höjning, något Marco och Ann kände till. På fredagen innan avhoppen stod det dock klart att socialdemokraterna backat i arvodesfrågan. Detta erkänner Ann och Marco.

Vi kan därför konstatera att det inte fanns några sakliga politiska skäl för avhoppen. Det som återstod är av personlig karaktär. Om viljan funnits hade vi kunnat lösa de problem som framkommit under samtalen.

De politiska konsekvenserna är omfattande. Demokratin sätts ur spel. Valresultatet visade på en majoritet för S och V. I stället får vi nu ett borgerligt styrt landsting.

Vänsterpartiet beklagar djupt det svek som utförts av två av våra medlemmar. Det finns inget stöd för deras agerande i vårt parti, tvärt om.

Som parti kan vi konstatera att detta beteende ” är lika ovanligt som dumt” men vi lägger inte hela ansvaret på Ann och Marco. Det kan nämnas att Ann Berglund som Eskilstunabo inte var nominerad från fjärde valkretsen, dvs Eskilstuna med omnejd.

Vänsterpartiet beslutade på sitt distriktsmedlemsmöte att inte låta sig nedslås. Vi kommer nu att tillsammans med socialdemokraterna föra en kraftfull offensiv oppositionspolitik – en politik med stark vänsterprägel, där vi kommer att lyfta en rad av de progressiva och framåtsyftande förslag vi gemensamt kommit överens om.

För vänsterpartiets landstingsgrupp, Peter Linnstrand, Lennart Clarstedt

För vänsterpartiets distriktsstyrelse, Lotta Johnsson Fornarve, ordförande

Kuppen är över nu börjar kriget!

Idag fanns ännu en målande beskrivning i ledarsidan i Folket.
2006-11-11 (Länka hit)

Nu är det klart. Vänsterns avhoppare i landstinget, Ann Berglund och Marco Venegas blir landstingsråd respektive nämndordförande i den nya regnbågsalliansen. Hyfsad utdelning för två mandat minst sagt, men förmodligen rimlig ur ett perspektiv där bägge anser sig ha betalat ett högt personligt pris. Uteslutning ur partiet väntar, utfrysning från forna kollegor är uppenbarligen redan en verklighet.Hur kunde det gå så snett?Frågetecknen är än så länge många fler än svaren.
Förklaringar som "strukturell diskriminering", "bristande demokrati inom partiet" och andra luddigheter har än så länge inte omsatts i konkreta exempel. Pratar man med vänsterpartister högt och lågt blir bilden ännu mer komplicerad. Man hittar inga tydliga fraktioner som står mot varandra, inga skarpa sakpolitiska strider.
Istället vittnar många om bråk som i ena stunden splittrar vissa, i andra skeden enar de som nyss legat i luven på varandra. Gamla oförrätter som aldrig retts ut har lösts genom att nya personer kommit, gamla fått gå. 1998 gjorde Vänsterpartiet ett rekordval, också i Sörmland. Många utan politisk erfarenhet kom snabbt in på arenan, till ett parti som inte hade resurser att lotsa alla. Individualisterna fick fotfäste, människor som förstås brann av iver och vilja men som också var präglade av partiets modersplittring. Lägg till detta den klassiska maktkonflikten mellan norr och söder i länet som länge funnits. Har vi då kommit närmare förklaringen? Nja.Mer och mer tonar regelrätta personstrider fram. Strider om en enda sak: makt! Sådana som sugit musten ur olika distriktsstyrelser och rakt in i väggen dunkat den ena länsordföranden efter den andra under de senaste åren. Ingen har orkat, inte ens de mest rutinerade rävarna. Det märkliga är att striderna fortsatt, trots att personer bytts ut. Det märkliga är att just Berglund och Venegas faktiskt själva haft förtroendeposter, och rimligen möjlighet att göra något åt detta "strukturella" som lär ha förpestat. Detta innan deras nuvarande motståndare satt vid rodret.
Från sosselägret brinner lågan av ilska och bottenlös besvikelse, och känslan av att ha lurats upp på läktaren. Lurats så ända in i märgen. Det berättas om allvarliga försök att verkligen ödmjukt tvätta bort stämpeln av maktfullkomligt parti. Om rannsakande självinsikt och om att det behövdes nya tongångar och nya människor i landstingspolitiken.
Men också om en ihållande känsla så här efteråt: Att det aldrig var meningen att de skulle ta över. Att kuppen redan var planerad. Regnbågsalliansen och avhopparna förnekar givetvis detta och det kan vara en rent ärlig uppfattning. Som bekant är inte alltid alla inblandade i en strid eller i ett parti fullt upplysta om hela strategin. Somliga lyder order och ifrågasätter inte, andra litar på att allt går rätt till, en del blundar och andra vet inte ett dyft. En inte sällan använd arbetsmetod i politiska sammanhang. I går kom beskedet från socialdemokraterna att man inte tänker nominera några till arvodeskommittén. En av flera krigsförklaringar som vi med all sannolikhet kommer att få se mer av under den kommande mandatperioden. Möjligen också ett svar på den njugghet som alliansen hittills visat.
Efter att ha kuppat sig till makten vill man exempelvis se till att den nya oppositionen (drygt 30 mandat stark) får löjligt små resurser. Arrogans mot den som redan slagits till marken, konstitutionellt sett unikt för svensk lokalpolitik. Det sipprar av något som beskrivs som sossehat. Kanske kan det inte förklaras på annat sätt.
Men bortsett från alla politiska obegripligheter, alla bittra känslor och märkliga turer upprör det mig allra djupast att det runt om i länet sitter människor som faktiskt röstade för och hoppades på en vänsterseger, men som bara kördes över. Som kanske i likhet med den äldre man som ringde mig kort före valdagen hoppades att hans röst på vänsterpartiet skulle få socialdemokraterna att lyssna mer vänsterut. Att den skulle hjälpa till att få bort det där konstiga samarbetet i landstinget som han inte begrep sig på. Han berättade att han brukade klä sig fint och gå och rösta. För att det liksom var högtidligt, och viktigt.
Hans och andras ansvarsfulla vandring betydde inte ett skit för strategerna som kokat ihop denna politiska soppa. Inte ett förbannade dugg. Och det krig mellan blocken som nu bara börjat kommer att bli hårt, bittert och bedrövligt. Som Eskilstuna-Kuriren mycket riktigt påpekade på sin ledarsida i veckan är det en oerhört skör styrande koalition. Ingen ska räkna med något annat än att s och v direkt kommer att klippa till så fort tillfälle ges.Vem vinner på allt detta? Inte en enda väljare, inte en enda patient, inte en enda vårdarbetare. Bara den som valt politiken för att stilla sin hunger av makt och position.

