Blir det mer på lönekontot?

Idag skriver Jacob Johnson och Marie Engström svidande kritik mot regeringens skattepolitik i tidningen UNT.

Allianspartierna har ändrat skatteskalorna för 2007 så att höginkomsttagarna får de största skattelättnaderna. Med en kommunalskatt på 31 kronor får en sjukpensionär med 8 500 kr/mån 3 kronor lägre skatt 2007 jämfört med 2006 och ska då klara sig på 6 628 kr/mån efter skatt. Den som arbetar och har samma inkomst som sjukpensionären får 409 kr lägre skatt per månad.

Men alliansens beslut om höjda a-kasseavgifter, slopad skattereduktion för fack- och a-kasseavgifter samt skatt på trafikförsäkringen äter snabbt upp skattesänkningen. Den som däremot har en lön på 30 000 kr/mån eller högre får en skattesänkning på 1 068-1 136 kr/mån.

Allianspartierna sa i valrörelsen att skattesänkningarna i första hand skulle gälla låg- och medelinkomsttagare. Detta gäller uppenbarligen inte sedan man kommit i regeringsställning. I alliansens Sverige är det de lågavlönade som dragit nitlotten.

När månads- eller kvartalsavierna till facket och a-kassan kommer i brevlådan kommer än fler att bli varse att det inte blir en lika stor peng i plånboken som på lönebeskedet.

Liberala gruppen är humor på hög nivå

Jag måste bara vidarepublicera ett fyndigt samt roligt blogginlägg som Nina Unesi har skrivit på LO-ungbloggen.

Jag älskar ironi och det här är ironi av hög nivå! Dock med härligt låg humor. Så här skriver hon.





Lite reklam åt den liberala gruppen:

Vill förmedla lite reklam om den nystartade gruppen: Liberala gruppen. Annie och Fredde, ni behöver inte tacka mig, jag bjuder på det här brevet som ni kan kopiera och skriva ut och sedan skicka till alla homies som ni känner:

"Hej!

Fredrick the Federley och Annie the Johansson heter vi. Vi är centerpartister och riksdagsledamöter, och vi har tillsammans med ett av Sveriges största PR-företag (Prime PR) och den nyliberala tankesmedjan Timbro startat ett nätverk för liberaler.

Ni känner säkert redan till att högeralliansen vann valet med bara 60 000 fler röster än socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet. Det är inte mycket, men tillräckligt mycket för att få hela den demokratiska makten och starta nedmonteringen av välfärden.

Vi (ny)liberaler söker efter Gud. Treenigheten alltså.
1. Vi har den demokratiska makten (riksdagen och regeringen),
2. vi har den ekonomiska makten (Svenskt näringsliv) och
3. vi har den mediala makten (DN, Expressen, Svd, kanal 8 och hundratals landsortstidningar). Nu söker vi den fullkomliga makten.

Förutom kaffe och fikabröd bjuder vi på tekniker som syftar till att krossa LO. Vi avskyr kollektivavtal och ord som "tillsammans", "alla" och "trygghet".

Vi tror på oss själva. Tror du också på oss? Då kanske liberala nätverket är något för dig som tror (och inte vet)?

Bautakramar från superdupergosiamysiga
Fredde och Annie

P.s. Vi är jättesnälla."

Som sagt. Varsågoda att använda detta brev. Det är okej om Annie och Fredde tackar mig om en månad eller så.

/Nina

Political blogg makeover - del 2

Hepp! Så där ja! Nu har jag förnyat och förbättrat min blogg ännu igen. Den här gången har jag ändrat rätt så mycket i grafiken.

Jag hoppas att den blir OK att läsa nu.
Det kan ha försvunnit delar av den, men det ser ut som det mesta gamla har hängt med i arkiven.



Jag säger det än en gång!

Det är extremt dåligt med Sörmländska politiska vänsterbloggar. Visa nu att rättvisan kommer från vänster!

Smygstarta gärna med en parallell idédebatt på en blogg, samtidigt som du kommer igång och engagerar dig i arbetarrörelsen i det praktiska utom- och parlamentariska arbetet. Du är livsviktig som motkraft i facket och självklart Vänsterpartiet, mot regeringens galna upptåg.

Mona Sahlin är som tur är, inte vald ännu!

Jag hade egentligen inte tänkt att kommentera sossarnas val till partiledare, men det får konsekvenser för oss alla i vänsterblocket. Så jag ska ändå säga några ord.

I massmedia är nästan valet avgjort, det är ett förakt mot demokratin att redan spika vem som ska bli vår nästa statsminister. Det är ju hundratals kongressombud från hela landet som ska rösta på deras kongress! Något kan kan de väl tänka själva, deras gräsrötter har trots allt lite mer jordnära åsikter. Det är Kongressen som till syvende och sist bestämmer vilken politisk överbyggnad det ska vara.

Jag är dock rädd att sossarna ej ska kunna vara ett tillräckligt alternativ till borgarna, då Mona katastrofalt delar många av alliansens värderingar! Hon har visserligen ibland varit bra i feministiska, HBT och integrationsfrågor. Men det finns stora brister där också. Hon förordar ju pigjobb! Vill hon ha hushållsnära tjänsterna bara för att hålla reda på hennes slarviga liv? Nej överklassen får städa sina egna dass. De mest utsatta grupperna i arbetslivet är oftast de som tvingas att ta de jobben. Det innebär ovissa deltidsarbeten utan LAS, att patriarkala maktrukturer permanentas och att den bristande integrationspolitiken cementeras!

För vänsterpartiet kan det bli skillnad. Tids nog vinner antagligen vänstern över flera av de gamla traditionella sossarna, men tyvärr tror jag och anser mig nästan veta att inte det blir tillräckligt många.

