Högerkoncentrering av media - Den tredje statsmakten.

Det här skriver Ulla Johansson i en debattartikel i Aftonbladet, där hon menar att den borgerliga ideologin präglar dagens nyhetsförmedling.

”En borgerlig världsbild genomsyrar alla de media mina vänner kommer i kontakt med. Och helt tror på. Skulle någon med tillgång till annan information ta till orda i mina vänners grupp så blir där generat tyst eller någon blir alldeles hemskt arg. Och den avvikande personen får en hårdhänt placerad kommuniststämpel i pannan. // Är demokratin hel när samhällets media, läromedel och intellektuella utbud ligger i händerna på en ägande överklass? En fråga att ställa. Tragedin är att vi i socialgrupp tre inte har kraft eller resurser att fördjupa vår samhällskunskap. Eller diskutera kring vad och vem som maskerat styr oss.”

Vi som är socialister är mycket riktigt snärjda i ett järngrepp som vi inte kan ta oss ur. Högern har satt sina egocentriska vantar på det allra viktigaste medlet för att synas och höras. Hårda högervinklingar i press och media finns inte bara numera på ledarsidorna. Högervridningen genomsyrar alla rapporteringar, politik, samhälle, kultur och nöje. Är det ingen som tänker på att högern aldrig skulle råka ut för samma hårda granskning som vänstern, sossarna och LO-kollektivet?

Vänsterpartiet har nästan på pricken samma rättvisa, jämställda och solidariska politik som i valet - 98.
Den hårfina skillnaden står vid att vi nu vill genomföra den ännu mer mer pragmatiskt och samtidigt hålla kvar vid visionerna.
Vänstern tar ännu mer ansvar med att till exempel vilja ingå i regeringen.
Det vet borgarna och deras marionettstyrda press, då kommer hugskott efter hugskott med helt onyanserde artiklar.
Vilken tidning har till exempel brytt sig om att moderaterna har ett "Massavhopp med 17 moderata riksdagsmän" på gång inför valet, där heter det helt plötsligt att riksdagsmännen inte väljer att kandidera till omval, det blev samtidigt bara en liten notis i tidningen.
Den stora skillnaden består i att det kallas MASSAVHOPP med feta versaler när vänsterpartiets har 7 kandidater som inte vill fortsätta, men istället vill fortsätta med kommunalpolitik, pensioneras eller inte orka fortsätta på grund av att de dragit för stort lass ett långt tag.
Dock stod det 12 riksdagsledamöter på löpsedeln, då några vägrade svara, då hamnade de kandidaterna på tidningens obligatoriska avhoppskategori. Ironiskt va?

Misstolka mig inte nu, självklart ska media granska de politiska partierna.
Men en större jämvikt och nyansering skulle föredras!

Jag och Håkan Gustafsson skrev en artikel för ca: ett år sedan, det var efter att den största hetsen och klappjakten mot vänsterpartiet hade lagt sig.
Jag väljer att även återpublicera den här på bloggen.

Janne Josefssons lynchjournalistik.
Den tredje statsmakten har redan ett dåligt rykte hos en demokratiskt medveten allmänhet. Det vill till att journalistkåren inte missbrukar sin maktposition för att sprida sina egna åsikter till förfång för det samhällskritiska uppdraget.
Man har som medborgare en grundläggande förhoppning att journalister ska vara klarsynta, ha integritet, söka sanningar och vara fördomsfria.
De bör utan förutfattade meningar lyssna på människor med olika åsikter och utgångspunkter. Kritiskt ifrågasätta men verkligen samtidigt försöka förstå. En del journalister tycks ha missuppfattat sin mission. Det verkar som om några t o m på förhand bestämt sig för hur verkligheten ser ut. Då har de en arsenal med knep som gör att jag, den troskyldige läsaren/lyssnaren/tittaren, riskerar att okritiskt ta till mig reporterns i fråga tes.
Där ingår sådant som ledande frågor, infamt formulerade för att ge ett önskat svar, utelämnande av omständigheter som kan balansera den förutbestämda konklusionen, klipp i citat för att ge det önskade skenet, känslomässiga manipulationer av mottagaren.
Allt sådant tycker nog de flesta är oärligt och rent av skändligt.
När sedan Janne Josefsson (i det SVT som har ett public service-uppdrag) har ett uppenbart personligt agg mot det vänsterparti som han påstår sig granska, får man känslan att det inte finns någon öppning i hans tänkande, där de granskades svar och argument kan leta sig in.
Han orerar på med en rabiat ensidig hätskhet, där slutsatserna tvingas på tittaren.
Detta är ohederlig och antidemokratisk lynchjournalistik, sådan ger inte folket möjlighet till fri åsiktsbildning. Kunskaper och fakta, största möjliga öppenhet är vad vi behöver i media. Pluralism. Därför tjänar Josefssons stil bäst som ett avskräckande exempel på Journalisthögskolan.
Den tredje statsmakten har redan ett dåligt rykte hos en demokratiskt medveten allmänhet. Det vill till att journalistkåren inte missbrukar sin maktposition för att sprida sina egna åsikter till förfång för det samhällskritiska uppdraget.Visst är vi vänsterpartister part i det nu aktuella målet, men vi är åtminstone öppna med vår agenda.

Patrik Renfors
Håkan Gustafsson

JAG UPPMANAR NU ALLA, ATT SE IGENOM DEN DIMHÖLJDA HÖGERJOURNALISTIKEN SAMT ATT BILDA EN EGEN UPPFATTNING MED MER ALTRUISM OCH RÄTTVISA.


Uppdatering:

Nu har också Ali Esbati skrivit om tidningarnas mediakoncentration utifrån Ullas artikel. Läs och begrunda!