Vik hädan Lars Leijonborg och Jan Björklund!

Jag tycker verkligen inte om friskolor! Och jag tycker verkligen inte om Jan Björklund och Lars Leijonborg! Vårt samhälle börjar bli läskigt nyliberalt, där det gamla trygga folkhemmet tynar bort. Privata alternativ leder bara i mina ögon till ökade klassklyftor och segregation, eftersom "elitskolorna" i viss mån kan välja ut vilka barn de vill ha i sin verksamhet.

I en sammanhållen kommunal skola och förskola måste man ta hand om alla individer och det ses till att det görs så också. De tas upp i verksamheten vare sig kön, hudfärg, social standard och om de bor i fel område eller om de har speciella behov. Det finns en risk med privata alternativ, menar jag. I en liten stad som Oxelösund gnager de privata skolorna på kommunkassan. Vi får dubbla kostnader, då kommunen måste hålla kvar en viss beredskap. Friskolor får ändå bidrag från kommunen, då blir det mindre pengar över till den allmänna skolan. skolpengsystem är bedrövligt, då kan vi inte fördela mer resurser till de mest utsatta barnen.
Då är det i stället majoriteten av stadens barn som indirekt får det sämre ställt i skolor och förskolor.

Jag skulle ljuga hejdlöst om jag sa att jag är för friskolor!
Mitt råd är avgå genast katederdisiplinens 1800-talsministrar! Vik hädan Leijonborg och Björklund!

Bekämpa kaffebordsrasismen

Jag tar mig friheten att lägga upp en gammal debattartikel, som jag har skrivit för några år sedan. Jag satt och kollade igenom lite gamla dokument på datorn. Då hittade jag den här artikeln som fortfarande är tokviktig. Regeingsombildandet har gjort det ännu viktigare. Vi är likaså i en tid då Sverigedemokraterna har växt sig allt för starka i vårt land.

Det är särskilt viktigt när, den mer rumsrena högern också tenderar att anta nyanser av bruntoner i en smårasistisk agenda.
Jag fick en del otrevliga svar i eposten och det skrevs en del otrevligheter om mig i högerextrema nätidningar. Vi får hoppas att de är mer demokratiska och respektfulla den här gången.