Vi måste visa oss mer enade i vänsterblocket om vi ska vinna valet. Mona är ett dåligt val! Mittenväljarna blir nog än mer förvirrade 2010. Vi får nog ha en trängselavgift i mittenpolitiken som Ohly sade i valet.

Jag har länge trott att sossarnas partisekreterare ska bli ny ordförande i sossarna. Marita Ulvskog, har inte alls nämnts av media och (s)valberedningen .

Lars Ohly var ju länge vänsterns partisekrerare och nu är han ordförande. Det är en ganska nära koppling att vara ordförande och partisekreterare.

Så varför talar (s) bara om högerfilurer som Sahlin som har haft mängder med myglande affärer.

Hon har varit väldigt fientlig i arbetsmarknads- och fackliga politiken, där hon på nittiotalet orsakade stormar från facket, då hon skulle införa lönestopp och flera inskränkningar i arbetsrätten. Sänkt A-kassa ihop med centern och karensdag för vård av sjukt barn.
Nej Ulvskog är nog en kompromisskandidat för dem, som också kan få s att samarbeta lättare med vänsterpartiet.

Flexicurity och krossad arbetsrätt i EU - Del 2

GUE/NGL hearing on the COM Green Paper on Labour Law, 17 January 2007, European Parliament, Strasbourg, Room S 2.1

Det här är minnesanteckningar från mötet på grönboken som jag idag har fått i eposten. De har sammanfattat mina åsikter ganska väl, lite längre ner.

The hearing was introduced by interventions of GUE/NGL President Francis Wurtz MEP and by Roberto Musacchio MEP (see separate texts of their interventions).

On behalf of the European Commission, Mr. Paul Cullen (DG Employment, Social Affairs and Equal Opportunities) gave a short presentation of the main contents of the Green Paper.

In the discussion the following invited guests from trade unions spoke:

Angel Jurado (CCOO metal sector, Spain), Marie France Boutroue (CGT, France), Piergiovanni Alleva (legal department CGIL, Italy), Augusto Praca (CGTP, Portugal), Patrick Renfors (Metalworkers Union, Sweden), Katharina Erdmenger (DGB Brussels liasion office, Germany), Cleanthes Cleantous (international department of the Cyprus General Trade Union Federation, Cyprus), Ivan Cinka (Construction Workers trade union, Poland?), Alain Obadia (CGT, Economic and Social Affairs Council of France, France), Paul van den Boom (FNV, Netherlands), Jean Francios Tamellini (FGTB metal workers, Belgium), Nicola Nicolosi (CGIL, Italy), Alekos Kalyvis (GSEE, Greece), Turo Bergmann (SAK, Finland).

The meeting was also attended by several MEP´s from PPE, PSE and Greens. From the GUE/NGL group, MEP Jiri Mastalka spoke in the debate, MEP Ilda Figueiredo provided some closing remarks.

The summary below tries to identify the main lines of the discussion. It is not a transcript of the statements of each of the persons who took the floor.

Summary of the Discussion

Mr. Paul Cullen from the European Commission informed the participants of the hearing that an informal Council meeting will have a first discussion on the Green Paper just a few days after the GUE/NGL's hearing in January in Berlin. The background of the issues addressed in the Green Paper is a huge gap between the traditional normative models for employment contracts (regular employment on a full time basis, high standard of social protection) and the existing reality of employment contracts today (part time work, temporary work, project work, self-employment, other forms of 'atypical employment', undeclared work etc.). The Commission intends to launch a broad debate on:

• how to adapt legal provisions on employment contracts and labour law to ongoing structural change in labour markets;
• how to guarantee minimum rights for employees and self-employed persons in that changing context;
• how to tackle the issue of self-employment, which in reality often occurs under circumstances that the self-employed person is economically dependent on one client/employer and not truly an independent entrepreneur;
• how to shape social and other protection for mobile workers;
• how to ensure effective enforcement of labour law etc. vis a vis undeclared work.

He pointed out that the Commission addressed 14 key questions concerning the modernisation of labour law in the European Union (see text of Green Paper) and wishes to promote a process where Member States can learn from each other via exchanges of experience and best practice (instead of proposing single harmonised EU wide solutions). On the other hand, the Commission does not entirely rule out that on some of the issues addressed in the Green Paper it might look for solutions based on the Community method (legislation).

The Green Paper is embedded into the broader context of the EU debate on 'flexicurity'. The goal is to identify the possible contribution of modernising labour law to promote adaptability via flexicurity more generally. Amongst other issues Cullen highlighted also making employment transitions (e.g. from education and training to employment and vice versa, from employment to retirement etc.) more fluid and more easy to achieve as a priority concern for the Commission.

The first phase of the public consultation on the Green Paper is already under way and will end by 31 March 2007. By September or October 2007 the Commission intends to publish a follow up Communication on the Green Paper on Labour Law, building on the results of that public consultation.

In a parallel process, the Commission intends to adopt a Communication on Flexicurity Principles in summer 2007. It aims, on the basis of discussions currently proceeding within the Employment Committee (EMCO), with the social partners and an expert working group, to identify a set of common principles as a basis for agreement. It intends to set out a range of policy pathways towards greater flexicurity, taking into account the institutional set-up, economic situation and available financial resources across the EU-27. The subject matter - in terms of common principles - will be more closely related to the Open Method of Coordination and the context of the Integrated Guidelines for Growth and Jobs than the kind of possible legislative proposals which are a possible means of acting to extend worker rights in some of the areas addressed in the Green Paper on Labour Law. The Council already started a debate on flexicurity principles on 1 December 2006 and will continue that debate during the German Presidency. The Green Paper on Labour Law and the Communication on Flexicurity Principles certainly do have links concerning their content and the issues addressed by them, but are to be regarded as separate processes.