Bekämpa kaffebordsrasismen

Det gäller att bekämpa ogräset och rycka upp ondskan med roten innan den börjar gro. Vi behöver få bort den så kallade Svenssonrasismen från fikarummen på arbetsplatserna och ute i samhället i allmänhet. Det kan vara enkla kommentarer som man inte direkt menar allvar med, som bara har tänkts användas för att göra sig rolig inför andra. Men det är sådana kommentarer som kan få främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna eller liknande partier att blomstra ut. Om inte den där ”harmlösa” Svenssonrasismen kulle finnas, skulle inte heller de främlingsfientliga partierna få någon bredare grogrund att växa ifrån.

Det är också läskigt när Folkpartiet som är ett väl etablerat parti i vår riksdag, använder sig av liknande argument inlindat i finare vokabulär samt retorik. De kommer med läskiga förslag som gör det svårare för en invandrare att integreras, ännu svårare att få medborgarskap och att de ska få göra språktest för att kunna komma in i arbetslivet. Hur ska invandrade kunna lära sig språket om de inte integreras ute på arbetsplatserna? Varför skulle det inte fungera att lära sig språket, seder och hur vårt samhälle fungerar på våra arbetsplatser? Och hur ska annars infödda Svenskar lära sig om andra kulturers vanor och liv?

Invandrare ska inte assimileras i samhället utan vi ska alla integreras. Det fungerade ju på 50- och 60-talen i industrin, när vi hade en kraftig arbetskraftbrist och företagen skrek efter arbetskraftinvandring. Då var det invandringen som räddade industrin i Sverige. Det var dessutom en tid som det var självklart att alla skulle infattas av kollektivavtalen, med en ömsesidig respekt.

Först förkastar Folkpartiet sitt systerparti i Danmarks integrationspolitik i ett uttalande i media, för att senare i 2002 i valrörelsen anta vissa skepnader av Pia Kjærsgaards partiprogram. Och då växte partiet lavinartat! Den här situation oroar mig väldigt mycket, för uttalanden från etablerade riksdagspartier har dragit med sig mindre etablerade främlingsfientliga partier i kölvattnet. Som absolut menar allvar med sitt budskap och stödjer nazismen helhjärtat.

Vi har som tur är blivit förskonade från dessa fascistiska partier i Oxelösund och Nyköping med omnejd. Men glöm inte att grogrunden finns i er närhet det är inte bara killar med rakade huvuden, bombarjacka och kängor som argumenterar med denna hatiska värdegrund. Man kan se mycket närmare än så, att få bort kaffebordsrasismen är ett stort steg på vägen att få ett integrerat och öppet samhälle.

HUSHÅLLSNÄRA TJÄNSTER

Den här roliga men beskrivande bilden hittade jag på Vänsterpartiet i Vingåkers hemsida. Bilden talar sitt tydliga språk. Läs gärna också inlägget - Pigan, drängen, backstugesittaren och Storpatron!

Här är dessutom en gammal sångtext skriven av KG, som är ett mina favoritpunkband. Låten är från den mörkblå eran 91-94, då den förra högerregeringen också hade en välfärdsslakt. Särskilt det sista stycket står sig ännu idag. Är det de nya Moderaterna vi talar om???

PIGAN OCH DRÄNGEN

Hon jobbar som piga
Han jobbar som dräng
Hon måste niga, han skall bocka för sin peng
Han är från Tallinn och stryker morgontidningen, åt herr'n
Hon kommer från Riga och bäddar sin herres säng, å refrängsväng

De är förbjudna att prata med varann
Och det bestämmer Herr adelsman Tyrann
Du kanske tvivlar, men sagan den är sann
Pigan får aldrig sin man

Husets herre är stenrik, bor nästan i ett slott
Visst är han ensam men han lever flott
Drängen jobbar ute, han får aldrig gå in
Pigan står vid fönstret och vinkar åt kärestan sin, å refrängsväng

Pigan städar och serverar herr'n sin mat
Hennes lön, betalas av vår stat
Som subventionerar, förmögnas tjänstefolk.
Det går på skatten, Kamrat!

Moderat överklassförslag att Golf ska vara avdragsgillt

Nu syns den pulserande blå ådran i överklassens politik!
Golfrundan och skogsritten kan bli avdragsgilla som friskvård.
Det föreslår fyra moderater. Tidigare har inte "exklusiva" sporter som golf, ridning, utförsåkning och segling varit avdragsgilla som friskvård för arbetsgivarna. Det vill nu flera moderata riksdagsmän ändra på.

-Dagens begränsningar för friskvård till anställda är ålderdomliga. Golf kan inte längre betraktas som en exklusiv sport när det finns 600000 utövare i landet, säger Krister Hammarbergh (m) till Dagens Industri.

Enligt tidningen ställer sig idrottsministern Lena Adelsohn Liljeroth (m) positiv till förslaget.

Uppdatering:

Jag fick genast en kommentar i e-posten om det här.

Hej!

Såg ditt blogginlägg om golf som friskvård.
Vad tycker du om förslaget? Skulle du vara intresserad av att debattera emot det i SVT Argument?

>-----------------------------------------------------------------------------
Axel Gordh Humlesjö
researcher
tel 090 175207
mobil 070 5380659

Argument
Sveriges Television
svt.se/argument

Mitt svar var:

Hej, det skulle vara roligt. Men jag är inte så påläst om golf och dess kultur. Jag tycker dock att förslaget är helt vansinningt och ett reellt bevis på att vi har fått överklassen vid makten. De har tagit bort avdragsrätten för fackavgiften medan arbetsgivarna får dra av på sin del. Samtidigt kommer massor med sådana här stolliga förslag om avdragsrätt för de mer besuttna.
Det enda man kan läsa ut av de konservativa nyliberala alliansens högerpolitik är att vi kommer öka på klassklyftorna.

Tack för förfrågan, men just golf är inte min gebit.

Mvh
Patrik

De två v-avhopparna har nu två alternativ! - Uppdaterat 12.40.

Jag är alldeles för upprörd för att skriva något långt blogginlägg, men det blir nog det ändå. Vad SÄGER man, lite av mina känslor i dagsläget är att det här kan tyvärr bara hända i Vänsterpartiet! Alla val och antaganden av budget samt plattform har tagits enligt stadgar och god demokratisk ordning. Ändå är det två avhoppare som vägrar anta interndemokratin.

Landstingsråd har valts av DS i samråd med landstingsgruppen och gruppledaren i landstingsgruppen i samråd med DS.
Mer tydligt kan det inte bli. Och DS förordade en av dem som gruppledare, men men medlemmen ville ej ha uppdraget. Medlemmen ville inte ha ett heltidsuppdrag, därmed var landstingrådsposten helt utesluten. Den politiska skiljefrågan (som inte skiljde sig) är helt ur världen, då vänstern innan skulle få plocka ut arvodesfrågan ur budgetuppgörelsen, men nu har vi till och med fått (s) med oss på vagnen att inte höja alls! Så varför detta konstiga avsteg? För mig är det helt vansinningt och ofattbart?

Vi får snart döpa om oss till - VänsterPartiet? med interndemokratiskt kaos. Eller plantskolan för stolliga politiska vildar.

99% av oss är enade, dock ses de splittrande 1% med lupp i media och press.
Vi ser stolliga ut hela bunten trots att majoriteten kämpar mot samma mål, det vill säga en feministisk och socialistisk vänsterpolitik. Det är ganska enkelt - Samarbetar man åt höger, drivs alltid politiken åt detta håll. Arbetarrörelsen som är bestående av fackföreningar och arbetarpartier måste enas mot samma gamla onda konservativa nyliberala höger!

Är inte det här ett rejält svek mot väljarna, var finns rättvisan i det här?
Nej, jag är så besviken. Splittringen i arbetarrörelsen är utmärkt för borgarna. Jag säger det igen var tog devisen - Enade vi stå söndrade vi falla vägen? Här är Lennart Clarstedt i en kommentar i Östnytt om händelsen. KLICKA HÄR!

De två avhopparna har nu två alternativ.
Det första är att de inser att det är rättning i ledet som behövs och kommer tillbaka till partigruppen. Fortsätter de på det de påbörjat kan de inte stanna kvar i vänsterpartiet. Det tredje alternativet är att de lämnar sina poster. I sista skedet om de vägrar att komma tillbaka till oss på röda sidan eller lämna sina poster, så blir de uteslutna.

Socialdemokraterna och vänsterpartiet har redan förhandlat.
Vi har också en gemensam valplattform och budget som har antagits av våra partier. Vänsterpartiet har ju övertalat sossarna till att inte heller tänka sig att höja arvodena för politikerna i den storleksordning som arvodeskommittén föreslog fattades beslut om på söndagskvällen.

Förslaget var till att börja med ett Moderat förslag, med en moderat som ordförande i arvodeskommitten. Vänstern och miljöpartiet gjorde helt rätt som sade nej till förslaget. Men nu har som sagt var sossarna anslutit sig till v+mp:s reservation efter förhandlingen med viljan att föra god dialog.

Igår var jag i Flen hela dagen, med samtal samt möte med partisekreteraren, delar av partistyrelsens VU och senare på kvällen hela distriktsstyrelsen. Allt detta trots att jag innan har jobbat natt med enbart tre och en halv timmars sömn.