Responses from the trade union representatives

The statements of the trade union representatives made crystal clear that trade unionists demand to follow a much different path of 'modernising labour law': to re-establish a norm of regular employment contracts with a high level of social protection, high standards of health and safety at work, a high degree of workers rights and participation, combating the current trends to involuntary part time work and precarious employment. Nicola Nicolosi (CGIL Italy) spelled out that the majority of Italian unions oppose the whole 'philosophy' of the Green Paper and are ready to mobilise within the European Trade Union Movement and Member States' governments for a different approach.

From that general perspective, the Green Paper was criticised for promoting only a very minimal protection of workers rights and principally individualised solutions on employment contracts. The approach of the Green Paper was criticised for not really combating the trend towards precarious employment. Jean Francois Tamellini (FGTB metal workers, Belgium) characterised the Green Paper's approach as misusing the concept of European minimum standards for harmonising to the bottom. As an alternative approach the trade unionists favoured solutions based on strengthened workers' rights and collective agreements. 'Flexicurity' was characterised as a neologism without any meaningful content, as in reality there is a strong promotion of flexibility in the interest of employers, but no parallel strengthening of security for workers.

Quite a number of interventions from trade unionists linked the debate on the Green Paper to experience with their respective national situation.

Marie France Boutrou (CGT, France) pointed out that the EU is far away from reaching its Lisbon target on the employment rate of 70 per cent. Under present conditions in France, highly qualified persons often are employed in jobs much below their level of qualification, and often earn wages only slightly above the statutory minimum wage. Subsidising non-wage labour costs in order to increase employment did not provide a way out to the lasting trend to ever more precarious employment. Under present conditions, only full time employment with a permanent contract provides adequate quality of work, social protection and sufficient contractual rights for workers. Therefore the EU should promote pathways to improve the individual and collective rights of workers as regards employment contracts, which should contribute to stable careers and high levels of social protection and financial participation.

Pergiovanni Alleva (CGIL Italy) insisted that in Italy precarious employment has become the norm in the labour market, which is also characterised by an increase in bogus self-employment and so called 'autonomous work'. For workers, there are no advantages from increased employer-friendly flexibility. Flexibility has led to a lowering of salaries, a decline of entitlements to holidays, social protection and pension entitlements, while increasing stress at work and uncertainty and unpredictability of employment. The flexicurity approach is based on these forms of forced flexibility, but instead of promoting more security it shifts the obligations for education, training and life long learning away from the employer to individual employees and the public purse. He pointed out that the approach of the centre-left government in Italy is to promote a re-regulation of labour markets, abolishing Berlusconis law No. 30 and reinstating stronger universal social protection and social cohesion. The centre-left in Italy advocates to contain and to revert the trend towards an expansion of ever more forms of 'atypical employment' and increasing segmentation of contractual models with very different degrees of workers rights and social protection.

In a similar intervention, Augusto Praca (CGTP, Portugal) reminded of the right to work, the right to protection against unfair dismissal and the obligation to promote policies for full employment and social cohesion which are contained in the Portuguese constitution to this day, but are more and more under attack from the political right. Portuguese trade unions fight for labour law and collective agreements based on these constitutional rights.

Patrik Renfors (Metalworkers Union, Sweden) stated that 80 per cent of the Swedish workforce is organised in trade unions, providing the basis for a strong model of regulating labour markets to a great extent by collective agreements. This approach of the Nordic labour market model must be defended against the approach of the Green Paper with its bias towards individual contracts with only a very minimal and segmented degree of protection. Also Erdmenger and others argued a strong case for regulation via collective agreements.

The latter criticism was supported by Cleanthes Cleantous (Cyprus), who pointed out that the labour market in Cyprus to this day is fortunately satisfactorily regulated along the norm of permanent contracts. The unions in Cyprus call on the unions within the EU to organise resistance against labour market flexibility and to promote pushing back atypical and precarious employment. Alekos Kalyvis (GSEE, Greece) reported about the attacks of the conservative Greek government on labour law and called for a collective reduction of working time and the inclusion of economically dependent self-employed person under full coverage social protection. Ivan Cinka (Czech Republic) reported about the new labour code in his country, which allows for more overtime and facilitates a 'hire and fire' policy of employers. The introduction of new models of working time flexibility in a number of companies has drastically undermined workers rights and protection, as it has become common practice to set working time at 'zero' (without pay for workers) during slumps and to decree massive overtime at the employers will during booms. Jean Francois Tamellini (FGTB metal workers, Belgium) reported about a similar situation in Belgium, where e.g. legislation has been altered concerning reference periods for measuring the average length of the working week due to pressure of large multinationals.

Paul Van den Boom (FNV, Netherlands) reported about the Dutch Flexicurity Act of 1999, which lowered the level of protection for regular employment while improving to some extent the protection of atypical employment (part time and temporary work). Experience since 1999 although has shown that flexicurity did not lead to a decrease of atypical forms of employment, as might have been expected. He stressed that lowered security for the 'insiders' (those with regular employment) does not lead to more opportunities for 'outsiders', be they unemployed or employed with atypical contracts. Neither did flexicurity and higher labour mobility lead to higher growth and more jobs.

Several trade union representatives also attacked some specific issues of the Green Paper. Katharina Erdmenger (DGB, Germany) insisted that the purpose of labour law is to protect and strengthen the position of the employee, as she or he is the weaker partner in an employment contract. To 'modernise' labour law as an instrument to boost growth and employment is an entirely untenable approach, because contract law serves a different purpose of protecting employees rights. Furthermore, as experience in many EU Member States and also a recent OECD study have demonstrated, a lowering of protection against lay offs does not lead to increased employment - a point that was also addressed by Tamellini. Erdmenger also criticised that the Green Paper mixes up the discussion on labour law with issues such as temporary work, the revision of the working time directive and the posting of workers, which currently are dealt with by other (mostly legislative) processes of their own kind.