Fan vad jag är arg och besviken.
Det har ju varit så lugnt i Sörmlandsdistriktet ett tag nu. Varför inte tala med oss i dialog om frågan, istället för att gå bakom ryggen i tre veckor med högern?

Med upprörda hälsningar
Patrik

Folkets Ledarsida

Någon jävla ordning ska det va´ i ett parti. Ni känner igen C H Hermanssons frusterade konstaterande från vpk-kongressen 1969 när fraktionsstrider inom vänstern blossade som värst. Efter de senaste dagarnas turbulens inom vänstern i landstinget känns den gamle vänsterledarens ord högaktuella.
På en välbesökt presskonferens i Nyköping i går deklarerade Marco Venegas och Ann Berglund att de hoppar av vänsterpartiets uppgörelse med socialdemokraterna och istället går ihop med de borgerliga och miljöpartiet. Det vill säga fortsätter i den regnbågsalllians som före valet styrt landstinget.
Marco Venegas och Ann Berglund förklarar sig med att de inte vill ha höjda politikerarvoden och att Venegas är diskriminerad inom partiet. Att han inte fått ett förtroendeuppdrag han förtjänar med tanke på de personröster han fått - enligt Valmyndigheten 261 röster eller 8,57 procent, mest bland vänsterkandidaterna i landstinget. Det var chockade och förbannade vänsterpartister och socialdemokrater som i går ställdes inför den helt ändrade maktstrukturen. De senaste dagarna har man suttit i intensiva förhandlingar och trodde allt var klart.

Vänsterns gruppledare Lennart Clarstedt och föreslagna landstingsrådet Peter Linnstrand var både upprörda, förvånade och förtvivlade. De förstår inte vad Marco Venegas menar med diskriminering, säger att han fått erbjudande om en post men tackat nej. Venegas själv säger att erbjudandet kom med armbågen, "fem i tolv".
Ann Berglund tycker att hennes vänsterkamrater "borde ha hört" att hon och Vanegas inte gick i takt med partiledningenFrån den gamla landstingsmajoriteten är man bara glad över blocköverskridandet och möjligheten att behålla makten:
- Det hade känts mycket snopet att få lämna ifrån sig makten nu när vi bara precis hade hunnit börja, säger exempelvis Ylva G Karlsson - ny gruppledare för miljöpartiet.

- Ja, vi har ju så mycket kvar, konstaterar centerns Henrik Elmberg.
Herregud vad är detta för en lekstuga?

Om det är så att vänsterpartiet i Sörmland präglas av "strukturella missförhållanden", att politiker med invandrarbakgrund diskrimineras, så är det givetvis oerhört allvarligt.
Men varför har inte dessa uppgifter tydliggjorts för v-ledningen i länet? Och om inte de lyssnat på kritiken, vidare högre upp?

Kom igen, Berglund. Det duger inte att luddigt hävda att någon borde ha förstått, att era åsikter skulle få partiledningen att omedelbart inse: "Okej, de protesterar, alltså kommer de att byta fot".

Så fungerar som bekant knappast politiken. Interna stridigheter behöver inte vara farliga, och är knappast ovanliga (åtminstone inte inom svensk vänster) men att man utan att meddela sin partiledning plötsligen byter politiskt block - det är lika ovanligt som dumt.

För det är väljarna man representerar. Och den som lagt sin röst på en vänsterpartist har knappast tänkt att vederbörande i nästa stund ska liera sig med högerkrafterna, även om vänsterns Ulrika Ernving visade vägen redan under förra mandatperioden.

Venegas och Berglund säger sig vara trogna sin partilinje när de säger nej till höjda politikerlöner.

Visst. Men vad Venegas och Berglund inte gjorde, var att vänta ut förhandlingarna mellan v och s. Slutligen blev det nämligen så att politikerlönerna inte alls höjs av vänsterblocket - därför att s har lyssnat på v.

Alla som sysslat med någon typ av förhandling vet att det handlar om ett givande och ett tagande. Men Venegas och Berglund ville inte vänta på den processen. Vägen mot borgerligheten var så att säga redan krattad. Frågan är sedan hur länge?

Gustaf Wachtmeister (m) säger att de borgerliga partierna tillsammans med miljöpartiet fick flest röster, såsom för att legitimera ett maktinnehav.
Men snälla nån, alliansen gick INTE till val på gemensamt program i landstinget, miljöpartiet hade före valet INTE valt sida.

Hur ska väljarna då begripa vad som gäller? Någon jävla ordning, som sagt.