Alain Obadia (CEES, France) argued against the positive assumptions of the Green Paper about job growth and more quality of employment via the IT-revolution. The reality of rationalisation driven by IT and also increasing financial market pressures (LBO´s, Private Equity Funds, Hedge Funds etc.) on the contrary lead to destabilising effects on employment and to the spread of precarious employment. He insisted on the need for more efficiency for Europe to work and proposed a system of "safety of employment and training" which would provide workers a job guarantee or a guarantee for training and re-training of their choice. Obadia and Angel Jurado (CCOO, Spain) addressed strongly the issues of restructuring and relocation and called for legislative action of the EU to tackle these. Concerning the contribution to higher employment, the way forward does not lead via labour law reforms, but in promoting industrial and macroeconomic policies for job creation.

Turo Bergmann (Left Party, Finland) asked about the consequences of 'applying the Community method': does the Commission intend to propose an EU Directive on labour law? If the flexicurity approach would really mean to improve security for workers, would the European Union go along to increase e.g. unemployment benefits and who would be willing to pay for such a kind of expensive labour law reforms?

Jiri Mastalka MEP addressed the issues of protecting the rights of cross-border workers as a key question when talking about mobility and also improving controls and making sanctions more effective as regards undeclared work.

Flexicurity och krossad arbetsrätt i EU

(I nedre högre kanten i bilden sitter Eva-Britt Svensson och jag är uppe i vänsterhörnet.)

Här är bilder från hearingen jag var på om grönboken på "moderniserad" arbetsrätt i Strasbourg. Vänsterns GUE/NGL-grupp samt fackligt politiska gäster talade om grönbokens text på Flexicurity och krossad arbetsrätt i EU. Jag känner mig för övrigt rätt så nöjd med mitt eget framförande. Tydligen var även EU:s vice orförande i kvinnoutskottet (Eva-Britt), rätt nöjd då jag var den enda som nämnde att jag var feminist bland gubbgänget. De patriarkala maktstrukturerna är självklara att diskutaras, då kvinnors arbetssituation i lön och villkor oftast är sämre än männens.


Orden moderniserad arbetsrätt kan diskuteras. Grönboken hänvisar hela tiden till väldigt grumliga skrifter i Lissabonprocessens tillväxtstrategi. Var tog den sociala fackliga trygghetsaspekten vägen? Grönboken är märklig då inte finns någon kollektiv syn på arbetsrätten, bara individens rätt eller ska vi säga orätt?

Jag lade ner min tid i talet på att beskriva den nordiska kollektivavtalsmodellen där vi inte har minimilöner i lagstiftningen - men i gengäld väldigt starka och framgångsrika fackorganisationer som har kämpat till sig våra löner och rättigheter.

LO: s arbete med att bringa ordning och reda på arbetsmarknaden genom rättvisa kollektivavtal, ger löntagarna gemensam styrka. Vi måste gemensamt i hela arbetarrörelsen slåss för jobb, trygghet och rättvisa. Vi måste kräva fackliga rättigheter och kollektivavtal. Grönboken om arbetsrätten i EU går i motsatt riktning.

Det vi istället behöver i motsats till en krossad arbetsrätt och överstatlighet, är bättre lagar att tillåta facklig organisering och social trygghet i arbetslivet.
Vi ska inte acceptera social dumpning!

Grönboken är bara ett nytt sätt att lika fullt få in ALLA de extremt högerkonservativa förslag med sämre sociala villkor i tjänstedirektivet. Som för övrigt inte heller är bra, oavsätt om sossar säger att kompromissen var bra. Nu smygs marknadskrafternas antifackliga strategi in bakvägen i dokument ändå!

Jag säger som en grå äldre herre med käpp, som samanfattade debatten med meningen:
(Ja det fanns en hel del av den sortens parlamentariker där.)

"Det var många upplyftande och bra tal här, men det kan sammanfattas så här. Kommisionens Grönbok är en stor bluff!"

Nu orkar jag inte skriva mer, men jag återkommer i bloggen, om mitt första besök i parlamentet och min tusenfallt stärkta eu-kritiska hållning. Samt om min första debatt på engelska som jag har medverkat i.
När man anser något vara riktigt illa, så kan det alltid vara värre!

Läs också det här och det här inläggen om Eu-parlamentsbesöket

All the photographs in this section are the work of the Group's photographer, unless indicated otherwise. These photographs are copyright free, but if used, must be credited "Julia Garlito Y Romo".

Ung vänster är nu största ungdomsförbundet

Där ser man! SSU har tappat massor med medlemmar. Missuppfatta mig rätt nu. Det är aldrig bra om demokratiska föreningar tappar medlemmar och eldsjälar. Men för mitt partis ungdomsförbund Ung vänster ser det lite annorlunda ut.

Då finns det alltså ljusglimtar i framtiden för Vänsterpartiet. Det har varit en tung period. Men framåtandan och glädjen känns åter igen, trots riksdagsvalets brakförlust. Ungdomarna är ett mått på framtiden för partierna. Men det är det inte "konstigt" att rapporteringen var så skev i media? På radion sa de bara att SSU nu är mindre än både Kdu och Muf.

Inte ett ord om att Ung vänster var allra störst. Men som vänstersinnad äldre herre är man van med liknande snedvriden rapportering.

Nya riksdagsvänsterbloggar!

Hej här tipsar jag om vänsterpartiets riksdagsgrupps bloggar. En del är nya, en del är gamla men i ny skepnad.

Punk som politisk skolning

Och nu en musikpaus! Nu skrämmer jag bort, de återkommande läsarna av min blogg. Jag ska vara lite mer oseriös ett tag. Jag gör här ett blogginlägg som är lite mer "ego" än sedvanligt.

Jag har lagt upp gamla låtar på demoradios Voolife. Jag har pysslat lite med gamla låtar, från mitt förra liv innan politiken. Då jag spelade i lite olika bandkonstellationer.

Jag har fortfarande ett projekt Hammock, som tas fram ibland. Att göra egen musik är en bra avslappnande metod, då det har varit stressigt med jobb och möten.

Några av låtarna är nästan från för tio år sen, då vi hette Kaos brunbjörn och spelade trallpunk.
Min bror var killen som skrålade och förde oväsen. Det ska visst kallas sång.
Håll för öronen nu, för nu blir det oväsen. OBS - Det är bara korta snuttar av låtarna.

Klicka här för att komma till sidan.

Kaos Brunbjörn

Moder Jord
Bara du och jag
Kall och grå
Ondskan

Hammock

Jag blundar
Internationell solidaritet

Dagens demokratifråga?

Vad hände med den radikala 68-vänstern?

Förr var de unga, progressiva och arga! Nu är de gamla och bittra!

Det mest aktiva de gör är att knyta handen i fickan, samt att zappa på fjärrkontrollen till dokussåpor?

Åhhh, den där nakenjanne, vad han dikterar vad de andra ska göra i dokusåpan! Det är ord, som man på sin höjd kan höra muttrandes från folk som förut har haft elden uppe, finns det fortfarande glöd att tända?

Kom igen nu kommentera gärna det i bloggen och förklara varför?

Konferens om "flexibel" arbetsrätt i EU

Grönbok om arbetsrätt in europa Onsdag - 17 Januari. Jag är fylld med förväntan inför onsdagen då det bär av till Strasbourgs EU-parlament, där ska jag hålla tal och delta i ett seminarium om arbetsrätt i Europa initierat av vänsterns GUE/NGL-grupp.

Chaired by Francis Wurtz - We also have 21 inscriptions coming from tradeunions from 12 countries, so far.

1600: Hearing opened by F.Wurtz MEP President of the GUE/NGL Group

1610: Roberto Musacchio, MEP, presents the Green Paper

1620: Debate with national representatives from 12 European Union countries
(Här medverkar även jag)

1820: Conclusions by Ilda Figueiredo, MEP

1830: End of hearing


Jag skrev lite om det tidigare i ett annat blogginlägg. Självklart kommer jag dessutom senare skriva om hur det gick på mötet i en annan artikel.

Diktator vid makten?

Ja till pengar till stamcellsforskning?

I USA har representanthuset, som har demokratisk majoritet, på torsdagskvällen röstat för att upphäva president Bushs begränsningar när det gäller den federala finansieringen av forskningen kring stamceller.
Men omröstningsresultatet, 253 mot 174, räcker inte för att nå den två tredje dels majoritet som krävs för att kunna stoppa presidentens veto.

I juli förra året använde Bush sitt veto för första gången för att stoppa en ökad federal finansiering av stamcellsforskningen.

Enligt Vita huset kommer han att utnyttja sitt veto för att upphäva även dagens beslut i representanthuset.

Hur skulle demokratin fungera över en viss vetoherre (som ej vet mycket), om de hade fler stora partier än bara två?

Är USA ett demokratitiskt land?

Är Venuzuela ett demokratiskt land?

Klasskamp - kvinnokamp och floskler från borgare!

Det var då väldigt nydanande att strida för full sysselsättning, jämlikhet och jämställdhet. Det är det fortfarande, kan vi vara traditionella när vi vill ha ett helt nytt samhälle i våra visioner?
Sen gick det mesta snett! Men vi har lärt oss av misstagen. En socialistisk utopi kan inte inbefrias som det har gjorts i gamla sovjet. De måste ske på en demokratisk väg.

Karl Marx och Friedrich Engels beskrev att det kunde ske en "återgång" till egendomsgemenskap som hade varit det som varit innan äganderättens införande, till att skapa en egendomsgemenskap av en ny art som kapitalismen möjliggjorde och omöjliggjorde.
Att få kvinnorna från köket är ju knappast en borgerlig syn på livet. Särskilt inte med Kristdemokraternas konservativa synsätt. I motsats till KD var de tidiga klass- och kvinnorättskämparna tidigt ute med en politik för lika rösträtt och dessutom arbete för kvinnor.

Det är så att "kommunismen" har begått massvis med brott mot mänskligheten. Men är det verkligen kommunismen som ideologi som brister, är det inte de fala samt korrumperade människorna som vi ska anklaga?

All makt korrumperar tyvärr! Mer eller mindre, borgarna är ju ett lysande exempel i Carl Bildt och andra ministrar. Vilka är det som sitter på kapitalet? Se t.ex. Wallenbergssfärens maktimperium förgreningar i hela företagssverige. Nu vill även katastrofalt borgarna sälja ut de få gemensamma företagen som vi har. Det är en kortsiktig och klassbekämpande överklasspolitik som inte kan betecknas som ny alls. (Nya Moderaterna???)

Karl Marx teoretiska kommunism och socialism är det inget fel på alls. Den är vacker och en tydlig och klar ledstjärna. Det är ett viktigt mål för att vi ska kämpa för alla människors lika värde och att vi ska äga produktionskrafterna gemensamt i samhället.

Borgarnas sanningskommission mot kommunismen som är föreslagen, är bara föreslagen för att slå mot hela det socialistiska blocket med fack och socialistpartier. Högeralliansen ska fortsätta att låtsas vara regeringfunktionsdugliga, medan de gång på gång slänger smutskastningspolitik alá USAs framgångrika cyniska månniskorättsvidriga politik, för att lösa upp fackets viktiga organiering.

Jag är en stolt Vänsterpartist, feminist och socialist och vi borde vara fler medlemmar och öka starkt i opinionen, men kampen har just börjat. Vi kommer att vara en kraftfull opposition till den borgerliga högerregeringen. Nyser de, ska de få reda på det.

Det klasslösa och fullt jämställda samhället måste vara vårt mål. Sen ska det självklart ske på demokratisk väg. Men om folk vill kalla mig K-ordet så får de göra det, så som löjligt skedde på förra Kommunfullmäktige.

När en viss Moderats argumentationsmöjligheter inte räckte till efter att jag sade att den offentliga sektorn, vår gemensamma sektor, är den bästa motorn i utvecklingen för ett solidariskt samhälle. Det är mycket viktigare att satsa på vår gemensamma offentliga sektor än att sänka skatten. Att omvandla utgifter för arbetslöshet till jobb i offentlig sektor är en vinst för hela samhället. Det är oacceptabelt att vinstdrivande företag ska kunna tjäna pengar på människors behov av vård, utbildning och omsorg. Privatisering av gemensamt ägda verksamheter och företag innebär en avdemokratisering. Innan hade de som vanligt argumenterat för att vår gemensamma offentliga egendom, dvs. mjölkkossor och kommunala företag kortsiktigt ska flaggas ut till det privata.

Jag håller mig till fakta och sakfrågor kombinerat med en ideologi som vill fördjupa demokratin. Jag springer på fackmöten och politiska möten veckorna i ända. Då är man väl ändå demokrat, vad än Moderater och Folkpartister säger?

Rätten till Kollektivavtal i EU och på din lokala fackklubb.

Byggnads stridsåtgärder mot det lettiska byggföretaget Laval un Partneri kommer upp i en muntlig förhandling inför EG-domstolen i Luxemburg idag. Rätten att kollektivt kämpa mot lönedumpning samt att organisera oss med starka fackföreningar är allvarligt hotad. Arbetsrätten och hela vårt kollektivavtalssystem står på spel!

Många borgare gnuggar likt ett barn på julafton, förväntande sina händer och hoppas på att deras inhumana fackföreningsfientliga syn ska segra och genomsyra samhället. De vill förpassa arbetarrörelsen tillbaka till 30-talet!

"Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin och under inga omständigheter arbeta på sämre villkor eller lägre lön än det vi lovat varandra.Vi lovar varandra detta i den djupa insikten att om vi alla håller detta löfteså måste arbetsgivaren uppfylla våra krav!" - Ur Löftet - Kollektivavtalet - löntagarna och makten på arbetets marknad.

Just det! Vilka är det egentligen som är traditionalister? Vänstern står upp för fackens kamp att försvara kollektivavtalen, blockader, sympatiåtgärder och strejkrätten. Regeringens hantlangare är mer otydliga med den biten. Vad vill de egentligen?

I åratal har arbetsgivarorganisationerna hävdat att en helt avreglerad arbetsmarknad skulle ge fler jobb och en bättre värld för alla. I den världen ska facket hållas kort.
Enligt svensk rättsordning hade Byggnads rätt att vidta fackliga stridsåtgärder i form av blockad i syfte att få det lettiska byggföretaget att teckna kollektivavtal i Sverige. Detta även om företaget har tecknat kollektivavtal i hemlandet. Byggnads stridsåtgärder avvek inte från EU-rätten meddelade vår egen arbetsdomstol i ett välformulerat interimistiskt beslut, som sedan överklagats till EG-domstolen.

Den borgerliga regeringen har nu att försvara den svenska modellen. Kommer de att göra detta? Kanske, det vet vi inte för de är luriga rackare de där "liberalerna".
Littorin har sagt att de inte kommer att ändra synen på den svenska modellen, men det är bara en chimär och en fasad. De har redan påbörjat ett systemskifte. Byggnads stridsåtgärder var självfallet inte fel. Konflikten i Vaxholm handlade i grunden om att det lettiska företaget vägrade sluta kollektivavtal. Vägrar ett företag att skriva avtal är det fackets rätt att varsla om och vidta stridsåtgärder.
Så fungerar regelverket på svensk arbetsmarknad.

Kollektivavtalet är grundläggande på svensk arbetsmarknad. Svenska avtal ska gälla på svenska arbetsplatser. Så enkelt är det. Alliansen är farligt ense om att attackera vår arbetsrättslagstiftning med tillhörande kollektivavtal.

Centerns riksdagsledamot Fredrick Federley är ett tydligt exempel på detta fenomen. Är killen en reinkarnerad SAF:are från 1902? Jag trodde han var från Cuf. Men tydligen är det inte så stor skillnad. Redan 1906 tilldelades SAF:s styrelse upp till 10 000 kronor om året till att
bekämpa socialismen. I fullmäktigeprotokollet beskrevs hur det skulle gå till:

Detta kan ske genom att lämna understöd åt sådant av personer inom arbetarklassen planlagt arbete, som går ut på att genom upplysning och moralisk inverkan skapa en opinion inom arbetarnas egna led emot det socialistiska partiets frihetsfientliga politik.

I cirkulär från SAF uppmanades arbetsgivarna till att inse
organisationens betydelse, som en motvikt till fackföreningsrörelsens hastiga utveckling:

För hvarje uppmärksam iakttagare af läget å arbetsmarknaden står det klart, att här är ingen tid att försitta, om arbetsgifvarna vilja behålla ledningen af produktionen och ej låta sig öfverflyglas af fackförbunden.

Arbetarnas organisering fick arbetsgivarna att framhäva kollektivets fördelar. Kampen mellan vad Marx hade kallat den kollektive arbetaren och den kollektive arbetsköparen hade börjat.
Nu har vi dessutom EU som en pådrivande aktör på den extrema nyliberalismen, med avregleringar och så kallad flexibilitet på arbetsmarknaden. De har i år släppt en grönbok, som är väldigt dubbeltydig.

Jag ska till Strassbourg på konferens med Vänsterns EU-grupp. Fråga mig inte varför jag fick inbjudan, men det ska bli skoj. Jag ska åtminstone försöka påverka debatten lite. Jag är väl egentligen bara en gäst, eftersom jag är fackligt - politiskt ansvarig i Sörmlandsdistriktet. Jag ska få hålla ett tal runt grönboken på 3 minuter. Det är inte lätt att dels hålla det på engelska och få ett konkret innehåll i talet. Frågan är komplex.

Här är manuset till talet som jag ska hålla i Strassbourg nästa vecka den 17/1.

*************************************************************************************

Comrades, my name is Patrik Renfors and I'm the chairman of the Left party in Oxelösund and the convener of a local union of the Swedish Industrial Metal Union. I'm also a negotiator for the electricians against the company of Swedish Steel - SSAB. So what do I think about the green paper?

Changes in the class society do affect the condition of the political and the Trade Union struggle, but it doesn't annul the conflict of work and capital, a conflict that rests on the foundations of incompatible interests.

The working class has an interest of solidarity and unity.

The Swedish labour market is characterized by strong organisations and the fact that wages and employment conditions are to great extent regulated by collective agreements, binding under civil law. Approximately 80 per cent of all employees are trade union members. In my local union at the Steel works there are 98 % of the employees who are members. Employees are also highly organised. Unlike many other countries, the Swedish labour law is to a high degree regulated by civil law and not by public law.

As a socialist, a feminist and a trade unionist it´s necessary to fight back the right orientated agenda of the capitalists, to prevent unemployment, to the raise the lowest wages and struggle for equal rights.

The Swedish labour market is regulated by laws and collective agreements. There are no laws relating to wages and other renumeration, which are regulated only by collective agreements. The government takes no responsibility for ensuring that collective agreements apply; it is the trade union organisations who must see to that every individual employer is bound by collective agreement based purely on law relating to contracts.

The government has thus left it employees to guard them selves to safeguard their own interests through their trade unions.

When the collective agreement is in force, both social partners are obtained to maintain industrial peace through negotiations. If there are no collective agreement the trade union organisations has full liberty of taking industrial action, including sympathy action to bring the employer to conclude a collective agreement, whether there are any trade union members or not.

Some individuals declare that the working class doesn't exist anymore and differentiation of classes is redefined to individual social problems.

It’s a declaration which counteract with the organisation of the working class, and fortifies the present order. To act in an ideological way is therefore a vital assignment for the labour movement. The workers have common interests and we are going to fight for them.

In the first step the collective agreements should regulate the labourmarket, then the governmental laws. I´ m not so sure that the EU should obstruct with the labour market in this way. The green paper is mainly about labour law concerning the individual. It should be more discussions on the collective labour law. As i said before, the working class has an interest of solidarity and unity. The Labour legislation laws shouldn't compensate the collective agreements. But the laws should guarantee the rights and the possibility to make an agreement. I really don't like that the word flexible is so frequently used in the text of the green paper. Flexible labour rights tend to stretch after a while and burst all together.

The labour movement should politically work for progressive labour laws i their home states. What we should do is strengthen the trade unions rights to organise the employees.

Senarelagd nyårskrönika från vänster.

Hej kamrater -06 har varit ett händelserikt år. En del saker har gått bra, men mycket annat har gått åt helvete, såsom valet och vårt nya samhällsskick. Det gick inte riktigt som vi har tänkt oss efter valet, vare sig i riksdagen, landstinget eller kommunen. I Min kommun fick vi ett riktigt bottenrekord för vänstern, bara 11,2 %! Dock leder de röda partierna rent tekniskt. Längst ner i inlägget har jag länkat till någon eller några blogginlägg som jag har skrivit månadsvis.

I regeringsställning har vi en cynisk, kall och nyliberal högerallians. A-kassa, arbetsrätt och jobben är i djup fara. Sanningen är att kapitalister tjänar på hög arbetslöshet. Det tär i sig på rättigheter och dumpar löner.
Inte nog med det! I landstinget i Sörmland trodde vi att en röd seger var säkrad. Det ändrades över en natt till högerns fördel. Vi i distriktet har fått höra efteråt att vi borde ha insett att de avhoppade, var missnöjda med att samarbeta med sossar. De politiska konsekvenserna är omfattande. Demokratin sätts ur spel. Valresultatet visade på en majoritet för S och V. I stället får vi nu ett borgerligt styrt landsting. Nu är avhopparna tyvärr uteslutna av partistyrelsen, men det var en självklarhet att det blev så. Distriktet har gett dem chansen att ändra sig, men det har de inte gjort. Då fanns ingen annan utväg.

Motiveringen är att de gått emot de demokratiskt fattade besluten som tagits i distriktet när det gäller politiken och budgetöverenskommelser i landstinget. De har på egen hand förhandlat bakom partiets rygg.
Men någon jävla ordning ska det va´ i ett parti. Ni känner igen C H Hermanssons frustrerade konstaterande från vpk-kongressen 1969 när fraktionsstrider inom vänstern blossade som värst. Efter den senaste tidens turbulens inom vänstern i landstinget känns den gamle vänsterledarens ord högaktuella. Nu sitter vi i oppositionsrollen, med en tydlig gemensam vänsterpolitisk plattform. Just det vi fick faktiskt igenom det mesta av vår politik i förhandlingarna.

Hur blev det då i Oxelösund? Nja det blev väl rött. Dock är Socialdemokraterna oansvariga och ska regera i minoritetsställning med hoppande majoritet. Onekligen har de på senaste tiden varit väldigt smöriga mot Vänsterpartiet. Bruksorten Oxelösund gör det omöjligt för sossarna att ha för långtgående samarbete ned något annat parti än oss. De vet (s) om och vi kan vara än mer uppkäftiga, när vi ska ha igenom vår vänsterpolitik. Men trots allt gjorde de den här vansinneskovändningen i förhandlingarna. Det har medfört att vi nu inte har några vänsterpartistiska nämndordföranden som kan sätta dagordningen i arbetsutskotten. Det är en maktförlust, men det är inte bara dåligt för då kan sossarna få ta smällen när folk blir upprörda. Så sköter vi en ansvarig aktiv socialistisk samt feministisk vänsterpolitik, som en eld i baken på den ”styrande” oansvariga minoritetsmajoriteten. Det kommer att ta en tid att acklimatisera sig inför den nya rollen. Det blir nu förhandlingar om varje liten fråga. Det finns negativa sidor och positiva sidor i upplägget med minoritetsstyre. Nu kan vi som vänsterpartister vara väldigt tydliga i vår vänsterprofilering.
I mål och budgetprocessen ska vi vara märkbart uttryckliga med många egna yrkanden. Vi ska i stort sett ha ett eget budgetalternativ. Vänstern har tappat ett mandat och likaså sossarna, men genom vårt strikt valtekniska samarbete med (mp) har vi vunnit mark. Vänsterpartiet är numera vågmästare i samtliga nämnder och kommunfullmäktige. Vi sitter också i KSAU, där personalpolitiken är vägledande.
Vi som folkvalda i vänstern har delvis fått en ny roll. Jag ska göra ett försök att axla Emils mantel som gruppledare. Vi har nya folkvalda i nästan samtliga nämnder och bolag. Vi kan ha tappat en del i erfarenhet, men det kan alltid vägas upp med en ny infallsvinkel, ny glöd och en gränslös kampvilja.

PUUUÄÄÄHHH! Det ser ut som om jag har klantat mig med länkarna, ähhh jag ska fixa snart! Satan! De hamnade under det här blogginlägget av någon konstig anledning, ni får scrolla ner så länge.

I Januari handlade flera inlägg om vänsterpartiets kongress:
Arbete - Rättvisa - Demokrati
Replik från Vänsterpartiet.
Hej Kamrater, striderna är över!
Kraftsamling mot arbetslöshet och utanförskap!

I Februari var det en släng av landstingsbråket igen, krönikor om Vänsterdemokraterna och Trosaradikalerna. Borgarna fick sig några slängar, dessutom skrev jag lite om förberedelserna i valet.
En Sörmländsk vänstermedialavin
Vänsterdemokrater - Till vilken nytta?
Elina Linna (v) riksdagstoppkandidat - Jag tvåa.
Karl Marx - Står sig än idag!
Högeralliansens antifackliga förslag.

I Mars blev det media, feminism, fågelinfluensa och ytterligare högerpåhopp.
Har Anna Sjödin vaknat till liv och närmat sig Vänsterpartiet?
(Innan Crazy Horse-incidenten)
Högerkoncentrering av media - Den tredje statsmakten.
Fågelhysteri säljer lösnummer
Lönesänkarpolitik av Per Westerberg (m)
Samma högerstrukturer och samma historiska mönster.
Kravaller mot Centerns ungdomsavtal?
Sunt bondförnuft med vänsterpolitik! - Valdebatt
Nya moderaternas uråldriga högerpolitik.

I April skrev jag om Feministiskt Initiativ, skandaler och borgare.
F! lägger Karbonpapper under Vänsterpartiets feminism!
Svar till cynisk svammelmoderat!
Lik i garderoben?
Borgerliga river höjt försäkringstak.

I Maj skrevs det naturligtvis om 1 maj och arbetsmarknad.
Borgarnas skymf mot 1:a maj.
Svenskt näringsliv blundar för etnisk diskriminering!
Starkt stöd för kollektivavtalen

I Juni hade jag skrivtorka och ett litet smärre uppehåll.
I Juli och upptakten till valet är i antåg.
Rättvisa från vänster med Ohlys sommartal

I Augusti är valet mer nära
Snart dags att blada vänsterutskicket
Ett välriktat KD-slag i ansiktet för många grupper!
Nu ska vänstern gå hem och föröka sig!
Unika partiet ställer upp i kommunalvalet i Oxelösund!
Grumligt vatten i valtider!
Avslappnad Lasse Ohly i utfrågning

I september var det val.
Valdebatt - Rött mot Blått - Gott mot Ont
Hur gick valdebatten?
Alliansen för en oansvarig överbudspolitik
Oxelösund ska gå med i Norge!
Grundurade högerväljare kommer snart att inse misstaget!
Upp till kamp för socialismen och medlemmarna.
Mandatfördelning i riksdagen för våra Sörmlandspolitiker.
En högerpolitik som slår hårt och skoningslöst mot de svaga, likt en bulldozer över de forna trygghetssystemen!

I Oktober handlade inläggen mest om eftervalsdebatten och taktiken.
Pressmeddelande: Socialdemokraterna är oansvariga!
Varför inte stå enade mot högern?
Jag är så stolt över att vara vänster!

I November var det dags för bråk i Landstinget igen och lite andra inlägg.
De två v-avhopparna har nu två alternativ!
Bekämpa kaffebordsrasismen
Vik hädan Lars Leijonborg och Jan Björklund!
Vänsterpartiet beklagar kränkningen av demokratin
Arbetsrätt på undantag för pigor och drängar i hushållsnära tjänster
Håll med - eller håll käft - Av Åsa Linderborg
Riktiga blåbär med händerna i syltburken.

I December blev det lokalpolitik och feminism.
"Blått" önskemål om att tära på kommunekonomin?
Patriarkala maktstrukturer motverkar nödvändiga låglönesatsningar!
Var feminismen bara en "innegrej"?


Bloggåret 2006 har varit varierat liksom mina inlägg, ibland ofta med flera inlägg per dag ibland väldigt sporadiskt. Men livet är nyckfullt. Och intresset att uppdatera är varierande. Jag har dock hunnit skriva en hel del rader.
Vi har ett skitår framför oss, den cyniska borgerliga alliansen kommer att göra det surt för arbetare, kvinnor, invandrarde, lägre tjänstemän, sjukskrivna och arbetslösa. Vi kommer få svårt att hålla en god ekonomi i den offentliga finansen i kommunerna med den nya regeringen.

Men en sak är tydlig. De rika kommer få mer i plånboken på de fattigas beskostnad!